I ATELJéN
I ett industriområde utanför Stockholm målar Ylva Carlgren hyperrealistiska akvareller föreställande skönhetsprodukter från Chanel, Dior och YSL. Med sin konst ifrågasätter hon vår tids lyxkonsumtion.
Ylva Carlgrens konst ifrågasätter lyxkonsumtionen.
Läppstiftet Rouge volupté no.16 från YSL var Ylva Carlgrens första motiv i den serie akvarellmålningar hon gjort sig känd för. I sitt måleri utforskar Ylva vår tids lyxkonsumtion genom att måla av exklusiva skönhetsprodukter – den flärd som i någon mån är inom räckhåll, även för den stora massan. Produkterna återger hon perfekt, men förklarar att det är reklambilderna av skönhetsvarorna som hon målar av, inte skönhetsvarorna i sig. Det som fängslar henne är hur reklamens bildspråk skapar habegär.
– Jag är intresserad av reklamens hyperrealistiska bildspråk, av själva framställningen av objekten som svävande mellan att vara verkliga och overkliga. Jag drogs tidigt till parfymen eftersom den är flyktig, en osynlig doft som måste förpackas och ges fysisk form för att bli åtråvärd. Den är en symbol för vår tids konsumtion, där man ständigt längtar efter något man inte kan få.
Allt tog sin början i överdådens mecka – Moskva – där Ylva be- fann sig på studieutbyte vid Institute of Contemporary Art 2009. I Moskva var lyxkonsumtionen så påtaglig och vulgär, berättar hon. Den, liksom de enorma klasskillnaderna, gick inte att blunda för. Det var också här som hon fann det YSL-läppstift som senare skulle bli hennes första motiv i Paris–Moscou, som den tidigaste serien med skönhetsprodukter målade i akvarell heter.
Hur förhåller du dig själv till dessa produkter?
– Det är dubbelt. Jag kan bli väldigt attraherad av dem och samtidigt känna mig äcklad av mitt eget begär.
Perfektionen i Ylvas målningar kräver en enorm kontroll. Hennes fotorealistiska måleri går trots allt ut på att arbeta emot akvarellens naturliga sätt att bete sig. Verken gör hon i stora format, skapandeprocessen är lång och Ylvas främsta verktyg är tålamod.
– Jag tycker om utmaningen, att måleriet kräver att jag tänker strategiskt och hela tiden har full kontroll. Genom att kontrollera det, kontrollerar jag mig själv och i förlängningen mitt förhållande till motivet.
Resultatet hänför många. Nästan alla verk som ingick i Ylvas soloutställning på Gallery Steinsland Berliner i Stockholm i november var utsålda redan innan öppningsdagen.
Dina verk blir själva objekt som skapar habegär; hur förhåller du dig till det?
– Det är ju fascinerande att se hur något förvandlas mitt framför en, från ett tomt och värdelöst papper till en glansig produkt med ett pris. Varje målning jag gör är en påminnelse om den här värdeskapande processen och jag kan känna mig främmande inför verket när det nått sin upphöjda status.
Utställningens titel var Self-destruct och visade en serie avbildningar av parfymflaskor. Målningarna var skurna itu och presenterades med snittet synligt. Det var ytterligare ett av Ylvas försök att distansera sig.
– Titeln refererade till svårigheten i att frigöra sig från något som samtidigt är en del av en. Det är en maktrelation, där det våld man utövar samtidigt riktas mot en själv.
Hur känns det att prata om din konst i Plaza som ju är en del av konsumtionskulturen – blir det problematiskt?
– Som konstnär funderar jag över vilka sammanhang jag associeras med. Jag tänker mycket på hur mina verk uppfattas och om åskådaren ser den kritiska ingången. Annars finns ju risken att det begär jag ifrågasätter i stället reproduceras.