MARRAKECH
Plaza checkar in på 6-stjärniga hotellet Royal Palm strax söder om Marrakech.
Plaza checkar in på 6-stjärniga hotellet Royal Palm.
Ödmjuk är känslan när man sitter på en terrass och sippar sött mintte och äter jättesliskiga marockanska kakor medan man blickar ut över solen som går ned över Atlasbergen. Jag tänker på Paul Bowles bok Den skyddande himlen, som utspelar sig i Nordafrika, och inser hur bra titeln är. Himlen som sänker sig över kullarna och palmerna känns verkligen omfamnande och skyddande.
Det helt nybyggda 6-stjärniga hotellet Royal Palm ligger egentligen bara 12 kilometer söder om Marrakech men befinner sig i en helt egen värld. Ingen stad syns till, här är bara himlen, bergen och palmerna. Och det är därför man åker hit.
134 sviter och privata villor står tillgängliga för gästerna som också kan nyttja både en inomhus- och utomhuspool, ett spa signerat Clarins, ett hamam och ett gym med personliga tränare. Det låter lyxigt – och det är det också – men känslan är snarare familjär.
Spat luktar så där örtigt och fräscht som alla span gör, poolerna är svalkande som alla pooler är. Det är snarare under en promenad på hotellets vackra marker som lyxkänslan infinner sig. Speciellt under kvällen när den röda solen kastar sitt sken på alla välskötta plantor, de ståtliga palmerna och de välmanikyrerade blombuskarna som alla är planterade för hand. Och det handlar om hund- ratals växter; här odlar man till och med sin egen olivolja. Den går att köpa i hotellets lilla presentbutik och serveras givetvis också till varje måltid tillsammans med färskt bröd. Det är imponerande.
De tre olika restaurangerna, med den internationella stjärnkocken Phillipe Jourdin vid kastrullerna, serverar både inhemsk marockansk mat – som kryddiga couscousrätter och köttiga grytor – och vanliga, internationella rätter som man vanligtvis hittar på hotellmenyer. Smakerna är bekanta även de, ingenting att skriva hem om. Det är däremot inredningen, både i rummen och på hotellet, där den arabiska estetiken samsas med den typiskt marockanska och resulterar i höga tak, långa, smala trädörrar med järnhandtag, intrikata mosaikmönster och gulddetaljer. Varje gång jag öppnar en stor trädörr får jag känslan av att en överraskning väntar. En flygande matta? En kamel? En ande?
En av dörrarna leder till mitt hotellrum av standardtyp som har walk in-closet och badrum i samma storlek som mindre svenska innerstadsettor ungefär. Det är så klart underbart men jag uppskattar den tysta, diskret inramade och lite hemlighetsfulla terrassen mest av allt. Flera av kvällarna somnar jag i trädgårdssoffan som står där, till ljudet av trädgårdsmästarens sax, innan jag förflyttar mig till sängen.
Marrakech – hinner jag tänka innan jag somnar – är bra och värmande för själen.
”Det är under en promenad på hotellets vackra marker som lyxkänslan infinner sig.”