BRAD KAHLHAMER

ara under de första minuterna av mötet med Brad Kahlhamer hinner den femtioåttaåriga konstnären nämna ”New York City” flera gånger. Han flyttade dit som ung efter uppväxten i Arizona och Wisconsin. Fascinationen märks i hans målningar och skulpturer, som ofta är hybrider av New York-smutsig, hyperurban estetik, och klassiska motiv från amerikansk indiankultur. Kahlhamer är själv av indianbörd, men adopterad av en tysk-amerikansk familj. Genom sina versioner av centrala indianmotiv som kachinadockor, totempålar och drömfångare – ofta med spretigt industriella och gatukonstanstrukna drag – försöker han i sin nuvarande miljö återkoppla till sina rötter.

– Jag tror att jag använder min egen konst som en form av identitetssökande. Jag har alltid förstått saker genom att teckna dem först. Så jag antar att det finns aspekter av mina verk som utgör ett sorts återtagande, eller åtminstone ett utforskande av något slag. Att söka mig vidare.

Detta möte mellan ursprung och vuxenlivets kontext har Kahlhamer gett namnet ”en tredje plats”, där två motsatta personliga historier resulterar i något nytt. Kahlhamers förflutna som musiker under New Yorks postpunkscen (han har spelat på legendariska klubben CBGB), och som grafisk designer för kultförklarade samlarkortföretaget Topps (som på 1980-talet gav ut de kontroversiella Garbage Pail Kids-korten), har också gjort ett märkbart avtryck i hans verk.

– Topps anlitade många frilansande serietecknare, varav flera kom att bli väldigt viktiga på undergroundscenen. Jag fångades av deras rättframhet och politiska tonfall, samt den snabba, punkiga attityden.

Kahlhamer har i sin tur fångat gallerister och curatorer över hela världen sedan debuten 1992. En av dessa är Marina Schiptjenko, som Kahlhamer träffade vid ett strandgalleri under just Miami Basel, och i dag representeras av i Sverige.