Tali Lennox
Toppmodellens nya konstkarriär
et gnällde till när ytterdörren in till Catherine Ahnell Gallery på Grand Street 66 i Soho gick upp. Den svenska galleristen Catherine Ahnell välkomnade Tali Lennox och hennes mamma Annie Lennox. Inne i galleriet var det svalt i kontrast till New Yorks myller och sommarhetta utanför. Om allt nu bara gick vägen på mötet med galleristen var det här Tali ville hålla sin första soloutställning. En positiv känsla som Tali inte kunde förklara hade dragit henne till New York. Väl här hade pojkvännen övertalat henne att ta en konstkurs på New School och sedan hade pusselbitarna börjat falla på plats. Bara några nya, enkla tekniker hade inspirerat Tali att forma ett nytt sätt att måla.
Catherine ledde dem in i ett stort rum där en färgsprakande väggmålning från golv till tak tog för sig. De satte sig i köket för att prata. De klickade direkt! Precis som Tali hade även Catherine en gång slagit igenom som ung modell men sedan satsat på konsten.
– Din konst påminner om Toulouse-Lautrec, men i en modern version. Catherine förklarade sin beundran över att en så ung nutida konstnär gick tillbaka till impressionismen för inspiration.
När Tali och Annie en stund senare slog igen galleridörren bakom sig, var det klart. Tali skulle göra sin första New York- och soloshow i mars på galleriet.
Tali har bjudit in mig till sin kombinerade tvåa och ateljé i East Village. Stadsdelen har fortfarande den där ruffiga charmen som för tankarna till Basquiats och Andy Warhols konstnärskvarter i 1980-talets Soho. Ett opolerat New York med storslagna drömmar och förfall om vartannat. Vi kliver rätt in i ateljén, som vi förstår också skulle kunna fungera som vardagsrum om det fanns plats. På golvet ligger målarpaletter med färsk färg och uppradade skor samsas med torkande penslar och vintageföremål. Sovrummet skymtar på andra sidan en korridor. Väggarna är täckta med oljeporträtt. Ett av dem föreställer Tali som liten. En allvarlig flicka i svartvita färger. Det var det första självporträttet hon gjorde.
Det är vinter, men solen gassar genom fönstren och luftkonditioneringen går för fullt. Tali har på sig ett par jeans med hål över knät. Hon sätter sig till rätta i en ljusblå sammetsfåtölj.
– ”En fotomodell som kallar sig konstnär? Det handlar antagligen om några färgstänk på en canvas.” Tali funderar högt över folks förhastade slutsatser om att hon, en framgångsrik modell, nu debuterar som konstnär. Hon har alltid ställt de högsta kraven på sig själv förklarar hon.
– Jag vill vara försiktig så att jag inte uppfattas som någon som åkt snålskjuts på sina föräldrars framgång.
Det skulle kunna vara lätt hänt. Har man en musiklegend som Annie Lennox till förälder står man alltid med en fot i rampljuset.
ali lämnade London och familjen för New York 2012 när hon var på toppen av sin modellkarriär. Hon hade scoutats som modell av sin systers kompis på Select Models i London när hon var femton. Två år senare hoppade hon av skolan för att satsa på modelljobbet på riktigt och sedan gick det snabbt. Tali debuterade i kampanjer för Topshop, Burberry och Acne och gick visningar för Prada, Miu Miu och Marc Jacobs. Plötsligt fotograferades hon av både amerikanska och italienska Vogue, av modefotografer som Mario Testino, Peter Lindbergh och Terry Richardson och sågs i W Magazine och Harpers Bazaar.
I New York har Tali i dag gått från att posera i modereportage till att bli omskriven och porträtterad som både modell och konstnär.
T
D
”NEW YORK DRIVER MIG ATT FÖRVERKLIGA MINA DRÖMMAR.”
Som New Yorks kommande downtowndarling har hon nyligen intervjuats av hippa New York-tidningar som Teen Vogue och Nylon Magazine. New York Times har jämfört henne med andra kända Londonbor som kommit hit och gjort karriär, som Alexa Chung och Poppy Delevingne. Efter ett uppmärksammat projekt som Tali gjorde tillsammans med pojkvännen, modellen och fotografen, Ian Jones, där de fotograferade och målade av hemlösa ungdomar på New Yorks gator, smids nu hemliga planer med en betydande tv-kanal om en dokumentär kring sociala frågor.
Tali är i en viktig brytpunkt i sitt liv. Det har pratats om hennes konstnärsdrömmar ett tag nu och i mars tar hon som sagt steget in i konstvärlden på allvar med utställningen hos Catherine Ahnell Gallery. Den blir den första i raden av utställningar under ett år med enbart kvinnliga konstnärer.
– New York driver mig att förverkliga mina drömmar, säger Tali och minns hur det var att flytta till en plats utan vänner och hemmets trygghet. Hon fortsätter:
– Jag lärde mig att jag var tvungen att ta vara på min tid och använda den på ett smart sätt för att inte bara driva omkring utan plan. Det gav mig den knuff jag behövde för att bygga upp min motivation och fånga dagen.
Tali pratar mycket och snabbt. Samtidigt finns det ett lugn över henne. Själv kallar hon sig både introvert och extrovert. En ensamvarg sedan liten, men med en nyfikenhet på andra människor och där någonstans föddes behovet att kommunicera och uttrycka sig – och att måla ansikten.
– När jag var riktigt ung var jag som besatt av mode, förklarar hon och beskriver hur hon tittade i modetidningar och tecknade modeller. Hon hade idéer om att jobba med mode, helst som designer, men tanken att stå framför kameran hade aldrig slagit henne. När det väl hände var det surrealistiskt berättar hon och tänker tillbaka på de situationer då hon varit tvungen att nypa sig själv för att inse att det var hon som stod där i en coutureklänning med allas blickar på sig. Att som tonåring bli upptäckt och placerad i en yrkesroll man inte själv valt är en stor omställning. Likaså att arbeta med sitt utseende som verktyg och tillgång. Tali lärde sig fort att inte ta modellandet personligt utan se det som det jobb
t var.
otograferingarna blev också ett tillfälle att betrakta folk och på fritiden målade hon. Tali beskriver målandet som en motsats till arbetet som modell. – Jag tycker om att observera, det speglar mer vem jag är.
Som modell arbetar hon för att förverkliga någon annans vision medan hon som konstnär skapar sin egen. Det inger kontroll och självständighet, förklarar hon. Samtidigt har konsten gett henne mer självförtroende som modell, en känsla av att hon för varje tavla bygger nya muskler. – Det stärker min självuppfattning. Hon menar att utan ett personligt mål kan det vara lätt att tappa bort sig i modellrollen. Och sedan varar inte heller en modellkarriär för evigt.
– Jag vet att jag är ung, men jag vill vara steget före. Jag vill kunna gå vidare smidigt när jag ställer undan mina klackar för gott.
Tali är inte mer än tjugoett år. Hon menar att sättet hon förenar mode och konst på är en organisk process som kommit sig naturligt, att yrkesmixen ligger i tiden.
– I dag är folk mer intresserade av karaktärer, menar Tali och beskriver sig själv som en konstnär som modellar då och då: en ”painter” och en ”poser”. Hon småler.
Hon tar även skådespelarlektioner berättar hon och menar att det hjälper till att balansera det ensamma i att måla.
Det var alldeles nyligen som hon bytte agentur till IMG Models som är en av världens största modellagenturer, känd för att bygga karriärer utefter varje modells personliga profil och talang. Agenturen arbetar utifrån grundtanken att en modells popularitet kan hjälpa till att bygga ett starkt varumärke som sträcker sig längre än modeindustrin. Som exempel kommer IMG Models hjälpa till i marknadsföringen av utställningen på Catherine Ahnell Gallery.
– De vill vägleda mig och pusha för sådant inom modellandet som hjälper
Fde
” VI MÅSTE SLÄPPA VÅRT FÖRFLUTNA
OCH LÄMNA BOET OM VI HAR
MÖJLIGHET.”
till att lyfta fram min konst. Jag tror det är en unik kombination, säger Tali och drar paralleller mellan sina två världar. Allt handlar om förmågan att kommunicera, menar hon. Liksom inom konsten utgår man även inom mode från en vision och försöker genom den förkroppsliga en känsla och fånga skönhet. En konstnär skulle kunna jämföras med en modedesigner som profilerar sig med ett kännetecknande visuellt språk.
Porträtten tittar på oss från väggarna i lägenheten. Tjocka penseldrag och skuggor i skiftande färger lyfter fram karaktären i varje persons ansikte. De flesta av dem föreställer vänner som kommit förbi och suttit modell för Tali. En kille med läppstift. En tjej med en illgrön hatt och ett bart bröst. Jag frågar vad som fick henne att satsa på konsten.
– Det har alltid funnits där, säger hon. Jag tror jag ville bevisa att jag inte var en kliché.
Hon föreställer sig att många antar att hennes livsstil är tom och ytlig eftersom hon är barn till en kändis och syns på mingelsidorna. – Jag skulle inte vara lycklig med att enbart jobba som modell. Hon vill bidra med någonting. Att vara med i ett modereportage eller vara ansiktet för ett märke är så klart tillfredsställande, menar hon. Men som en motvikt behöver hon ett uttryck som går mer på djupet. Båda hennes föräldrar är kända i sina yrkesroller, men är också välkända aktivister. Pappa är Uri Fruchtman som är känd som filmproducent. Han arbetar just nu med en film tillsammans med Bruce Parry från BBC:s Tribe i vilken de reser världen runt och lever med olika stammar för att belysa hur det moderna samhället kan lära från dem.
–Jag kommer från ett hem där man har fötterna på jorden. Båda mina föräldrar behandlar sina konstformer som just konst. Jag inser nu hur positivt påverkad jag blivit av intentionerna de haft i det de gör. För mamma speciellt handlar konst framför allt om att släppa ut inre känslor.
– Min mammas musik är ett äkta och rått uttryck för vad hon känner, det är inte för att vara någon till lags. Jag vill att mina målningar ska vara råa, mänskliga och levande. Att man ska kunna se penseldragen. Jag vill ha det operfekta.
ålandet har även kopplat samman Tali med hennes rötter. Farmor Mirjam Fruchtmann var konstnär och skulptör och är hennes huvudinspirationen.
– Hon hade ett riktigt svårt liv, men hittade skönhet i allt, berättar Tali.
En natt under andra världskrigets utbrott fick Talis farmors familj ett anonymt samtal, som rådde dem att fly från Bremen i Tyskland där de bodde. Som judar lämnade de allt hals över huvud och hamnade till slut i Tel Aviv där Talis pappa senare föddes. Talis farmor skrev poesi och tog skådespelarlektioner som nittiotvååring till dess att hon gick bort i höstas. När Tali kom och hälsade på sin farmor under sin uppväxt uppmuntrades hon alltid att rita och skulptera och Tali minns speciellt ett citat, som ska ha kommit från Pablo Picasso och som fanns på väggen hemma i Israel: Art washes away from the soul the dust of everyday life.
Det är lite oordning i lägenheten. Tali har köpt ett loft i Tribeca och i skrivande stund förbereds flytten. Men det är inte bara det. Snart åker hon tillbaka till England för att förnya sitt visum. Thelennoxstudio, som hennes hashtag heter på Instagram, tar hon med sig till Europa och hon kommer tillfälligt packa upp staffli och canvas i sin mammas arbetsstudio i London.
– Jag tänker att alla måste släppa sitt förflutna och lämna boet om de har möjlighet. Jag kom hit med bara två resväskor. Jag har hittat min egen väg och på vägen hittade jag mig själv och min konst, säger Tali. π
M