FÖRST TAR VI MANHATTAN
Varför satsar så många svenska konstnärer i New York just nu? Vi tittar närmare på den senaste vågen av utvandrare.
China Town i New York växer det just nu fram något som skulle kunna kallas ett svenskt konstnärshus. Konstnären Matthias van Arkel har hyrt en stor loftvåning i en byggnad på Manhattan och på samma adress sitter även svenskarna Anders Krisár, Cajsa von Zeipel och Sophie Mörner. De sällar sig till en lång rad svenska konstnärer som lämnat Sverige för New York.
Ett tag övervägde Matthias att hyra något i Brooklyn, men resonerade att citykärnan var bättre lämpad för hans syfte. Matthias van Arkel, känd för sina färgsprakande tavlor och skulpturer i silikon och andra taktila material, är öppen med att han vill etablera sig på den amerikanska marknaden.
– Det händer mycket spännande runt om i världen, men jag tror ändå att New York fortfarande är centrum för konsten, inte minst ekonomiskt, säger han.
Det är i New York som de stora auktionerna äger rum som lyfter priserna för många konstnärer och där finns många av de bästa gallerierna och de bästa museerna. Det som lockar är otroligt kunnigt och intresserat konstfolk och traditionen att samla på udda verk. Det kan låta krasst affärsmässigt, men Matthias van Arkel har rätt. Och under 00-talet har ett anmärkningsvärt antal svenska konstnärer slagit igenom i stan och därmed även på konstmarknaden, vilket har trissat upp priserna markant. Karin Mamma Andersson, Jockum Nordström, Gunnel Wåhlstrand och Klara Kristalova är några exempel. Bortsett från deras odiskutabla begåvningar så är det ingen slump.
Ska man förstå den verkliga anledningen till att så många svenska namn blivit intressanta i den stora konstvärlden så kan man utröna ett par centrala faktorer. Ett par svenskar blev riktiga makthavare: Lars Nittve höll i Tate Modern i London och Moderna Museets chef Daniel Birnbaum ledde Venedigbiennalen 2009. De satte Sverige på konstkartan. Samma år blev Daniel Birnbaum utsedd till den fjärde mest infly- telserika personen inom internationell samtidskonst av den inflytelserika tidningen Art Review. Han har bidragit till att lyfta fram konstnärer som Nathalie Djurberg och Klara Lidén.
Den andra faktorn är alltmer aktiva gallerister. Galleri Magnus Karlsson och Galleri Riis är ett par svenska exempel. Och Andréhn-Schiptjenko var tidigt involverade i de stora mässorna som Art Basel och viktiga The Armory Show i New York. Även de två förstnämnda gallerierna har varit väldigt närvarande på konstmässorna, som är det viktigaste forumet för att nå ut med nya konstnärer. Evenemang som Art Basel och Art Basel Miami Beach kan ge ett enormt genomslag. Besökare och samlare från hela världen kommer inflygande i privatjet. Summorna kan bli gigantiska. Samma sak gäller New York-mässor som, förutom Armory, även innefattar Frieze Art Fair och Independent New York.
Att ställa ut på galleri är en annan sak och i New York finns supergallerister som Larry Gagosian och Gavin Brown, samt mängder av inflytelserika konkurrenter i galleritäta stadsdelen Chelsea. För att inte tala om de på Lower East Side och West Village. I New York finns också de stora auktionshusen. Vill man slå igenom internationellt är det svårt att hålla sig undan stan. Visst går det bra att bo kvar hemma i Sverige, men då måste man ha en hårt jobbande gallerist. Ett antal svenska stjärnor – som Nathalie Djurberg och Klara Lidén – håller till i Berlin. Men de är redan stora namn i konstvärlden. Klara Lidén har haft en egen utställning på New Museum i New York och har recenserats flera gånger i New York Times. Hennes första utställning på Reena Spaulings Fine Art väckte uppmärksamhet. Det är tio år sedan och redan då konstaterade tidningen att ”Ms. Lidén is the real deal”.
Därmed inte sagt att svenskar är trendiga och hetare än andra. Det som hänt är snarare att hela
I