SKRäD­DAD UPPLEVELSE

Lyx­be­grep­pet änd­ras kon­stant. Pla­za Ma­ga­zi­nes Philip War­kan­der spår lyx­ens fram­tid i det skräd­da­de mo­det – med Ki­ton i spet­sen.

Plaza Magazine - - Nu Modenytt -

De se­nas­te åren har in­ne­bu­rit en ra­di­kal om­de­fi­ni­e­ring av be­grepp som ”lyx”, ”pre­mi­um” och ”ex­klu­si­vi­tet”. Tra­di­tio­nel­la mo­de­hus som Lou­is Vuit­ton har sam­ar­be­tat med stre­etwear-mär­ken som Supre­me. Ve­te­ments har gjort högs­ta mo­de av vad som egent­li­gen mest är lump, och har med­ve­tet valt att ha si­na mo­de­vis­ning­ar på plat­ser i Pa­ris som minst av allt för­knip­pas med lyx och pre­stige. Sam­ti­digt har Gos­ha Rubchin­skiy och sty­lis­ten Lot­ta Vol­ko­va fun­nit in­spi­ra­tion i post­sov­je­tis­ka för­orts­kvar­ter och på så vis gjort den ti­di­ga­re så för­ak­ta­de öst­stats­loo­ken till högs­ta mo­de, även i väst. Till stor del hand­lar den här ut­veck­ling­en om att un­der­mi­ne­ra mo­dets hi­e­rar­kis­ka och eli­tis­tis­ka struk­tur. När nya hy­brid­for­mer ska­pas – som i sam­ar­be­ten mel­lan låg­bud­get och lyx­mär­ken el­ler i sam­man­flät­ning­en mel­lan öst och väst – kan det le­da till ett mer in­klu­de­ran­de sätt att tän­ka. Det kan på sikt få gynn­sam­ma kon­se­kven­ser även ut­an­för mo­de­värl­den. Men, sam­ti­digt ska­pas ge­nom det här mo­det en ny prax­is, där gym­nas­tik­skor plöts­ligt blir den yt­ters­ta sym­bo­len för lyx och om­syd­da andra­handsjeans till­skrivs enor­ma sym­bo­lis­ka vär­den och saf­ti­ga prislap­par, vil­ket sna­ra­re fortsätter att för­stär­ka grän­ser­na mel­lan dem som har råd och dem som blir ut­an.

NäR UT­VECK­LING­EN Så ENTYDIGT går i en och sam­ma rikt­ning kan det va­ra värt att ta ett steg till­ba­ka och stu­de­ra hur tren­der van­ligt­vis fun­ge­rar, ur ett läng­re tids­per­spek­tiv. Ge­ne­rellt sett rör sig näm­li­gen tren­der i en pen­del­rö­rel­se. Det be­ty­der att när det gått så långt det kan gå i en rikt­ning kom­mer pen­delns kraft snart att tvinga tren­den att svänga i den di­rekt mot­sat­ta. Sä­kert har den här klas­sis­ka pen­del­rö­rel­sen på­ver­kats av den di­gi­ta­la re­vo­lu­tio­nen vi för stun­den be­fin­ner oss mitt up­pe i, där flö­den i oli­ka so­ci­a­la me­di­er nu är så in­ten­si­va att det ibland kan va­ra svårt att ens se över­gri­pan­de ten­den­ser och möns­ter över­hu­vud­ta­get. Sam­ti­digt upp­le­ver jag en gry­en­de brist på en­ga­ge­mang även hos de mest in­bit­na för lan­se­ring­en av än­nu en löj­ligt dyr Ye­ezy-snea­ker. Det finns helt en­kelt en be­gyn­nan­de trött­het kring det här sät­tet att tän­ka kring mo­de. Det ta­lar för att pen­deln kan ha nått sin yt­ters­ta spets.

In­om den mo­de­ve­ten­skap­li­ga ter­mi­no­lo­gin görs det skill­nad mel­lan mo­de och stil. Där mo­de är snabbt och om­väx­lan­de de­fi­nie­ras stil som kon­ti­nu­er­ligt, lång­sam­ma­re och mer per­son­ligt. Det ita­li­ens­ka hant­ver­ket sym­bo­li­se­rar på ett pa­ra­dox­alt vis mö­tes­plat­sen för mo­de och stil, i och med att det sam­ti­digt lig­ger till grund för hur fle­ra av de le­dan­de mo­de­hu­sen ska­par si­na sä­songs­ba­se­ra­de kol­lek­tio­ner, men ock­så sym­bo­li­se­rar en es­te­tik med lång livs­längd och var­ak­tig­het.

Bland de ita­li­ens­ka mo­de­hu­sen ut­mär­ker sig sär­skilt Ki­ton. Fö­re­ta­get eta­ble­ra­des av Ci­ro Pae­o­ne, fem­te ge­ne­ra­tio­nens kläd­hand­la­re, 1956 i Ne­a­pel. Fö­re­ta­get fick in­te sitt namn för­rän åtta år se­na­re, in­spi­re­rat av det gre­kis­ka or­det ”chiton” som be­ty­der tu­ni­ka. I bör­jan av 2017, un­der led­ning av mo­deskri­ben­ten Ang­e­lo Flac­ca­ven­to och i sam­ar­be­te med den iko­nis­ka mo­de­mäs­san Pit­ti Uo­mo, vi­sa­des un­der någ­ra da­gar en in­no­va­tiv ut­ställ­ning om Ci­ro Pae­o­ne och Ki­ton på Pa­laz­zo Ge­ri­ni i Flo­rens. Ut­ställ­ning­en, Due o tre co­se che so di Ci­ro (på svens­ka: två el­ler tre sa­ker jag vet om Ci­ro), var or­ga­ni­se­rad kring sex rum i pa­lat­sets bot­ten­vå­ning. Det förs­ta rum­met in­ne­höll in­stal­la­tio­nen ”La Ma­don­na Scot­cha­ta”: en li­ten ma­don­na­bild fasttej­pad på väg­gen med van­lig scotchtejp. Den ita­li­ens­ka ti­teln ut­lä­ses just ”den tej­pa­de ma­don­nan”, men det finns ock­så en an­nan, mer dold be­ty­del­se. På ita­li­ens­ka ut­ta­las näm­li­gen “scot­cha­ta” (tej­pad) som ”scoc­ci­a­ta” vil­ket be­ty­der ir­ri­te­rad. Det här as­so­ci­e­rar till det lek­ful­la och per­son­li­ga för­håll­nings­sätt sär­skilt na­po­li­ta­ner har med si­na hel­gon, där även Je­su mo­der kan tillå­tas va­ra ir­ri­te­rad över att va­ra in­klu­de­rad i en mo­deut­ställ­ning.

Även de and­ra fem rum­men in­ne­höll lik­nan­de un­der­fun­di­ga un­der­sök­ning­ar av re­la­tio­nen mel­lan Ki­ton-grun­da­ren och det ita­li­ens­ka kul­tur­ar­vet. När jag på ver­nis­sa­ge­kväl­len ha­de kom­mit till ut­ställ­ning­ens slut fann jag där Ci­ro Pae­o­ne, sit­tan­de i rull­stol, till­sam­mans med Ang­e­lo Flac­ca­ven­to och mo­deskri­ben­ten Suzy Men­kes. Jag höll mig ar­tigt på av­stånd men plöts­ligt sträck­te han ut en hand och drog mig till sig. Jag tryck­te den un­der någ­ra se­kun­der och häl­sa­de för­sik­tigt med ”bu­e­na­se­ra”, in­nan jag lät ho­nom åter­gå till sitt säll­skap me­dan jag själv gick ut i den in­til­lig­gan­de pa­lats­träd­går­den.

Da­gar­na ef­ter för­sök­te jag re­da ut i tan­ken vad jag nyss sett och va­rit med om. Ut­ställ­ning­ens hu­mo­ris­tis­ka sätt att för­hål­la sig till bå­de hel­gon och ex­klu­sivt skräd­dat mo­de var långt från den ty­pen av ihå­li­ga va­ru­mär­kes­stra­te­gi­er som ex­em­pel­vis Ve­te­ments äg­nar sig åt och som do­mi­ne­rar de di­gi­ta­la flö­de­na jag är van att föl­ja. I ut­ställ­ning­en fanns bå­de hu­mor och all­var, en ge­di­gen för­stå­el­se för ma­te­ri­al men ock­så för mo­dets re­la­tion till kul­tu­ren i stort. För förs­ta gång­en på länge ha­de jag upp­levt mo­de på ett nytt sätt, där bå­de in­ne­håll och for­mat ut­veck­lats bort­om de gängse rå­dan­de tren­der­na.

Kan det va­ra så att pen­deln nu vänt? Är vi på väg mot ett mer skräd­dat kva­li­tets­mo­de, med plats för bå­de per­son­lig­het och lång­sik­tig­het? Sä­kert kom­mer pen­delns rö­rel­se in­te va­ra li­ka tyd­lig som ti­di­ga­re, på­ver­kad som den är av sam­ti­dens my­ri­ad av platt­for­mar, åsik­ter och rös­ter. För­hopp­nings­vis är det­ta en ten­dens som, för den som har öra till att hö­ra, suc­ces­sivt kom­mer att växa i styr­ka. π

”För förs­ta gång­en på länge ha­de jag upp­levt mo­de på ett nytt sätt.”

Newspapers in Swedish

Newspapers from Sweden

© PressReader. All rights reserved.