»Vi blev galet förälskade.«
Det var även året då Yves och Pierre började samla konst. Till en början mycket art déco, däribland ett par stora svarta vaser med geometriska mönster av Jean Dunand.
- Vi blev galet förälskade i två eller tre art déco-saker och de ledde naturligt till andra ting, har Pierre Bergé berättat.
Men över åren växte samlingarna dramatiskt i parets hem i Paris och Marocko.
Det stora konstintresset syntes i den berömda Mondrian-klänningen, visad i 1965 års höstkollektion. Med den rakt skurna klänningen markerades också avståndet till andra modehus och deras skrädderi format efter kvinnokroppens kurvor. Till uppfinningarna kommer också den transparenta blusen (1966) och jumpsuiten (1968).
På utställningen i Paris visar Pierre Bergé vägen mellan de ikoniska plaggen. Presskonferensen är över och han lutar sig mot armen på en av kuratorerna. Fotograferna springer baklänges framför hans fötter medan horden rör sig framåt.
Inne i ett första, nedsläckt rum möter Yves Saint Laurents allra första klänningar för Dior. Små och nätta skapelser med vida kjolar som slutar strax under knäet. Pierre Bergé stannar in för att betrakta dem. För ett ögonblick verkar det som att han ska säga något, men han går istället vidare. Så fortsätter det från rum till rum.
Strax följer ett av utställningens största salar. Veruschka möter upp i en monter, det är den klassiska bilden där hon bär ett gevär över axlarna och är klädd i safaridress anno 1968. ”Scandale!” skriker det från väggarnas tidningsrubriker i ett annat rum. En brokig skara läppmönstrade dräkter, turbaner, grönfärgade pälsar och genomskinliga spetsar blandar bon ton med halvklätt gatumode. Den 1940-talsinspirerade sommarkollektionen från 1971 skälldes ut av pressen, men gick hem hos dåtidens retroälskande unga hippies (de med stor plånbok).
Vidare följer öar av inspirerande, exotiska plagg – ryska kosackdräkter och babuschkakjolar, marockanska magdanstoppar och en vansinnigt vacker, djupblå niqab. Där är det älskade Marocko och Laurents långa kärleksförklaring till konsten: Braque, Cocteau, Apollinaire, Matisse, Van Gogh och, inte minst, Mondrian. Ordet ”Braque” står det i glimmande paljettbrodyr i nacken på en tunika.
Var Pierre Bergé har tagit vägen? Han har skridit vidare, upptagen av sin betraktelse av ett halvt sekel med Paris-modets kanske största geni. π