En läsfest för livet

»Fransyskorna intresserade mig mer än verbformer.«

Även om jag själv mest konsumerade Tintin så göddes jag tidigt med fransktalande ikoner – Alain Delon, Jean-Paul Belmondo, François Truffaut. Min älskade pappas favvos från sin ungdom fanns liksom alltid där. I likhet med alla Citroën-bilar vi haft. I sina bästa stunder är de mer än en bil, de får mig att känna mig som Monsieur Delon (även om jag mer kanske liknar Monsieur Hulot). Med tiden växte jag upp till en egen tjuren Ferdinand under min populärkulturella korkek, den belgiske journalisten byttes mot feel-good-böcker som La Naussé (Äcklet, av J-P Sartre) och 80-talets färgstarka franska le Cinéma du look – främst Betty

Blue, Diva, Det stora blå. Och jag drömde mig tillbaka till ett svunnet Paris. Särskilt les années folles, ”det glada 20-talet” med amerikanerna Hemingway och Fitzgerald som gymnasiala ledstjärnor. Ernests bästa bok är ingen roman, den är en betraktelse över de där mytiska åren i Paris, En fest för livet. Bara läs den. Låt även det här numret blir en läsfest för livet. Temat är det franska. Ja, vi gör avstickare till Schweiz, till exempel pratar jag klockor och James Bond med Omegas vd. Även 007 förknippar jag med Paris. A View To A Kill må ha brister som filmkonst om än med numera klassiska repliker – ”I’m happiest in the saddle” – men jag gillar den lite extra mycket då jag och en kompis som gick och blev en profil i komikergruppen Grotesco var på språkkurs i Paris när filmen kom. Fransyskorna – de intresserade mig mer än verbformer – log över mitt namn: ”J ’espere” – ”jag hoppas”.

Med den övergången hoppas jag att du slukar numrets många franska kyssar, från djupdykning i nämnda 20-tal, champagnekrönika, Bretagnetröjans då och nu, vårspaningar från Paris, ikoner som Deneuve, och – mon Dieu! – modereportage plåtat i Paris av Elisabeth Toll. När hon inte jobbar för Vogue och Harper’s Bazaar så … ja så hittar du henne här, i vårens Plaza Magazine.