FRANSKA OSTAR – SMAKFULL FEEL-GOOD-FÖRFATTARE
Victoria Brownlee har kokat ihop en feel good-roman med franska ostar i huvudrollen. Molly Marking intervjuar den nyblivna Parisaren.
Victoria Brownlee grillade kockar som matredaktör på Time Out Shanghai. När hon flyttade till Paris bytte hon dumplings mot ost – och publicerade sin internationellt hyllade debutroman, Fromage à Trois – Paris. Love. Cheese. Nyligen var hon i Stockholm för det svenska släppet av kärlekssagan om 30-åriga Ella som bryter upp från Australien – inte helt olikt Victoria själv – och flyttar till Paris. Väl där möter hon Serge, ägare av den lokala ostbutiken. Samtidigt faller hon för matskribenten Gaston. Allt inramat av ”la cité de l’amour”, Paris. I mars släpps uppföljaren A Brioche in the Oven. Ja, det är gott om metaforer, med betoning på gott. Plaza fångar camembert-coola Victoria Brownlee.
Varför blev du en matskribent?
– Det var min passion för att äta – och prata om – mat! Jag började genom att blogga och blev senare matkritiker och matredaktör på Time Out Shanghai när jag flyttade till Kina 2014. Shanghai är en intressant stad ur ett matperspektiv. Det är en stor variation av matkulturer och en fantastisk cocktailscen som kan underhålla en matälskare länge, väldigt länge.
– Jag pratade med en kompis och vi började skoja om olika titlar – de flesta olämpliga – och sedan kom “Fromage à Trois” upp. Efter några skratt fastande orden och att boken handlar om en kärlekstriangel, som till viss del kommer ur en osthandel, gjorde titeln perfekt.
Hur tog du steget till att bli en skönlitterär författare?
– Jag har alltid varit intresserad av att skriva skönlitteratur, men jag har aldrig klarat att komma förbi de första kapitlen. Jag tror att idén till den här boken, och karaktärerna, gjorde att jag faktiskt motiverade mig till att verkligen skriva klart det första utkastet. Jag fann genren “feel good” befriande också. Att skriva Ellas berättelse blev otroligt roligt!
lyttade du till Paris?
– Det är någonting med Paris, som gör att jag fortsätter komma tillbaka. Kanske maten, vinet eller stadens liv, men det finns alltid något att underhålla mig med här. Och
Paris själv har en så intressant historia, speciellt den litterära – och jag tror att den berör en när man är här. Det är svårt att inte bli kär.
Om Paris var en ost, vilken skulle staden vara?
– Något ikoniskt med en hård interiör, klibbig kärna, så antagligen Camembert eller en Brie.
Och vilken ost är du själv?
– Skulle det vara att fuska och göra det för enkelt och helt enkelt välja min favoritost, Comté? Det finns så många anledningar jag skulle älska att vara just den osten. Den blir bättre med ålder, är mångsidig och alltid pålitlig.
Som matredaktör har du ätit mat från hela världen. Vad tycker du om det svenska köket?
– Under min resa till Stockholm hann jag bara testa flera fantastiska kaffeställen och väldigt många kanelbullar. Jag blev glad för jag också fick testa Kalles kaviar med kokt ägg och bröd. Jag skulle älska att komma tillbaka och testa fler skaldjursrätter, köttbullar och smörgåstårta. Jag är också intresserad av att se vad Magnus Nilsson kommer göra härnäst.
Vilken är den värsta osten du ätit?
– Jag är inget fan av Munster och jag kan glatt meddela att den här populära franska osten inte gör mycket för mig – med stinkande bondgårdslukt, blöta skal och starka smak. Jag lämnar den åt fransmännen.
Vad gör ost till en så laddad metafor i boken?
– När jag bestämde mig för att skriva en bok som tar plats i det här vackra landet visste jag att jag behövde använda mig av ost på något sätt. Dessutom är det redan många som redan skriver om eleganta franska rätter – speciellt desserterna – så jag ville upptäcka den mer rustika delen av matkulturen. På många sätt representerar all fransk ost som huvudpersonen Ella möter en av alla de män som funnits i hennes liv. Över tiden lär hon sig att en ost kan vara oätbar medan en annan väntar på henne i hennes lokala ostbutik.
Hur många ostar har du ätit?
– Under mina tumultartade sex år boendes i Frankrike, kanske nära 100. Jag är i alla fall inte uppe i de 365 som Ella samlat ihop, men, det är väl för att jag inte dejtar en osthandlare...
Vad gör huvudpersonerna till riktiga parisare?
– Om vi pratar stereotyper, ja, då skulle jag säg att Gaston är mer av den typiska parisaren. Rik, stolt – tänk arrogant – och han använder många skarpa kostymer och scarves. Serge är inte särskilt “Parisig”, han är mer en äkta fransman. Han älskar traditionella franska rätter, tar till vara på en härlig lunchrast och uppskattar att bära en Breton-tröja.
Om jag ska på en romantisk dejt, vilken ost tycker du jag ska ge bort – och vilken ost är ett stort nej?
– Jag skulle undvika något alltför fränt – typ Munster och Epoisses – framför allt på en första dejt. Välj istället en kvalitativ åldrad comté, allt över arton månader, en Brie – tryffelbrie är fantastisk om du känner för något mer dekadent – eller en bra getost som Sainte-Maure de Touraine. Om det är en andra eller tredje dejt kan du addera en ädelost, något som Roquefort. Om inget av det här lockar dig, kan du inte göra fel med en BrillatSavarin, den är enkel att äta, har en härlig konsistens och något som alla gillar! π
Missa inte parisaren Victoria Brownlees personliga tips till staden i Plazas Guide.