Vem är rädd för Virginia Woolf ?
Svaret är ingen. Nu är Woolf vårens designmusa inom mode och inredning, från Givenchy och Comme des Garçons till DUX. Plazas Jesper Tillberg spanar.
Sex, droger och odödliga klassiker. Där har du 1920-talet för den idag ikoniserade Virginia Woolf. Det är under ”the mad 20’s” – i Virginias fall även bokstavligen ”mad” – den berömda författaren möter hett dandyklädda Vita Sackville-West, poet, lika känd för sin ultramoderna livsstil och många kärleksrelationer, främst med kvinnor. Virginia skriver då även flera av sina främsta verk, däribland Mrs Dalloway, Orlando – filmatiserad med Tilda Swinton – och den tunna lilla boken Ett eget rum.
Den senare titeln ligger till grund för en designutställning som visats i Paris, en stad som låg Woolf nära, nu mer än någonsin.
Ja, hundra år senare, på ett nytt trevande 20-tal, är Virginia Woolf återigen superhet i la cité des lumiéres – men i en helt annan värld än den litterära. Woolf har fullkomligen invaderat Paris modescen och designvärld. Att en experimentell, hyfsat krånglig feminist ett sekel senare har krupit upp ur det rosa täcket och blivit en fashionista extraordinaire imponerar.
The New York Times uppmärksammade nyligen faktumet att Virginia är Paris musa för en rad modedesigners. Ja, inte bara där. Metropolitan Museum of Arts avslöjade att Woolf utgjorde inspirationen för galan ”About Time: Fashion and Duration”. Virginias roman Orlando – en säregen studie i sexualitet och könsroller – utgör grunden för Wien Operans kommande uppsättning med kostym av ingen mindre än Comme des Garçons Rei Kawakubo. Superdesignern var för övrigt inspirerad av Woolf i sin egen dam- och herrkollektion. Inte nog med det, förra månaden namndroppades Virginia på Clare Waight Kellers Givenchyvisning. Även Vita Sackville-West nämndes som referens i likhet med gender-bender-hjälten och tidsresenären Orlando från Virginia Wolfes berömda roman som kom 1928. Att det sker nu 2020 är ingen slump, tiden är äntligen ikapp Woolf. Det är tidlös dekadens, elegans och relevans. Givenchy noterade just det i visningens paroll: ”Hours, days and decades melt away.”
Åter till boken Ett eget rum, essän kom ut när decenniet drog sin sista suck 1929 och ses som ett tidigt viktigt feministiskt verk om kvinnlig frigörelse. Nyligen arrangerade svenska möbelföretaget DUX en utställning och en hommage till kvinnliga konstnärer i Paris under titeln Une Chambre à Soi. Temat? Virginia Woolfs Ett eget rum!
Jag fångar DUX designchef på möbelmässan i Stockholm. Hon är lika fascinerad av Woolf som jag själv.
– Vi anlitade Septembre för att rita och kurera vårt rum på Svenska Institutet i Paris. Inspirationen var bland annat Virginia Woolf. Rummet är en hyllning till kvinnliga konstnärer genom tiderna efter Virginia Woolfs essä, berättar Anna Jansson Back.
Varför valde ni att samarbeta med just Septembre?
– Grundarna är två svenska tjejer baserade i Paris och de arbetar med arkitektur, inredningsarkitektur samt stadsplanering. Ett självklart val. Septembre har haft projekt för Svenska Institutet tidigare och kände väl till huset.
Installationen hedrar kvinnliga konstnärer - hur påverkade det utformningen?
– Det är inspirerat av idén om ett eget rum... I rummet har man det man behöver för sömn, vila, arbete, mat samt plats för återhämtning och kreativt utrymme.
Det är er gästbostad, vilka får uppleva dessa kreativa rum?
– Konstnärer, författare, kreatörer som har ett projekt i Paris eller Frankrike. Man ansöker om att hyra två till fyra veckor.
På vilket sätt har Woolfs essä inspirerat dig som designchef?
– Woolf var tidig med att slåss för kvinnors roll i samhället och det är väldigt aktuellt idag. Woolf var modig, nytänkande och slogs för sin tankar, det inspirerar mig.
Vad förenar respektive skiljer svensk design och det historiskt bohemiska Marais åt?
– Den svenska är mer avskalad, mer sammanhållen i färgskalan. I Paris, speciellt Marais, kombinerar man mer gammalt och nytt, mer vågad färgskala, mönster, fler detaljer. Det som förenar är våra tidlösa möbler, fokus på hantverk och kvalitet.
Svenska DUX designchef är helt rätt i tiden och jag hoppas de modekänsliga Duran Duran har samma finger på tidsandan att de remixar sin klassiker Hungry like the wolfe till Hungry like Virginia Woolf när de spelar på Skansen i maj. Nu ska jag genast se om Timmarna där Nicole Kidman gestaltar vårens, som ingen är rädd för längre, Virginia Woolf. π
»Woolf var modig, nytänkande och slogs för sin tankar, det inspirerar mig.«