POPPING BOTTLES
Plaza avsmakar champagne – och känner en nära relation mellan den franska drycken och andra tonsäkra artister.
Här, läs den här, och förstå din son”, sa jag och gav min kära mor boken High Fidelity. Ja, vi pratar ett bubblande 90-tal då musik var den avgörande kulturformen för allt i livet. I romanen om en (tragi)komisk musikälskare ställer Nick Hornby livets viktigaste fråga: ”Lyssnar jag på popmusik för att jag är melankolisk – eller är jag melankolisk för att jag lyssnar på popmusik?”
Jag minns inte svaret. Däremot vet jag att jag nyligen ställde en snarlik fråga under en tonsäker lunch med Olivier Krug från det anrika franska champagnehuset: ”Dricker jag champagne för att jag lyssnar på musik – eller lyssnar jag på musik för att jag dricker champagne?”
Relationen mellan musik och drycken från distriktet i norra Frankrike är lika intim som låtskrivandet mellan en Lennon och en McCartney. Krug är ett gott exempel. Olivier Krug satt jämte mig och på motsatta sidan avsmakade den internationella musikern och ljudkonstnären Ozark Henry den nya Krug 2006 – Capricious Indulgence. Olivier är i rakt nedanstående led släkt med grundaren av det berömda huset, grundat av Joseph Krug 1843. Han är också en musikälskare av rang, framför allt Bowie. Även när vi sågs senast pratade vi om Krugs projekt om att avsmaka champagne tillsammans med musik, från klassiskt till pop. Den här gången har huset gått ett steg längre, med sig på turnén har alltså Olivier Krug Ozark Henry, en gång hypad av just David Bowie som svarade med att göra en cover på Bowies låt Heroes. Versionen andas av maräng, mandarinlikör och mandlar om man så vill, tre noter som präglar just den nya Krug 2006.
Nästan samtidigt som Krug släppte sina senaste alster tog ett annat hus ton, Dom Pérignon gjorde något så spännande som en duett med rockartisten Lenny Kravitz. Samarbetet bottnar i en lång vänskap mellan den amerikanska rockartisten – Kravitz är även konstnär och designer – och Dompans tidigare källarmästare Richard Geoffrey. I årgången 2008 som släppts i begränsad upplaga har mannen bakom låtar som Are You Gonna Go My Way valt att lyfta den ikoniska etiketten genom att ge den en gyllene glänsande patina. Råare, ruffare, rockigare – lite som hans egen musik.
Låtar med champagne är en genre i sig, oftast i bubblande dur, likt drycken. Genrer? Även om hippies som Grateful Dead sjunger om champagne – som i Hell in a bucket – och reggaens Peter Toshgör det i Downpresser så är ändå champagne mest synonymt med new romantics. Tänk Duran Duran, Visage, Ultravox. Svenska Lustans Lakejer i samma musik- och modevåg använde ordet ”champagne” lika mycket att de närmast är en synonym till drycken i Svenska Akademiens Ordlista. En annan genre som tagit över champagnen som markör, men från en helt annan värld är hip hop. Här handlar det om lyxifiering och att visa att du har råd att ”popping bottles”. Jay Z gick så långt att han helt enkelt köpte ett champagnemärke för ett par år sedan, Armand de Brignac. Annars är Cristal det märke som kanske mest förknippas med hip hop. Branson Belchie har kallats ”hip hop’s unofficial sommelier” av magasinet Forbes och sägs vara den som introducerade drycken till tongivande profiler som Puff Daddy. Själv håller jag mig till Olivier Krugs favoritartist, David Bowie. I klassikern Aladdin Sane nämner han ju både champagne och Paris i samma låt.
Bara en sån – god – sak. π
»Dricker jag champagne för att jag lyssnar på musik – eller lyssnar jag på musik för att jag dricker champagne?«