Björkö före Birka
Mycket tyder på att den storgård som har hittats på Björkö har tillhört kungens fogde Hergeir, han som kristnades av Ansgar. Ytterligare fynd tyder på en föregångare till gården.
En okänd storgård har hittats med hjälp av georadar. Den kan ha tillhört Hergeir, kungens man som döptes av Ansgar.
Batt överraska. Vi vet att det vikingatida stadssamhället Birka låg här i drygt 200 år, från mitten av 700-talet till tiden kring 900-talets andra hälft. Men varför staden uppstod, hur den fungerade och styrdes vet vi lite om. Öns historia före Birka är också till stora delar oklar. Förekomsten av äldre gravar, vissa anlagda redan under äldre järnålder, talar för att enstaka bondgårdar med bofast befolkning har funnits här långt innan stadssamhället uppstod. Att vi över huvud taget känner till namnet på Birka beror på kyrkomannen Rimberts berättelse om missionären Ansgars liv och verk. Rimbert var Ansgars lärjunge och besökte sannolikt Birka själv. Ansgar sändes till svearna kring år 830 på uppdrag av den frankiske kejsaren Ludvig den Fromme. Rimberts biografi över Ansgar, Vita Ansgarii, berättar om när Ansgar och hans medhjälpare kom till Birka, och hur kungens fogde på platsen, som hette Hergeir, kristnades: ”Till sist kom de fram till en hamnstad i svenskarnas rike som kallas Birka. Där blev de vänligt mottagna av landets kung, som hette Björn, och hans sändebud förklarade i vilket syfte främlingarna hade kommit. När kungen hade fått reda på deras uppdrag, diskuterade han saken med sina män och gav dem sedan med allas bifall tillstånd att vistas där och predika Kristi evangelium. Han gav också var och en som ville tillåtelse att uppsöka deras undervisning. Nu såg alltså Guds tjänare med glädje, att de lyckligt hade uppnått det som de hade önskat, och började förkunna frälsningens ord för folket på platsen. Åtskilliga begärde hängivet att få dopets nåd. Till dem hörde stadens hövitsman Hergeir, som var rådgivare till kungen och var mycket uppskattad av denne. Han mottog det heliga dopets gåva och höll sedan ivrigt fast vid den sanna tron. Han byggde t ex kort därefter en kyrka på sin egendom och ägnade sig med stor fromhet åt att tjäna Gud. Man bevarar ännu minnet av åtskilliga berömvärda handlingar av denne man, och det finns många bevis på hans okuvliga tro som vi skall återkomma till i det följande.”
I Rimberts originalberättelse på latin omnämns Hergeirs egendom som hereditas, vilket snarast kan översättas med ’arvegods’ eller ’arvegård’. Forskarna har länge funderat över var Hergeir hade sin gård och var kyrkan, den första i hela Norden, uppfördes. Efter att under förra året ha identifierat ett par spännande lämningar vid södra änden av Korshamn, som ligger på öns norra sida, insåg vi att det kunde vara spår av en sådan stor gård som man kan förvänta sig att Birkas fogde bodde på. Det rör sig om två stora terrasser som ligger bredvid varandra, båda med meterhöga kanter ut mot hamnviken i norr. Den östra av terrasserna är cirka 0,5 meter högre än den västra. De har ett utseende som tyder på att de anlagts för att hysa stora byggnader. Läget direkt vid Korshamn stöder idén att det i så fall rört sig om bebyggelse utöver det vanliga. Korshamn har en väl skyddad hamnvik, en av de bästa på hela Björkö. Mycket bättre än hamnen direkt invid själva stadsområdet för Birka.
Området med terrasserna ligger i utkanten av Björkös största gravfält, Hemlanden, som sträcker sig ända från Birkas norra stadsvall och ut mot vattnet i norr. Här finns omkring 1 600 synliga gravar. Gravarna i Hemlanden omsluter både Korshamn och terrasserna. Sedan tidigare finns bara ett känt spår av hus vid Korshamn. Inne bland Hemlandens gravar på Korshamns östra sida finns en sedan länge uppmärksammad konstgjord husplatå, som dock aldrig har undersökts närmare. Platån är upp till cirka en meter hög, och det plana krönet är cirka 27 x 10 meter stort.
För att kontrollera om terrasserna verkligen hyst byggnader beslöt vi oss för att göra en georadarundersökning, som genomfördes i september 2016. Samtidigt undersökte vi också området med georadar, för att fastställa hur en eventuell bebyggelse där kan ha sett ut.
Georadar är en icke-förstörande geofysisk metod för att upptäcka och dokumentera formationer under marken som avviker från omgivningen. Förenklat fungerar georadarn som ett ekolod. Instrumentet dras över det område som man vill undersöka och skickar ner elektromagnetiska signaler i marken som studsar mot till exempel jordlager, stenar och föremål. Tiden som det tar för signalen att studsa runt och styrkan på den uppfångade signalen ger en bild av vad som finns på olika djup under markytan.
Genom undersökningen kunde
det fastställas att det har legat en stor hall av vikingatida typ på de nyfunna terrasserna. Vi hade hittat en okänd storgård från yngre järnålder direkt invid Birka! Hallen har varit treskeppig, det vill säga den har haft två invändiga rader takbärande stolpar. Stolphålen är mycket stora, och hallen kan bestämmas ha varit nästan 40 meter lång och 12 meter bred. Byggnaden har legat med långsidan exponerad ut mot Korshamn i norr. Det visade sig också att de två terrasserna ursprungligen bara har varit en terrass, över 50 meter lång. Den lite högre östra terrassen verkar vara ett resultat av att den allra östligaste delen av den stora vikingatida hallen har varit uppbyggd av stora mängder sten. Vid senare odling på platsen, långt efter att hallen försvunnit, har all underliggande sten fått jord som plöjts ut över markytan att hamna högre.
Det visade sig att en del av storgårdsanläggningen fortfarande är synlig ovan mark som två långa, parallella rader av sten. Dessa stenrader löper från husterrassen i mer än 30 meter i rak linje i sluttningen ner mot vattnet i norr. Stenraderna har varit kända sedan länge, men ingen har vetat vad det var för något. Det är först nu, när vi kan se hur stenraderna knyter an till hallen, som gåtan har fått sin lösning. Stenraderna kan bestämmas ha utgjort basen i en rektangulär inhägnad, som löpt norrut från hallens västra sida ner mot sjön.
Förekomsten av ett inhägnat område gör att anläggningen på Björkö sällar sig till en exklusiv kategori av aristokratiska storgårdar från yngre järnålder. Stora hallar, som ligger i anslutning till rektangulära inhägnader är tidigare bara kända från ett fåtal platser i Sydskandinavien. Den nyupptäckta storgården vid Korshamn är alltså den absolut nordligaste kända gården av denna typ.
Stenraderna kan indirekt dateras utifrån landhöjningen. Mot sjön slutar de 5,75 meter över havet. Det motsvarar vattenlinjens nivå kring år 800. Eftersom vattnet tidigare stod ännu högre, har hägnaden troligen som tidigast byggts under tidigt 800-tal. Detta ger stöd för en datering till tidig vikingatid.
I Sverige är bara en sådan anläggning känd sedan tidigare: den magnifika gården i skånska Järrestad. I Danmark finns ytterligare ett litet antal. Den främsta är den kungliga gården i Lejre på Själland, som anses vara kopplad till den danska Skjöldungaätten. Gården har omfattat en gigantisk, i ett skede över 60 meter lång, hallbyggnad med en stor intilliggande hägnad.
När man undersökte de inhägnade områdena på de kända sydskandinaviska storgårdarna av denna typ kunde man konstatera att de hyst mindre byggnader. Fynd och andra strukturer visar att både byggnaden och inhägnaden har haft religiös betydelse. Den danska forskaren Lars Jørgensen har tolkat storgården i själländska Tissö, som är
av samma typ som den på Björkö med en inhägnad kultbyggnad kopplad till hallen, som en skandinavisk återspegling av det frankiska rikets kungliga palatsanläggningar. Hägnaden med sin kultbyggnad motsvarar palatskapellet med dess anslutning till den kungliga hallen via ett atrium, det vill säga ett rum som saknar tak. Hägnaderna med byggnad var som regel ägnade åt förkristen kult. När Tissö kristnades byttes emellertid den äldre hedniska kultbyggnaden ut mot vad som försiktigt tolkats som en kristen kyrkobyggnad med korsformig plan.
Georadarundersökningen
visade även spår av ett äldre hus under den vikingatida hallen vid Korshamn. Storleken och formen på detta hus har inte helt kunnat bestämmas. Huset bör ha varit en direkt föregångare till den vikingatida hallen och har sannolikt uppförts under vendeltid.
På den tidigare nämnda platån visade georadarundersökningen spår av åtminstone ett hus, som kan bestämmas ha varit cirka 26 meter långt och med svängda långväggar. Spåren var inte helt entydiga, men det förefaller som om huset har haft en eldstad centralt placerad i norra delen. Vi kunde konstatera att det finns ramper upp till platåkrönet från både östra och västra sidan, där huset antagligen haft sina ingångar. På platåns västra sida löpte ramperna ner mot en uppbyggd vägbank. Söderut svänger denna av i riktning mot området med husterrassen. Om en väg har fortsatt här, måste den tidigt ha övergivits. Området är nämligen helt täckt av Hemlandens gravar. Mot nordväst går vägbanken rakt mot ett par bryggfundament av sten, belägna i kanten av den äldre hamnviken, 20 meter från platån. Bryggorna bör alltså ha använts samtidigt med huset på platån. Marknivån för bryggfundamenten är 8 meter över havet, vilket motsvarar vattennivån under 400talet. Detta innebär att vi kan utgå från att bryggorna och då även huset, sannolikt inte är vikingatida utan äldre. Ett kvalificerat antagande är att det äldre huset under den vikingatida hallen och huset på platån är samtida och har ingått i en och samma stora gårdsanläggning, som tillkommit under vendeltid, före Birka. Både utseendet på husen och den större ytan på den tänkta gården företer vissa likheter med de storgårdar från 500–600-tal som vi vet föregick hallarna med hägnader i danska Lejre och Tissö. Platåhuset och byggnadernas hamnnära lägen påminner också om utseendet på det vendeltida gårdskomplexet i Fornsigtuna.
Förekomsten av en vendeltida storgård ger en ny bild av Björkö innan Birka kom till och ger viktig information om bakgrunden till stadssamhällets framväxt. Även förhållandet till den kända kungsgården på Adelsö, som antas ha anlagts samtidigt med Birka vid 700-talets mitt, måste granskas på nytt.
Men tillbaka till Hergeir och den äldsta kyrkan. Den vikingatida storgårdens utseende, läge och preliminära datering stöder att det här verkligen var den arvegård som tillhörde Birkas fogde Hergeir, han som blev döpt av Ansgar. Men var ligger i så fall kyrkan? En given kandidat till platsen är den kultiska hägnaden framför hallen. Men parallellerna från Sydskandinavien talar för att hägnaderna med sina kulthus användes för förkristen kult. Kanske har en ursprungligen hednisk kult i hägnaden, i likhet med vad som senare var fallet i Tissö, ersatts av en kristen kult i samband med att Hergeir döptes? Endast framtida undersökningar kan ge svaret på den frågan.
”Vi kan därför utgå från att bryggorna och huset sannolikt inte är vikingatida utan äldre.”
Sven Kalmring är forskare vid Zentrum für Baltische und Skandinavische Archäologie. Johan Runer är arkeolog vid Stockholms länsmuseum och Andreas Viberg är forskare vid Arkeologiska forskningslaboratoriet, Stockholms universitet.