Stenålderns landskap väntar i havet
För 800 000 år sedan gick en grupp förhistoriska människor på en lerig strand vid Englands nuvarande ostkust. Deras fotspår – de tidigaste utanför Afrika! – och några flintredskap bevarades övertäckta av sediment, som för bara några år sedan eroderades bort av havet. Fynd och miljöarkeologiska undersökningar tyder på en pionjärgrupp som utnyttjade det varierade landskapet kring en åmynning för jakt och fångst. De kom förmodligen dit över det numera dränkta Doggerland – en landbrygga mellan Brittiska öarna och det kontinentala Europa som översvämmades för sista gången för 6 500 år sedan.
Liknande landbryggor har funnits mellan Sverige och kontinenten och det finns arkeologiska belägg för att pionjärgrupper långt senare har utnyttjat detta. Tidsperioden efter istidens slut är oerhört spännande att studera. Klimatet förändrades snabbt, och människor, djur och växter spred ut sig i de nya och näringsrika områden som den försvinnande isen lämnade efter sig. Tack vare förändringar i havsnivåerna har delar av detta landskap bevarats under dagens havsyta. Men vi saknar mycket kunskap. Åmynningar har förmodligen lockat människor under tusentals år runt hela världen. Men möjligheterna att hitta och undersöka deras spår har begränsats av att det är både svårt och dyrt att utforska arkeologiska lämningar där bevarandeförhållanden är som bäst: under vattenytan.
Att undersöka dessa förhistoriska miljöer kräver ett modernt förhållningssätt till arkeologi där teorier, metoder och teknologi från flera olika forskningsfält kombineras. Avancerad kartering och visualisering behövs för att lokalisera fyndplatser, och sedimentprover som träfynd måste analyseras i labb. Det handlar om ett tätt samarbete mellan olika discipliner för att kunna få ut så mycket information som möjligt från svårtolkade arkeologiska och geologiska lämningar.
Egentligen bör man applicera detta synsätt på alla arkeologiska undersökningar. Det som Björn Nilsson och hans kolleger gör inom ramen för Blå arkeologi-projektet bör ses som en förebild även för undersökningar på land. Läs om deras arkeologiska undersökningar utanför Skånes och Blekinges kuster på sidan 10!