Är detta Kylons män?

En arkeologisk utgrävning är en social plats. Skratt, skämt, förtroliga samtal och inte minst en alldeles särskild arkeologhumor. Men våren 2016 blev det plötsligt intensivt tyst i den stora gropen invid Atens nya operahus och bibliotek, alldeles vid kusten i grannkommunen och förorten Palaió Fáliro. Bara bruset från den flerfiliga motorleden strax intill hördes.

Långsamt, under en månad, trädde kropparna fram ur sanden, en efter en. Snart kunde arkeologerna räkna till 79 skelett i tre rader. Det här var ett fynd som ingen hade väntat sig. Och medan motorcyklarna varvade upp i vårsolen och satte fart mot Akropolisklippan, sex kilometer bort i nordostlig riktning, började spekulationerna ta fart.

Två keramikkärl hade gjort det möjligt att datera kropparna till mellan år 675 och 600 f.kr. En dunkel period i Atens historia som gjort få avtryck i de historiska källorna.

Bortsett från ett vida omtalat kuppförsök av Kylon år 632 f.kr. Var det här hans män? Kuppmakarna intog Akropolis för 2 649 år sedan, men misslyckades och avrättades i strid mot även den tidens uppfattningar om rätt och fel. Hade de forslats hit, genom ett Aten som ännu hade sin storhetstid framför sig?

Ett är säkert: deras resa slutade här, mitt i demokratins och den västerländska civilisationens vagga. Vissa låg huller om buller. Andra mer ordentligt uppradade. De flesta med händerna bundna över huvudet. Några slagna i bojor av järn.

I dag rankas upptäckten av deras kvarlevor som ett av de viktigaste arkeologiska fynden på länge. Och mitt i arbetet med att ta reda på vilka de 79 personerna verkligen var finns den svenska arkeologen Anne Ingvarsson, osteolog och specialiserad på det klassiska Grekland.

– Ett sådant här fynd finns egentligen inte, säger Anne Ingvarsson för att betona hur unikt det är, när vi ett år efter upptäckten går längs med sluttningen ner mot fyndplatsen.

Men det finns, i allra högsta grad. I vita tält grinar skallarna mot oss. Kropparna ligger kvar som man fann dem. Den första raden består av 47 individer. De två följande av 16 vardera. De flesta var unga vuxna, mellan 20 och 34 år, när de dog. Sju av dem var mellan 12 och 19 år; ytterligare tolv mellan 35 och 49; ett par var över 50. Av de 79 kropparna är 24 ännu inte köns- och åldersbestämda. Det enda man vet är att de är över 20 år. I den tredje raden tycks offren ha fallit som dominobrickor – kropparna ligger formade efter varandra. Det kan tyda på att de dödades exakt här, för att sedan lämnas åt årtusendenas glömska.

Utgrävningen har skett med den så kallade piedestalmetoden. Det innebär att sedimenten avlägsnas metodiskt och lämnar benen liggande kvar på de upphöjningar som blir kvar efter att, i det här fallet, sanden runt om har forslats bort.

Det är en makaber syn av bestialisk grymhet och panisk skräck, som stelnat, bevarats och nu naket exponeras. Exakt hur de avrättades har inte gått att fastslå. Vissa av skallarna har krosskador som kan ha uppstått i samband med dödstillfället. En pilspets har hittats bland benen.

– Hos vissa finns spår av trubbigt våld mot kraniet medan skallen var färsk, det vill säga strax före, i omedelbar anslutning till eller strax efter dödsögonblicket. Vi kommer aldrig att kunna säga något säkert om dödsorsaken, säger Anne Ingvarsson.

Ett team av grekiska konservatorer går runt och penslar benen med en kemisk lösning. Fyndplatsen har dragits med stora problem. Mitt under utgrävningen drog Stavros Niarchos-stiftelsen, som också har finansierat biblioteket och operahuset, in sitt stöd. Arkeologerna sades upp på stående fot och benen lämnades under bar himmel.

När vintern kom restes tält till skydd mot väder och vind. Det ledde till att benen utsattes för skadligt hög luftfuktighet. Resultatet blev förödande. Platsen ligger vid kusten och skeletten har sugit upp mängder av havssalt genom åren. Under den vita tältduken började saltet tränga ut ur porerna – ett vitt lödder som bryter ner och hotar att vittra sönder det ovärderliga fyndet.

Anne Ingvarsson tittar bedrövat på konservatorernas arbete. Hon och hennes kollega, osteologen Ylva Bäckström, arbetar fortfarande på den rapport som förhoppningsvis kan skingra något av det dunkel som råder kring de dödade människornas öde. Längre fram väntar resultaten av dna-prov och dietanalyser. Det är prover som togs tidigare. Den lösning som benen nu prepareras med kommer att försvåra ytterligare undersökningar. – Det kan aldrig göras några kemiska analyser av de skelett som ligger här, säger Anne Ingvarsson. Efter att Stavros Niarchos-stiftelsen dragit sig ur projektet tog det grekiska kulturministeriet över utgrävningen. Bakbunden av skuldkrisen och de europeiska långivarnas besparingskrav tillfrågades Svenska institutet om hjälp med osteologisk expertis.