Ann-charlott Feldt Från Linköpings slott till Skänninge marknad Vattensållning vid stranden av Stora Foskvattnet. Flera stenåldersboplatser undersöktes inför ett dammbygge.
1970 Mina vänner
Mina gamla kompisar påstår att jag i deras Mina vänner-böcker skrev att jag skulle bli arkeolog när jag blev stor. Jag läste massor av historiska böcker som barn, både historiska romaner och de många banden av Sveriges historia genom tiderna. Jag hade fri tillgång till mina föräldrars bokhylla.
Men arkeolog kunde man ju bara inte bli! Det skulle vara en riktig utbildning, så det blev teknisk linje med sikte på att bli linjeberedare som planerar kraftledningar. Så småningom bytte jag inriktning för att bli bibliotekarie, eftersom jag älskar böcker. Men efter studier i litteraturvetenskap och etnologi ville jag passa på att läsa arkeologi när jag ändå var i Uppsala. Sedan blev det ändå så att jag seminariegrävde en skärvstenshög från bronsåldern i utkanten av Uppsala och flyttade till Lund för att läsa medeltidsarkeologi.
1986 Oljepengar
Mitt första grävjobb fick jag i Bergen. Oljepengarna gjorde att det byggdes mycket i Norge vid den här tiden, och många av mina jämnåriga hamnade där. Jag hade en himla tur att få in en fot, eftersom de mer eller mindre lottade ut grävjobben bland arkeologistudenter när väl fältassistenterna var tillsatta.
I Bergen fanns det feta kulturlager med bevarade husgrunder och klosterlämningar. Den första säsongen grävde vi ut Katarinahospitalet nära Mariakyrkan. De bevarade murresterna kan ses i källaren på det hus som sedan byggdes på tomten.
De första veckorna var jag helt förvirrad: gör jag fel, gör jag rätt? Men en polsk grävledare, Andrej, lärde mig allt. Jag fick en ordentlig grund i en stor medeltidsutgrävning med mycket folk.
Andra säsongen i Bergen grävde vi ut Domkirkegaten. Där fanns kajanläggningar, strandskoningar, träkonstruktioner från 1100-talet. Tack vare utgrävningarna i Bergen blev jag medeltidsarkeolog.
1988 Björnfrossa
Min tredje säsongsanställning fick jag vid Jämtland länsmuseum. Vi grävde vid Stora Foskvattnet där det skulle göras en dammutbyggnad. Det var helt annan arkeologi än i de feta kulturlagren i Bergen – mest stenflisor. Det blev också en del fornminnesinventering, men jag är inte gjord för att inventera. Jag inventerade i Björnrike i Vemdalen där det finns gott om björn och älg. Att trava runt ensam bland björnspåren var inte mina lyckligaste dagar.
1989 Biskopsstaden
De ringde från Östergötlands museum. Jag skulle delta i en stor medeltidsundersökning i Linköping. Det var i kvarteret Brevduvan, som på medeltiden låg i utkanten av staden, men nu tillhör centrum. Vi grävde ut två stadsgårdar. Där var flera nivåer av både hus och gata, Gamla Stångsgatan, nuvarande Klostergatan. De äldsta delarna var från 1200.
Tack vare ett stipendium kunde jag sedan delta i en undersökning av ett keltiskt opidum, en befäst by på en höjd, i dåvarande Tjeckoslovakien och i en utgrävning av stenålder i Pilzenområden. Det var en helt annan värld: väldigt hierarkiskt,
och i kanten av undersökningsområdet grävde enorma maskiner fram brunkol!
Tillbaka i Östergötland fick jag mitt första egna lilla projekt, Follingegatan i Skänninge, en av Sveriges äldsta städer. Till Skänninge återkommer vi ständigt. Som medeltidsarkeolog är man ofta med när det schaktas för att ledningar ska dras i de gamla städerna, vilket var fallet nu.
VINTERN 1989/ 90 Fyra meter kulturlager
När den person som ansvarade för uppdragsarkeologin vid museet bröt foten stod jag plötsligt ensam. Jag fick ärva hennes projekt i Söderköping, där det skulle dräneras runt hotellet mitt i vintern i 20 graders kyla. Jag hade det bra nere i schaktet där jag rensade schaktväggen, men det gällde att vara snabb med att rita av innan det frös till. Söderköping, som är lika gammalt som Skänninge, är sig rätt så likt sedan medeltiden, det är bara några gränder och någon kyrka som har försvunnit. Det är roligt att gräva där: som mest finns fyra meter kulturlager med mycket välbevarat trä. På hösten grävde jag i Gamla Skolgatan och då gick vi igenom fyra gatunivåer med träbroläggningar. Att lägga ut halva stockar var mycket vanligt i täta, medeltida städer. När gatan behövde lagas la man på nya. Det timmer vi sågade med motorsåg var alldeles färskt och vi kunde få datering på halvåret när. Timret var fällt vintern 1221–22! Helt fantastiskt.
1991– 92 Industrilämningar
Holmens bruks gamla industriområde i Norrköping skulle byggas om. Förutom industrilämningar fann vi fina fajanser, i avfallsbingar från 1600-talet. På den här tiden var det inte självklart att man skulle gräva ut 1600-talslämningar. Den perioden vet ju historikerna redan allt om, hette det. Till museet släpade jag ett ton slagg från olika processer: smide, bearbetning, masugn. Slaggen sorterades ut med hjälp av Geoarkeologiskt laboratorium i Uppsala.
1993 Surdegar
Jag behövde göra något annat och sökte mig till Norrbottens museum för ett vikariat. Där fick jag gräva i det medeltida Luleå Gammelstad på en tomt bland kyrkstugorna. Och så blev det stenåldersgrävning igen, och det är ju inte flinta däruppe utan kvarts- och kvartsitavslag och brända ben. Vi betade också av museets gamla surdegar: folk som för längesedan hade ringt om något konstigt de hade hittat. Det var jätteroligt.
1994 Nära skeletten
Tillbaka på museet i Östergötland skulle Hörsalsparken i Norrköping få en ny slänt. Parken var en kyrkogård från 1300-talet som upphört på 1800-talet. Vi grävde oss igenom nästan en halvmeter tjäle i januari. Där var omrörda gravar med uppstickande lårbenshalsar. Vi lastade den frusna jorden på lastbil och tog den till ett låst område där den fick tina. Det resulterade i sju säckar ben. De hela skeletten, som låg i gravar under tjälen, är upplockade och ligger i ett benrum i magasin. Skelett är så spännande. Man kommer människor och deras liv nära: dåliga tänder, benröta, skolios, felläkta ben.
1994– 2004 Slottet
På Linköpings slott planerades ett slotts- och domkyrkomuseum. Vi smygstartade lite i en golvgrop och bakom putsen i ett av rummen. Projektet växte efter hand. Till slut hade vi skalat av väggarna. Sedan ville fastighetsverket putsa om slottet och
Riksantikvarieämbetet krävde byggnadsarkeologi. I två säsonger gick vi och dokumenterade efter murarna som knackade bort 1930-talsputsen. Efter 3 000 murbruksprover, hundratals ritningar och hur många bilder som helst daterade vi om slottet och ändrade ordningen på byggnadsetapperna. Vi ville tidigarelägga den äldsta delen av slottet till mitten av 1100-talet, i stället för 1200talet. Så mycket skit vi fick för det! Att vi flyttade ringmuren, som ingår i väggarna, från 1300-tal till 1400-tal gick däremot för sig.
2002 Hemma hos Birgitta
Inför 700-årsjubileet av den heliga Birgittas födelse fick kollegan Eva Modén och jag pengar till ett eget litet projekt där vi grävde på Aspanäs och Ulvåsa. Aspanäs var lagman Knut Jonsons stamgods. Han var gift med Birgittas moster Katarina, och Birgitta bodde där från att hennes mamma dog tills hon blev bortgift. Vi grävde i det som visade sig vara en smedja, i utkanten av anläggningen. Vi hittade en ryktskrapa, en mungiga, en glättsten av glas, som man glättade linnekläder med. De första fynden är från cirka 50 år före Birgittas tid. Vi mäktade inte driva vår lilla förstudie vidare, men det borde någon göra.
2002– 04 Marknaden på spåren
Kriminalvårdsanstalten i Skänninge skulle bygga ett nytt staket, och det är ingen liten sak. Redan i förundersökningen hittade vi härdar och stolphål. Det kändes lite halvroligt, men jag skrapade vidare lite i en av ”härdarna”. Plötsligt hittar jag konstiga grejor och sätter mig upp och bara skriker. Vi har hittat ett mässingsgjuteri från 1000-talet! Där var en hel del halvfärdiga föremål, som berlocker och ett litet drakhuvud. Dessutom fanns det formar, många vet vi inte vad de var avsedda för. Gjutaren har också gjort småföremål som hänglås och spännen.
Året därpå skulle Skänningeanstalten bygga mer och vi fick gräva ut en yta där vi hittade en husgrund, avfallsgropar, kokgrop, sländtrissa, svartgodskruka med drejmärke i botten och en teskedsliknande grej.
En medicinhistoriker på besök fick syn på den och sa: Titta vilken fin spatelskalpell! Det är alltså ett medicinalredskap. Jag misstänker att en botare – en klok gumma eller gubbe – hållit till på platsen. Frågan är om det kan ha varit tillfälliga arbetsplatser på en marknad.
Vi har hittat en lövformad berlock och likadana har hittats i London. Men vår var inte färdiggjord. Rör det sig helt enkelt om kringresande hantverkare? Kan detta rent av ha varit ursprunget till Skänninge marknad?
Det fanns en biskopsgård alldeles i närheten och antagligen en kungsgård i grannskapet. Med sina två kloster blev Skänninge en väldigt viktig stad under medeltiden. Jag skulle bra gärna fortsätta gräva utanför staketet.
2010 Mitt hjärtebarn
Metoden att göra kol-14-datering på kalkbruk – det enda oorganiska material som man kan göra det på – hade vid det här laget utvecklats. Vi fick pengar från Statens fastighetsverk för att analysera murbruksprover från Linköpings slott. Analysen styrkte vår rapport från 2004: slottets äldsta bevarade del har tillkommit i mitten av 1100talet. Det kändes så bra.
Jag återkommer till Linköpings slott hela tiden. Det är mitt hjärtebarn. Slottet har en lång och spännande historia och man kan koppla byggnadsetapperna till enskilda personer, vilket annars är svårt på medeltiden. Och så trivs jag på byggnadsställningar.