Nu kan alla ta del av Valsgärdes fynd
De finaste båtgravarna i all sin prakt.
År 1927 gjordes ett märkligt fynd i en moränkulle i Valsgärde, ett par kilometer norr om Gamla Uppsala. När hemmansägare Lindberg skulle hämta grus ur kullen blottades plötsligt ett hästkranium, där betslet fortfarande satt fast i djurets mun.
Det här var startskottet för en utgrävning som pågick ända fram till mitten av 1950-talet. Inte mindre än 92 gravar påträffades. Av dem har 15 gått till historien, nämligen de rikt utrustade båtgravarna, av vilka fem är från vendeltid (550–800) och tio från vikingatid (800–1050).
En båtgrav är en grav där den döde lagts i en båt tillsammans med de föremål som behövdes i livet efter detta. Sådana är inte ovanliga, men oftast har båten med den döde kremerats. Så har inte skett i Valsgärde, utan här är föremålen relativt välbevarade.
Det är de fyra praktfullaste av dessa båtgravar, daterade till mitten av 500-talet fram till början av 700-talet, som arkeologen Kent Andersson granskar närmare i sin bok Krigarna från Valsgärde.
Begravningarna har skett efter ett särskilt mönster. En roddbåt, mellan åtta och tolv meter lång, har dragits upp från Fyrisån, som rinner tätt förbi gravkullen, och grävts ner i en ränna. Därefter har den döde placerats mitt i båten bredvid sina vapen och sköldar. Nära till hands har föremål för förströelse lagts, som dryckeskärl och spelpjäser. Längre fram mot fören ställdes köksutrustning som kittel, grytgaffel, bägare, stekpanna och laggkärl. Dessutom proviant i form av nöt, får eller get och gris. I vissa av gravarna ligger jaktfåglar, och utanför relingen kan hästar och hundar vila. Till sist har ett trätak rests över båten, ibland gjort av nävermattor, som sedan täckts av grus och jord. Kent Anderssons förtjusning i föremålen lyser igenom och det med all rätt. Äntligen visas dessa fornfynd upp för en större läsekrets med hjälp av fina färgbilder, ackompanjerade av noggranna och kunniga beskrivningar. Författaren går tematiskt igenom de rika fynden: hjälmarna, sköldarna, svärden, huggknivarna, lansarna, pilarna, hästarna och hundarna med sina utrustningar, glasen och köksattiraljerna. Alla gravfynden sätts pedagogiskt in i sitt historiska sammanhang.
Man fascineras av detaljer, som de utskurna figurerna och mönstren på svärdsskidor av trä, som en gång varit täckta av tunt skinn där dekorationerna framträtt. Eller anblicken av en glasskål med tunna pålagda glastrådar. För att inte tala om bildframställningarna på metallbleck och granatprydda svärdsknappar.
Bara den ingående historien om hur föremålen placerats i graven är fantasieggande. Varför har till exempel en kaftan med mönstrade bårder och en skjorta vikts ihop och lagts på ett av de dödas huvuden?
Vilka dessa vendeltida män var, som begravdes på detta sätt, får vi aldrig veta. Men föremålsprakten i Krigarna från Valsgärde ger oss en glimt av att deras värld inte bara var våldsam utan också mycket vacker.