Landet runt
Livet i norr och skogsbruket i de värmländska skogarna.
Vid tidigare fornminnesinventeringar ha rett stort antal lämningar framkommit i skogslandskapet i Hagsfors kommun. I höstas hade vi för första gången möjlighet att få en mer heltäckande bild av ett bortglömt landskap.
Omkring 380 nya lämningar är nu registrerade i det digitala fornminnesregistret, FMIS. Lämningarna är framförallt förknippade med skogsbruk, som kolningsgropar och tjärdalar, men även järn framställningsplatser, fångstgropar och torplämningar har registrerats.
Kolningsgropen är den vanligaste lämningen. Det är en grävd grop som man kolade träkol i och känns igen på sin kvadratiska grundform och bottenplan, med en rundad vall. Storlek och djup varierar. De tydligaste är de yngsta. Eller så är det resultat av hur mycket kol som framställdes i dem.
Kolningsgropar i kluster finns i skogen på låga åsar eller flacka höjder i närheten av de stora myrområdena öster om Klarälven, där några avd e kända järn-framställningsplatserna finns. Närmare Klarälven ligger nästa kluster, på flacka tallhedar invid gårdar. Många ligger utefter historiskt belagda vägar. Järnet framställdes alltså av myrmal- men i skogen och transporterades sedan vidare för bearbetning i smedjor vid gårdarna.
I den nordliga kanten av klustret med kolningsgropar i skogen har tidigare tre gravrösen registrerats. Gravarna ligger mitt i skogen långt från vatten. Vad gör de här? Finns det någon relation till kolningsgroparna?
De yngsta dateringarna av rösen i Värmland är cirka år 400, vilket också är den äldsta dateringen av kolningsgropar. En hypotes är att gravarna har anlagts i samband med att någon tog kontroll över marken, och att kolningsgroparna övertar den funktionen när rösetraditionen försvinner.
Hans Olsson, Johan Richardson, Lisa Börjesson Liljas, Värmlands museum Tvåspråkiga kustbönder
Silvermuseet i Arjeplog har just avslutat ett sexårigt forskningsprogram, Recalling the past, som finansierats av Riksbankens jubileumsfond. Museets arkeologer har tillsammans med bland annat ekologer, skogshistoriker och ortnamnsforskare utforskat den sena järnålderns och medeltidens samhällen längs Norr- och Västerbottens kust. Ett viktigt tema har varit kontakterna mellan kustens och inlandets samiska samhällen.
När resultaten nu summeras kan vi konstatera att historien har vuxit och att vi har fått nya perspektiv på samhällsutvecklingen. Till exempel har de p ale o ekologiska undersökningarna visat att spannmålsodling ingick som en del i samisk ekonomi i inlandet redan på 800-talet. Det var en småskalig och temporär odling av korn. I 1500-talets skattelängder syns kustböndernas omfattande fiske i inlandsjöar på samisk mark. På arkeologisk väg kan detta så kallade träskfiske följas tillbaka till 1100–1200-talen, men sannolikt har det förekommit långt tidigare. Fisket avspeglar nära relationer, samförstånd och samarbete mellan kustens och inlandets samhällen. Vi kan till och med konstatera att kustbönderna behärskade samiska och alltså sannolikt var tvåspråkiga. Samma sak gäller de så kallade birkarlarna som var av omtvistat ursprung. I stället för att vara de hänsynslösa handelsmän som traditionen gjort gällande, har en ny bild vuxit fram där birkarlarna fungerade som ombud för båda parter i handeln mellan medeltidens kust-och inlands bor. Sammanfattningsvis var kust- och inland två sidor av ett och samma mynt: en ursprunglig befolkning med gemensam historia – före den svenska kolonisationen. Läs mer på www.silvermuseet.se.
Ingela Bergman, chef för Silvermuseet, Arjeplog
En av Sveriges äldsta kyrkor
På vintern handlar mycket av museets arkeologiska verksamhet om att ta hand om det som grävdes upp under den gångna fältsäsongen och att skriva på ärenden och yttranden som rör kommande fältarbeten. Men helt stilla är det inte på grävfronten. Arkeologerna har varit ute under vintern och gjort utredningar inför kommande ombyggnad av några sträckor på E20.
I museets stora magasin finns hundratusentals arkeologiska föremål. Digitaliseringen av samlingarna har länge varit eftersatt, men nu pågår arbetet med att lägga in uppgifter om de arkeologiska föremålen i museets databas. De arkeologiska samlingarna växer hela tiden genom att Västergötlands museum tar emot alla arkeologiska föremål som grävs upp inom Skaraborgs området i Västra Götalands län.
Västergötlands museum driver sedan några år tillbaka det arkeologiska forskningsprojektet” Var n hem innan munkarna kom”. Vid utgrävningar på kullen i parken intill Varnhems klosterområde har ruinen av en av Sveriges äldsta kyrkor påträffats. Den byggdes på vikingatiden som en privat gårdskyrka på storgodset Varnhem. På gravplatsen runt om började man begrava sina döda på kristet vis redan på 900-talet. Förra året invigdes det nya besöksmålet Kata gård på utgrävningsområdet. Kyrkoruinen fick ett skyddande tak som också rymmer utställningen ”Kristna vikingar i Varnhem” som berättar om Västergötland under vikingatiden, om kristnandet, om resorna västerut, om Katas stora gård och om människorna som levde här för tusen år sedan. Drygt 70 000 besökare kom första sommaren. Nu planerar vi den kommande säsongen.
Maria Vretemark, 1:e antikvarie, Västergötlands museum