Marstrands kloster
MARKRADAR. Undersökningar med markradar påvisar murar i Marstrands kyrkogård. Sannolikt är det den södra längan av Marstrands franciskankloster.
Markradar har påvisat murar som kan vara klostrets.
Att det har funnits ett franciskankloster i Marstrand är väl dokumenterat i skriftliga källor. Uppgifter från 1700och 1800-talen omtalar rester av murar på södra delen av kyrkogården. I både äldre och yngre skriftligt källmaterial går det också att läsa att Marstrands sockenkyrka från början var en klosterkyrka till ett franciskankloster, som skulle ha legat på den nuvarande kyrkogården. Klosterkyrkan skulle också ha varit församlingskyrka. Men var exakt klostret låg har inte gått att fastställa.
De första franciskanbröderna i Norden kom till Ribe 1232 och Visby 1233. Så småningom kom orden till Kungahälla, som var en medeltida stad cirka fyra kilometer sydväst om nuvarande Kungälv. På 1280talet grundades så ett franciskankloster i Marstrand. (Egentligen var det ett konvent. Så kallades inrättningen om brödernas antal var minst 13.)
På Marstrand fanns ett fiskeläge med en utmärkt hamn och bra förbindelse med Kungahälla. Klostret förekommer i ett avlatsbrev från påven Nikolaus IV från den 13 september 1291.
Att ett kloster stiftades så nära det nyligen upprättade konventet i Kungahälla, hade att göra med att sillfisket hade ökat utanför kusten och att Marstrand blev en allt viktigare vinterhamn för de internationella handelsfartygen på väg till och från Norge.
Den första notisen om Marstrand är från 1362, då holländare och tyskar brände ner kastellet och även klostret med dess kyrka. Det var ett led i striden mellan den danske kungen Valdemar Atterdag och Hansan. Klostret och kyrkan byggdes dock upp igen.
Branden år 1362 bekräftar klostrets verksamhet på orten. Under 1400-talet omnämns ön allt oftare, vilket kan tyda på att staden hade blivit viktigare som handelsort.
År 1442 fick staden sina stadsprivilegier av den nyvalde unionskungen Kristoffer av Bayern. Man vet också att det 1458 hölls ett möte mellan föreståndarna för ordensprovinsens franciskankloster i Marstrand.
Troligen var Marstrands franciskankloster, utom kyrkan, till stor del timrat, eftersom alla andra hus i staden förmodligen var det. Det finns en ögonvittnesskildring av hur manskapet på ett skepp från Lübeck år 1532 högg sönder klosterbyggnaden för att skaffa ved till bränsle. Skeppsprästen Reimar Kock skriver: ”På måndagen var vi tvungna att bli liggande i Marstrand dels för att vinden var ofördelaktig, dels för att vi hade ont om bränsle. Det ansågs rådligast att hämta bränsle från ett kloster i närheten som hade trähus och där det bara bodde en enda munk. Och då sjömännen fick lov att gå till klostret med sina yxor, klarade de snart av att hugga så mycket bränsle att det räckte för flera dagar. Inom loppet av en timme högg man ner byggnader som hade tagit lång tid att bygga.”
År 1643 brann Marstrand för fjärde gången, och för att undvika bränder i fortsättningen utfärdade Kristian IV en förordning enligt vilken staden skulle bebyggas med stenhus.
Kyrkogården som ligger söder om Marstrands kyrka har inte använts på över
”Klostret förekommer i ett avlatsbrev från påven Nikolaus IV år 1291”
hundra år. På den norra halvan av kyrkogården, närmast kyrkan, finns synliga gravar medan den södra delen helt saknar sådana.
Under våren 2014 gjordes undersökningar på kyrkogården med hjälp av markradar. Det bestämdes att undersökningen i första hand skulle omfatta den södra delen, eftersom frånvaron av gravar tyder på att något har hindrat gravsättningar. Dessutom är det betydligt lättare att genomföra en mätning på en plan yta än där det finns gravstenar och buskar.
Markradar sänder pulser ner i marken, vilka reflekteras när de stöter på ett föremål. Eftersom vi vet hur fort radarpulsen går i marken, kan vi enkelt räkna ut hur långt ner i marken föremålet som har reflekterat radarpulsen befinner sig. Radarutrustningen tar tiden från det att pulsen har sänts ut till dess den kommer tillbaka.
Markradarundersökningen påvisade murar i den södra delen av kyrkogården och i somras gjorde Bohusläns museum därför en arkeologisk forskningsundersökning där. Det handlar med ganska stor säkerhet om den södra längan av Marstrands franciskankloster, eftersom det inte förekommer någon byggnad på den platsen på de äldsta kartorna över staden.
Lämningen består av en grundmur och en väggmur, byggda av kluven och tuktad marksten. Muren är cirka 1,6 meter bred på de dokumenterade avsnitten. Av de kraftiga murarna att döma kan byggnaden mycket väl ha bestått av två våningar.
Det som talar för att det rör sig om grunden till en klosterbyggnad är att den är parallell med kyrkan på ett avstånd som passar en klostergård.
Den befintliga kyrkogårdsmuren har byggts ovanpå byggnadslämningens östgavel. Ytterligare ett argument för att husgrunden tillhör klostrets södra länga är att östra kyrkogårdsmuren pekar rakt mot korets avslutning i öster.
Vid undersökningen gjordes få fynd, men det mest intressanta var en skärva målat fönsterglas, som påträffades i det östra undersökningsområdet. Motiven är franska liljor och sjöblad, ett stiliserat näckrosblad, och skärvan kan grovt dateras till perioden 1350–1525.
Byggnaden var stor jämfört med samtida stadsbebyggelse, men motsvarar kyrkan i storlek och även andra byggnader vid nordiska klosteranläggningar. Vi hoppas att framtida forskning kan befästa en gårdsplan med någon form av byggnation mellan dessa två konstaterade byggnader.