Virtual reality
DATORANIMATION. Med hjälp av virtuell verklighet, VR, går det att resa tillbaka i tiden och återuppleva historiska platser. Arkeologer anammar nu tekniken som också kan bli ett viktigt redskap i forskningen.
En smed står och hamrar på ett svärd. Vid hans sida brinner en eld. En stig leder upp mot en av de stora gravhögarna. En smal tunnel leder rakt in i kullen. Jag tar några kliv in genom gången och undrar vad jag kommer att hitta längre fram.
– Vänd! Du glömde lyktan. Du ser ingenting annars, säger en avlägsen röst.
Jag tar av mig glasögonen och är tillbaka i det kala kontorsrummet. Arkeologerna Daniel Löwenborg och John Ljungkvist har just guidat mig genom Gamla Uppsala som det såg ut år 650. Tunneln jag var på väg in genom är en rekonstruktion av en faktisk utgrävning av en av kungshögarna som gjordes på 1840-talet.
Tekniken kallas virtual reality, VR, och gör det möjligt att röra sig runt i en datoranimerad värld via speciella Vr-glasögon. Den virtuella modellen av Gamla Uppsala bygger på 3D-modeller från utgrävningsplatserna och kunskap som forskarna samlat på sig under utgrävningarna.
– För oss som arkeologer är det viktigt att komma så nära verkligheten som möjligt, säger John Ljungkvist.
Flera av föremålen, som går att vända och vrida på i modellen, är 3D-skannade kopior av verkliga fynd. Här finns till exempel svärd, hjälmar, dryckeshorn och smycken. När fynd saknas får forskarna själva fylla på med kvalificerade gissningar, något som väcker nya forskningsfrågor.
– Det går inte att, som när du skriver en rapport, hoppa över detaljer där du inte känner dig säker, säger Daniel Löwenborg.
Båda är övertygade om att VR kommer bli ett viktigt verktyg för arkeologer. Plötsligt går det att stå inne i mäktiga byggnader som de tidigare bara sett lämningarna av. Den stora hallen i Gamla Uppsala är ett sådant exempel (se Populär arkeologi 5/17).
– Det är en stark fysisk upplevelse att stå där inne och känna hur liten du är, säger Daniel Löwenborg.
Arbetet med att bygga virtuella rekonstruktioner började för några år sedan med
en delvis annan teknik. Besökare på plats i Gamla Uppsala och Uppsala domkyrka kan ladda ner en app i mobilen eller läsplattan och se den historiska miljön överlagrad den verkliga.
Tillsammans med en tredje Uppsala-arkeolog, Helena Hulth, och spelutvecklaren Daniel Westergren har Daniel Löwenborg och John Ljungkvist startat ett företag som utvecklar virtuella rundturer på historiska platser för besöksindustrin.
I mars ska Gamla Uppsala i VR vara klar och finnas på plats för besökarna på Gamla Uppsala museum.
Det blir då ett av de första exemplen på en Vr-rekonstruktion av en historisk plats i Sverige. Ett annat är Gammelstads kyrkby i Luleå som kan besökas så som det såg ut på 1500-talet.
Men intresset är stort även utanför Sveriges gränser. En av pionjärerna är den australiska arkeologen Simon Young som har återskapat både det antika Aten och historiska Jerusalem. Med hjälp av en smart telefon och enkla Vr-glasögon kan man till exempel vandra längs västra muren i Jerusalem på Jesu tid eller beskåda den 12 meter höga statyn av gudinnan Athena i Parthenontemplet på Akropolis i Aten.
Simon Young tycker att det är viktigt att arkeologer tar till sig den nya tekniken av flera skäl. Ett är att de historiska modellerna i så fall blir korrekta och bygger på forskningsdata. – Ett annat skäl är att arkeologin behöver hänga med i teknikutvecklingen för att vara relevant för yngre personer, som är vana att ta till sig information på andra sätt än genom böcker och artiklar. Även hos honom väcker arbetet med rekonstruktionerna nya forskningsfrågor. Han berättar till exempel om arbetet med att rekonstruera ett handelsskepp från 600-talet som hittats utanför Turkiet.
– Att virtuellt kunna stå på däck och segla mot hamn triggar många frågor om segel, roder och livet ombord, som inte är lika självklara om du bara betraktar en ritning över båten, säger Simon Young.
”Flera av föremålen, som går att vända och vrida på i modellen, är 3D-skannade kopior av verkliga fynd.”