Arkeologen som blev president
Den tidigare presidentens standardverk inom isländsk arkeologi uppdaterat.
Kristján Eldjárn var bara 22 år när han sommaren 1939 var med om att gräva fram gården Stöng på södra Island. Den sällsynt bevarade gården övergavs och begravdes 1104 under ett stort utbrott i den närliggande vulkanen Hekla. Utgrävningen var den första i raden av en lång rad projekt som kännetecknades av Kristján Eldjárns jakt på kummel och gravgods från vikingatiden.
En vårdag 1970 är Kristján Eldjárn tillbaka på nästan samma plats. Men den här gången är det inte som ung student i arkeologi vid Köpenhamns universitet. Sedan två år tillbaka är han Islands president. Nu är uppdraget att inviga ett nytt vattenkraftverk i Þjórsárdalur, dalen vid älven Þjórsás stränder. Kristján Eldjárn är den som trycker på knappen för att sätta i gång kraftverket. Tre dagar senare får Hekla ett nytt utbrott. Han skämtar om att det inte var den knappen han tryckte på några dagar tidigare.
När Kristján Eldjárn 1968 valdes till president var han känd som arkeolog och chef för Þjóðminjasafn Íslands, Islands nationalmuseum. Ämbetet innebar inte att han lade arkeologin åt sidan. I mån av tid fortsatte han med utgrävningarna. En gåta som ständigt drev honom var sägnerna om papar, munkar från de brittiska öarna som sades ha uppehållit sig på Island före vikingarnas ankomst omkring år 870. På ön Papey ledde han flera utgrävningar i jakt efter bevis på deras närvaro. När Kristján Eldjárn gick bort 1982 var det utan att ha funnit några tecken på att papar skulle ha vistats på Island. Samma intresse präglar också Kristján Eldjárns avhandling Kuml og haugfé úr heiðnum sið á Íslandi ('Kummel och gravgods från hednisk sed på Island'). I avhandlingen, som han försvarade 1957, inventerar han alla de fynd som gjorts i hedniska gravar. Det är en oerhört gedigen genomgång från hundratals fyndplatser spridda över hela Island. Bland gravgodset analyseras allt från svärd och spjut till kammar och smycken. Kristján Eldjárn berättar också om hur utformningen av föremål och boplatser utvecklades från vikingatiden och framåt.
Trots att det gått så lång tid från den första publiceringen är avhandlingen alltjämt något av ett standardverk när det gäller isländsk arkeologi. Inte minst eftersom förlaget Mál og menning sett till så att den uppdaterats med information om nya fynd. Den senaste upplagan utkom lagom till sextioårsjubileet av den första utgåvan. I ett generöst bildmaterial samsas fynd från såväl från Norden och de brittiska öarna som Romarriket och Mellanöstern. Här hittas också en mängd kartor och fotografier. Om det isländska språket är ett oöverstigligt hinder finns dessutom en engelsk sammanfattning av innehållet på närmare 80 sidor.