Landet runt
Ett pärlband av eldstäder och mjölkvallar vid trädgränsen.
Eldstäder på rad
På Hedenstorp väster om Jönköping undersöktes mellan 1989 och 2008 stora ytor som omfattade gravfält och gravar samt ett stort härdområde från romersk järnålder-folkvandringstid, cirka 200–600-tal. Bland annat undersöktes 19 stora eldstäder som låg i en minst 200 meter lång, nord– sydlig rad. Dessa daterades till 200–600-talen.
Eldstäder på rad brukar annars förekomma under bronsåldern, men här har vi dem i ett järnålderslandskap med ett tiotal gravar och gravfält från samma period i närområdet. Fornlämningarna ligger som ett nord–sydligt pärlband, en kilometer långt, med raden av eldstäder mellan ett av gravfälten och en ensamliggande stensättning. Vad dessa eldstäder representerar kunde vi inte utröna den gången. Ofta vill man tolka reglerade härdsystem som spår av kultiska handlingar, kopplade till närliggande gravar och gravfält. I år kommer vi att gräva ut de återstående eldstäderna mitt i den långa raden – ett område som vi inte kom åt att undersöka på 1990-talet.
Trots ett stort antal undersökningar som har omfattat stora ytor genom åren, har vi aldrig lyckats lokalisera var de som anlade härdarna bodde. Gravfälten som är från folkvandringstid är ju annars en bra indikation på bosättning i närområdet, men icke här – hittills. Nu har länsmuseet inventerat och delvis förundersökt ett hundra hektar stort område, där minst en säker och flera möjliga boplatsområden har påträffats. Lämningarna är ännu inte daterade.
Undersökningarna kommer att fortsätta under våren och försommaren.
Ann-marie Nordman, arkeolog Jönköpings läns museum
Historiska mjölkvallar
Fram till början av 1900-talet bedrevs renskötseln intensivt, och renkorna, vajorna, mjölkades under sommaren och hösten. Av rmjölken tillverkades ost och den kunde också blandas med växter, som fjällängsyra eller kvanne, och lagras. Blandningen kan liknas vid en sorts yoghurt. När renarna skulle mjölkas samlades de på utvalda platser, ofta en liten höjdrygg där vinden höll insekterna borta. Renarnas tramp förändrade markvegetationen. En torr och artfattig rished kunde bli en grönskande äng med gräs och örter. Dessa vallar kan fortfarande ses vid eller strax ovanför trädgränsen. Det flesta vallarna i skog har däremot vuxit igen. På lulesamiska kallas en sådan vall för giette.
Sommaren 2008 började vi inventera gamla renmjölkningsvallar. Riksantikvarieämbetet satsade särskilt på det biologiska kulturarvet och Ájtte fick ekonomiskt bidrag.
Vi började arbetet i Padjelanta/badjelándda nationalpark i världsarvet Laponia. Trots tidigare fornminnesinventeringar i området fanns inga vallar registrerade. Den avvikande vegetationen gör dem egentligen mycket lätta att upptäcka. De hade också egna namn, men i dag är de flesta bortglömda.
Ájttes inventering blev utgångspunkt för ett forskningsprojekt vid Umeå universitet. Dagmar Egelkraut har skrivit en avhandling om vallarna, som hon kallar historical milking grounds. Dagmar Egelkraut har studerat dagens vegetation, jämfört med äldre flygbilder och undersökt markkemin. Hennes slutsats är att det på vallarna finns ett nytt och motståndskraftigt växtsamhälle som markant skiljer sig från omgivningen. Ris och buskar har svårt att etablera sig. Trots att det kan vara mer än hundra år sedan en vall användes, har den inte förändrats mycket.
Kjell-åke Aronsson och Isse Israelsson, Ájtte, Svenskt fjäll- och samemuseum
Gråbrödernas klosterkyrka
Den 14 juli år 1287 upprättade biskop Bengt, bror till kung Magnus Ladulås, ett testamente. I detta gjorde han många frikostiga donationer, bland annat till franciskanerna i Linköping. Dokumentet är ett av de första som omnämner gråbröderna, Franciskanordens munkar, i Linköping. Gåvan ses i dag som ett bevis för att klostret var under uppbyggnad vid denna tid.
I dag finns inga synliga spår efter klostret. Man har länge antagit att hela klostret revs strax efter reformationen i slutet av 1520-talet. Under följande sekler kom kunskapen om klostrets placering att falla i glömska.
Hösten 2015 påbörjade vi en undersökning som kom att ändra på detta. I samband med att Hospitalstorget skulle göras om upptäcktes kraftiga grundmurar, tegelgolv och gravar. Ganska snart stod det klart att det rörde sig om franciskanernas klosterkyrka.
Delar av kyrkans kor och långhus har undersökts. Koret har haft tegelfasad och fönster med omfattningar i kalksten. Strävpelare i muren är tecken på att gotiken har gjort sitt intåg. Ett 40-tal gravar på kyrkogården har också undersökts. Just nu pågår en rad olika analyser, bland annat osteologiska analyser och kol-14-dateringar. En del av fynden har visats i en utställning på museet och en rapport kommer att publiceras under nästa år.
Vi har också gjort en utgrävning av en boplats i Vikingstad, strax väster om Linköping. På boplatsen, som är daterad till romersk järnålder, hittades bland annat tvåskeppiga bostadshus, något som är mycket ovanligt för den tiden. En liten bit från husen fanns en klippskreva med krossad keramik. Intill skrevan hittades rester efter en brandgrav med några få brända ben och krukskärvor.
Ann-charlott Feldt och Emma Karlsson, Östergötlands museum