”Fredens och fruktbarhetens tempel”
”Byggnaden skulle slå världen med häpnad” lyder en rubrik i Populär arkeologi 5/17. Jo, byggnaden kan ha varit stor, men världen är bra mycket större än de få kilometer den kan ha synts! Dess andliga räckvidd bör ha varit betydligt större.
En tio meter hög byggnad med ytan 50 x 12 meter har John Ljungkvist och hans arkeologiska kolleger hittat vid Uppsala högar. Unik är den dock inte. Dylika har hittats lite varstans i Norden. För drygt tio år sedan hittades fem stycken på ett koncentrerat område strax söder om Skövde. Ett tiotal i något mindre storlekar hittades också. Dessa användes som bostadshus under en tusenårsperiod, vid en plats för framställning av järn ur rödjord. Ett tjugotal gropugnar grävdes ut.
Däremot kan det vara ett riktigt fynd som Uppsalaarkeologerna gjort. Ett andligt fynd!
Som Maja Hagerman påpekar i sin bok Försvunnen värld kan inte det omskrivna hednatemplet ha varit helgat åt asagudarna. Teofora ortnamn, det vill säga namn som innehåller gudanamn som förled, på ”Oden” saknas nästan helt i Uppland, medan landskapet vimlar av ortnamn på fruktbarhetsgudar: Ulltuna, Närtuna, Frötuna med flera.
En närläsning av kungalängden Ynglingatal visar att dikten genomsyras av intrikata spår av gudinnor. När ynglingakungen Adils dör, sker det i disarsalr, det vill säga en sal tillhörande den mäktigaste disen, gudinnan Freja av Vanasläkte. Den stora byggnad eller sal som arkeologerna har hittat, som inte tycks ha använts som bostad, bör därför ha varit Frejas sal – templet där hon firades och gavs offer genom fruktbarhetsriter.
Det finns andra starka indicier för en gudinnekult i Uppsalatrakten. Disablotet har gett namn åt tingsmötet: distingen, som finns med i Upplandslagen av år 1296. Dis tingsmarknaden fortlever, m enär numera flyttad till 2 februari. S omen händelse sammanföll detta under medeltiden med firandet av Jesu moder Maria.
Någon kilometer från Uppsala högar, vid ån Samman, finns det mycket gamla ortnamnet Disas Samman det vill säga gudinnans samling. Här kan de ursprungliga sammankomsterna, firandet och offrandet till Frejas ära ha ägt rum – innan de flyttade inomhus uppe på åsen, och de stora högarna byggdes. De som, med stor sannolikhet, är drottninggravar. Dessutom finns en kvinnlig båtgrav mellan östhögen och tingshögen. Långt är det inte heller till de rika kvinnogravarna i Badelunda!
I artikeln hänvisas också till Yngligaätten – denna av 1800-talets nationalromantik upphaussade kungaätt. Hur nu dessa antihjältar kunnat få sådant fäste bland stridens och ärans folk. Dessa kungar, som inte dör med svärdet i hand, utan i sotsäng, i mjödfat, ramlande av hästen eller lurade in i berg av dvärgar. I en kult som hedrar fruktbarhet och fred är de dock alldeles utmärkta ikoner!
Så ni arkeologer i Uppsala! Gratulerar till fyndet av fredens och fruktbarhetens tempel. Återuppta gärna kultens seder och riter!