Tillbaka till Helgö igen
Utgrävningarna av Helgö i Mälaren är några av de mest omfattande som har gjorts i Sverige.
De arkeologiska utgrävningarna på Helgö i Mälaren är ett av de mest omfattande fältarbeten som bedrivits i Sverige. Projektet pågick mellan 1954 och 1978 då det plötsligt avbröts. Nu har en ny översikt över projektet publicerats.
Författarna har utgått från de arton publikationer som finns om Helgö jämte många andra dokument. Båda har stora insikter i Helgös arkeologi. Kristina Lamm grävde till exempel på Helgö mellan 1964 och 1978. De ger en utmärkt sammanfattning av vad som skett och påträffats i samband med utgrävningarna, som avslöjade gravfält och ett komplex av 3–4 gårdar belägna runt en hamnvik. Tidigare opublicerade anteckningar från fältdagböcker finns med, liksom en bilaga med nytolkade spår efter huskonstruktioner, vilket resulterat i tydliga bilder av de olika påträffade husen.
Helgö intog en betydande plats i Mälarens historia och utveckling under flera hundra år. Enligt författarna visar undersökningarna av Helgö att ön förändrade sin funktion från kultcentrum under sen bronsålder till bondesamhälle. Sedermera blev det en plats för smyckestillverkning och ännu senare ägde produktion av järnföremål rum där. Länge var ön ett centrum för vattentransporter av råmaterial utifrån och handel med färdiga varor, som smycken som spreds långväga. Kontakter upprätthölls med andra europeiska platser, ja till och med asiatiska. Fynd av granater och andra dyrbara material kan ha kommit ända från Sri Lanka och Indien. En Buddhabild är från Swatdalen i Indien. Föremål från romerska riket har påträffats, till exempel guldsolidi och ringar av guld. Guldet smältes ner för att användas vid tillverkning av smycken.
Helgös gyllene tid varade i ungefär hundra år, från omkring år 500. Det var under den tiden som verkstaden i det som kallas byggnadsgrupp 3 producerade fina föremål som spreds vida omkring. Under 600-talet skedde en nedgång, då produktionen koncentrerades till järnföremål och pärlor. Efter år 700 förändrades samhället radikalt. Jordbruksverksamhet tog över och befolkningen ökade, vilket märks i fler gravfält.
Verksamheten på Helgö upphörde på 1000-talet, vilket kan berott på den stigande havsnivån. Det blev svårare för skepp att angöra ön. Minnet av Helgö dog inte ut – år 1287 anses Helgö fortfarande utifrån platsnamnet vara ”en helig ö”.
På 135 sidor har de båda författarna givit en intressant och innehållsrik översikt av Helgö-projektet. Boken är vackert illustrerad med foton. För alla som är intresserade av Helgö rekommenderas skriften varmt.