Snörkeramiken kom till Sverige österifrån

Forskare undersökte leran i lerkärl från Estland, Finland och Sverige, och fann hur den snörkeramiska kulturen spred sig till Östersjöområdet för 5 000 år sedan.

KEMISK ANALYS. I slutet av stenåldern dök det upp en ny typ av keramik i Östersjöregionen. De nya lerkärlen var mindre och kärlens väggar tunnare än de kärl stenåldersmänniskorna dittills använt och de var formade som små dryckesbägare.

Kärlen var dekorerade på ett sätt som annars inte användes vid den här tiden: dekoren trycktes med snören runt kärlens mynning. Metoden kom att ge namn åt den snörkeramiska kulturen, cirka 2 900–2 300 f.kr.

Estniska, finska och svenska arkeologer har kartlagt hur de snörkeramiska lerkärlen spred sig i Östersjöområdet för 5 000 år sedan. Enligt kartläggningen kom den snörkeramiska kulturen till Sverige österifrån, inte söderifrån som man hittills har trott.

Lerkärl från 24 arkeologiska platser i Estland, Finland och Sverige granskades. Forskarna undersökte den kemiska sammansättningen i lerkärlen och det gav en fingervisning om lerans ursprungsplats.

– Den snörkeramiska kulturen i Estland och Finland har i sin tur kopplingar ännu längre österut, till områden i nuvarande Ryssland, säger Elisabeth Holmqvist-sipilä vid Helsingfors universitet, som har lett forskningsprojektet.

De snörkeramiska kärlen är tillverkade med en alldeles ny teknik. Krossade skärvor från trasiga kärl maldes ner i lermassan, så kallad magring. En hypotes är att de första snörkeramiska kärlen på fyndplatserna i Östersjöregionen tillverkades av kvinnor som tog med sig metoden när de flyttade västerut, i samband med giftermål eller tillsammans med familjen. Medförda kärl återanvändes som magring när nya tillverkades.

Snörkeramik tillverkades i åtminstone fem regioner i Finland, Estland och Sverige som tycks ha haft utbyte av varandra. Keramik med ursprung i Sverige dyker upp i Finland och Estland och vice versa.