Landet runt
Ett nytt naturreservat, ett nytt museum och fångstmarksgravar.
500-årig kulturhistoria
Ett nytt naturreservat, Aspentorp, ska bildas i Sala kommun. Det 15 hektar stora området ligger i direkt anslutning till Sala silvergruva. Här finns traktens äldsta medeltida gruvor. Berggrunden består i huvudsak av bergarten dolomitmarmor, en med kalksten nära besläktad bergart, där silvermalm ofta sitter som sprickfyllnader och körtlar i marmorn.
Aspentorp har nyttjats under lång tid med början på 1200talet när första gruvan öppnades och fram till att skyttevärn anlades på 1940-talet. Varje ny bergmästare vid Sala silvergruva har utnyttjat området för sina egna idéer. Det har använts till såväl gruvbrytning som boende, bete och vattenkraft.
Kända lämningar i området är sedan tidigare gruvhål, en kanal, en dammvall och ett slaggvarp, alla med anknytning till Sala silvergruva.
Inför bildandet av naturreservatet beslöt länsstyrelsen i Västmanland att låta göra en inventering av fornlämningar och kulturhistoriska lämningar i området. Nitton nya lämningar påträffades: gruvhål, skärpningar, vattenkanaler och stenmurar.
Arbete pågår nu med att göra det blivande naturreservatet tillgängligt för besökare. Stigar och skyltar kommer att göra det möjligt att ta sig runt Aspentorp. Invigningen planeras till nästa år. Anna Onsten-molander, antikvarie Länsstyrelsen i Västmanlands län
Gravar i fångstmarken
De första gravfälten i Dalarna anlades för 2 000 år sedan. De las inte i närheten av dagens jordbruksbygder utan vid sjöar i fångstmarken och i fjällområdet, därav begreppet fångstmarksgravar. Gravfälten ligger ofta på smala grusiga näs ut i sjöar. Jämfört med tidigare enstaka rösen var gravfält med upp emot fyrtio tätt liggande stensättningar något helt nytt och visar en förändring i behandlingen av de döda och i samhället. Denna typ av gravfält vid insjöar finns från Dalarna och norrut.
Flera gravfält har undersökts helt eller delvis, men nästan inget har gjorts sedan 1960-talet. Exploateringsundersökningar görs sällan här. Men ohotade är de inte, grusåsarna eroderar och gravarna rasar ut. Dalarnas museum fick möjlighet att göra två undersökningar förra året, vid Busjön i Äppelbo och på Södra Getryggen vid Amungen på gränsen mellan Rättvik och Alfta. Undersökningarna var små, men förhoppningsvis inledningen på en ny forskningsinsats. Nu vet vi att gravarna på Getryggen innehåller ben från människa, hund och hjortdjur, men inga dateringar har gjorts.
Boplatserna bör ha legat i sjöarnas närhet. Andra lämningar i närområdet är fångstgropar och platser där järnmalm anrikades ur rödjord eller myrmalm. Järnframställningen tillhör samma tidsepok, men fångstgroparna kan vara från helt andra tider. I anslutning till de nu undersökta gravarna finns främst spår av blästor – ugnar för järnframställningen.
Vid Amungen ligger fler gravfält och ensamliggande gravar. En grav vid Hästudden, som undersöktes på 1960-talet, är kanske jämngammal med en närliggande järnframställningsplats. Graven brukar räknas som en av få smedsgravar i Sverige; det finns bland annat en hammare bland gravgåvorna.
Eva Carlsson, arkeolog Dalarnas museum
Planer på museum i Ronneby
På Sölvesborgsvikens östra sida har vi under vårvintern utfört omfattande grävningar i samarbete med Sydsvensk arkeologi. Vi har främst fokuserat på stenåldersboplatser från neolitisk och mesolitisk tid. Litorinahavets påverkan på miljöerna är inte minst påtaglig här; arkeologiska spår ligger inlagrade i sanden ända ner på fem meters djup. Slutundersökningar följer sannolikt inom ett par år.
I kvarteret Gulin i den tidigare handelshamnen i Karlskrona har vi tillsammans med Arkeologerna gjort en förundersökning. Spår efter en fabrik för tillverkning av kritpipor från 1700-talets mitt ger värdefulla inblickar i en något bortglömd del av örlogsstadens historia. En slutundersökning görs troligtvis senare i år.
Ett flertal ansökningar som rör projektet om järnålderns Västra Vång (se sidan 20) ligger just nu inne hos fonder och stiftelser. I augusti görs en mindre fältinsats inom boplatsen, i väntan på större och mer komplexa undersökningar. Förutom på Vång fokuserar vi även på andra sidor av landskapsutvecklingen under järnåldern, inte minst. Kartering av nya och gamla fyndplatser, gravmiljöer samt boplatser både i den inre kustbygden och Blekinges östra skärgård påbörjas i år, i samarbete med Lunds universitet.
Sällan ges arkeologisk forskning möjlighet att göra ett museipedagogiskt avtryck innan projekt har hunnit avslutas. Därför är det intressant att vi nu planerar ett museum i Ronneby. Utöver en utställning om vraket efter det medeltida skeppet Gribshunden ska detta sannolikt rymma såväl en stadsutställning som materialet från järnålderns Vång.
Mikael Henriksson, arkeolog Blekinge museum