"Nu diskuteras dna-analyser i korridorerna"

På senare år har flera molekylärarkeologiska genombrott gjorts. En av de ledande forskarna är Anders Götherström på nyöppnade Centrum för paleogenetik.

Han hade tänkt läsa internationell ekonomi i Lund, men träffade en tjej från Stockholm och ställde om sina planer. Istället blev det kulturvetarlinjen i huvudstaden för Anders Götherström. Arkeologi blev hans huvudämne – tanken var att skriva en C-uppsats om flygarkeologi.

–Dagen innan jag skulle lämna in min uppsatsplan fick jag låna James Watsons bok Den dubbla spiralen (1968)

av en kompis. Jag läste den i ett sträck. Nästa morgon skrev jag om uppsatsplanen till att handla om dna och arkeologi. Trettio år senare är Anders Götherström professor i molekylärarkeologi och verksam vid det nyöppnade Centrum för paleogenetik, ett samarbetsprojekt mellan Stockholms universitet och Naturhistoriska riksmuseet. Centret ska samla forskare från olika

discipliner som studerar förhistoriskt dna. Ambitionen är att vara världsledande inom ett fält som har vuxit mycket snabbt de senaste åren.

– Nya tekniker har förändrat förutsättningarna för dnasekvensering helt. Jag brukar säga att det är som att gå från att kunna analysera ett glas vatten till att analysera hela Östersjön, säger Anders Götherström.

Sedan 2014 är Anders en av forskningsledarna för det uppmärksammade Atlasprojektet, som avslutas i år. Projektet, som syftat till att skapa en genetisk karta över människans förhistoria, har genererat en rad banbrytande resultat. Bland annat om hur Skandinavien befolkades efter den senaste istiden samt hur jordbruket nådde vår del av världen. Ett centralt ord har varit migration – att idéer, och gener, har förts till nya platser genom att grupper av människor har förflyttat sig.

– Vi har kunnat blottlägga saker som man inte har kunnat visa på andra sätt, säger Anders Götherström.

– En av de viktigaste effekterna av projektet är ändå att forskarvärlden har skaffat sig ett förhållningssätt till den här typen av dnaanalyser och data, att de diskuteras i korridorer och på konferenser.

Mycket pengar verkar gå till genetisk forskning nu – hur är läget för den klassiska arkeologin?

– Det finns ingen motsättning mellan dem. Jag brukar jämföra med kol 14metoden som kom på 1950talet – på samma sätt som den kommer genetiken att inlemmas på ett naturligt sätt i vårt arbete, den blir en arkeologisk teknik bland andra.

Vad kommer du själv att minnas från Atlasprojektet?

– När jag är gammal och sitter på ett kafé med mina kollegor kommer det nog vara den kvinnliga krigaren i Birka som vi minns och talar om. Den enklaste genetiska analys du kan göra, en könsbestämning, som blev en av världens mest lästa forskningsnyheter! Det är något jag inte skulle ha velat missa.

Du fick nyligen anslag för att kartlägga förhistorisk mikrobiell dna? Vad innebär det?

– I Atlasprojektet studerade vi enbart mänsklig dna, vilket är ungefär fem procent av det som finns i de undersökta benen. Nu går vi tillbaka och tittar på resten med fokus på sjukdomar och hälsa hos de här individerna. En spekulation är att man skulle kunna följa ett utbrott av en pandemi och se hur den sprids, men också hur den påverkat historiska förlopp.

❞Att undersöka förhistoriskt dna från Somaliland vore fantastiskt. Här har människor handlat, rest och rört sig under tusentals år.❞

Hur då?

– Till exempel kan man tänka sig att smittkoppsepidemier kan ha haft betydelse för conquistadorernas snabba erövring av Mellanamerika, eller den islamiska invasionen av Iberiska halvön på 700talet. Eller att sjukdomar hade relevans för att jägarsamlarkulturen försvann under neolitikum.

Du har nyligen varit i Somaliland, på en plats där människor levde för 6000–7000 år sedan. Vilka möjligheter kunde du, som dna-arkeolog, se där?

– Det handlar om flera sajter nära Afrikas horn, ett område där folk har rört sig sedan den moderna människan dök upp. Några var helt orörda med hundratals gravar, andra med spår efter stenverkstäder med fler avslag än jag har sett i hela mitt liv!

–Att undersöka förhistoriskt dna från Somaliland vore fantastiskt. Här har människor handlat, rest och rört sig under tusentals år. Vilka kom dit, vilka stannade? Men det ligger långt fram i tiden – allt måste börja med fältarkeologer som kan göra utgrävningar medan sajterna fortfarande är intakta. ph