Den strandade valen i Roslagen
FRÅGA
Stämmer det att en stor val strandade i Roslagen på medeltiden? Det lär ännu finnas valben bevarade i någon kyrka i trakten.
SVAR Ja, år 1489 tog sig en val, troligen en nordkapare, under högvatten in i den långsmala Edeboviken i norra Uppland. När vattnet vände fastnade det väldiga däggdjuret. För upplänningar var en valstrandning något väldigt ovanligt – det var betydligt vanligare på västkusten.
Folk visste vid denna tid inte att valen är ett däggdjur utan såg den som en monstruös fisk, så som den bland annat skildras i Bibelns berättelse om Jona och valfisken.
Diariet för Stockholms gråbrödrakloster anger kortfattat för år 1489: »Samma år påträffades en jättelik val i Roslagen.« En strandad val kunde ses som ett dåligt omen, men för folket i trakten kan den uppseendeväckande händelsen ha setts som ett mirakel. Nu fick man en enorm ekonomisk resurs.
Exakt vad som hände vet man inte, men efter att valen har upptäckts, har folk säkert snabbt försökt fastgöra den med rep och ankare, innan tidvattnet återvände. Sturekrönikan, som täcker åren 1452–96 och skrevs ned omkring år 1500, berättar vidare att: »det var ett stort under, bönderna högg honom helt sönder«. Det tycks alltså ha rått febril aktivitet kring valen där man har försökt att tillvara så mycket som möjligt av det oväntade bytet.
Kött och späck saltades troligen ned och eftersom valen betraktades som en stor fisk var dess kött tillåtet att äta under fastan. Av späcket kunde man göra tran till oljelampor och smörjmedel, medan skinnet kunde bli till bälten och kyrkoklocksremmar.
Benen kunde användas till verktyg, ved och byggnation. Ryggkotorna fungerade utmärkt som pallar och huggkubbar. Man kunde även tillverka saker som skrivplattor och spelpjäser av valbenen.
Platsen för strandningen nämns i skrift först 1635, sedan fornforskaren Johannes Haquini Rhezelius (död 1666) besökt Edebo kyrka. Här fick han höra att en val hade fastnat i Edeboviken och han förevisades även en ryggkota som förvarades i kyrkan. Det förekom att svenska kyrkor använde valben för att »bevisa« Bibelns tal om ett jättefolk som hade dött i syndafloden.
Skelettdelar från Edebovalen spreds till flera kyrkor i landskapet som Lunda, Riala och Lagga, där de alltjämt förvaras. I Edebo talades det dock aldrig om några jättar. Här befann man sig så nära platsen för valstrandningen att det inte gick att glömma bort denna ovanliga händelse. Än i dag bevaras två valkotor i kyrkans vapenhus. Ph mats larsson
Skribent och museipedagog