Bensin och spioner i Stalins tjänst
Naftasyndikat – berättelsen om direktör Kruse och Stalins oljebolag i Sverige
Många svenskar släktforskar, men långt ifrån alla finner lika spännande historier som denna. Fredrik Malm, riksdagsledamot för Liberalerna, tecknar i boken Naftasyndikat berättelsen om en kommersiell verksamhet bedriven av svenska kommunister. Det är i mångt och mycket en historia som är förknippad med hans morfars far, Einar Kruse.
Liksom så många andra i det röda Norrland sympatiserade han med Sovjetunionen, men gick längre än de flesta för att bistå Josef Stalin.
Kruse var en mångsidig man som sällan tycks ha uppskattat att vara en frontfigur. Hans tid som riksdagsledamot blev kortvarig, eftersom han inte var intresserad av en tillvaro som folkvald. Han utnyttjade regelverken och påtalade att han av ekonomiska och formella skäl inte var valbar, vilket inte gick att bestrida.
Med erfarenheter från bankvärlden och Sovjetunionens handelsdelegation gjorde Kruse stora insatser för att bidra till att hjälpa den sovjetiska regimen att få kapital från västvärlden. En del av dessa pengar användes i sin tur för att sprida kommunismens idéer i Sverige.
Ett av de mest ambitiösa projekten för att bistå Sovjetunionen med införskaffande av svenskt kapital var AB Nafta Syndikat. Företaget bildades 1928 av det sovjetiska exportbolaget
Sojuseftexport med syfte att importera sovjetisk olja till Sverige.
Det blev därmed en av få konkurrenter till en vid tiden huvudsakligen amerikanskt dominerad marknad, där stora bolag som Standard Oil Co kontrollerade hela verksamheten, från utvinning via distribution till försäljning. Genom Naftasyndikat levererades råolja som raffinerades och distribuerades till några av de oberoende oljebolag som fanns i Sverige. Under en period i början av 1930talet fanns dessutom bensinstationer som under namnet Nafta sålde drivmedel.
Konkurrensen visade sig med tiden vara för hård, och 1937 såldes Naftasyndikat till Gulf Oil Corporationen. Med hjälp av tidigare forskning, men framför allt material från ett flertal arkiv, inklusive säkerhetstjänstens, visar Fredrik Malm i sin bok att det finns mycket att säga om försöket att sälja »bolsjevikbensin« i Sverige. Naftasyndikats svenska verksamhet är intimt förknippad med Sveriges kommunistiska parti (SKP). Den kommunistiska partisprängningen 1929 ägde rum på grund av att SKP:S medlemmar hade olika inställning till Stalin, men de förblev överlag lojala med den röde tsaren. Det resulterade även i att SKP blev en del av Tredje internationalen, i vardagligt tal Komintern, som fungerade som ett överstatligt kommunistparti under Moskvas kontroll.
via Einar Kruse lyckas Malm skriva en historia som tidigare har fått begränsad uppmärksamhet. Han påvisar hur Kruse och andra Skp:are gjorde allt i sin makt för att med olika strategier etablera Naftasyndikat på den svenska marknaden, inklusive dubbel bokföring och affärer med Nazityskland.
Men även om det förekom samarbeten med tvivelaktiga handelspartners var den ideologiska övertygelsen inom bolaget viktig. Det var snarare partibok än kompetens som avgjorde vem som fick anställning. Bland dem som hade en mindre uppenbar anledning att arbeta med olja märktes även de som ägnade sig åt säkerhetspolitik.
Naftasyndikat är inte utan anmärkningar. Inledningsvis beskrivs en del av de storpolitiska sammanhangen väl svepande. Därtill skulle resonemangen om huruvida bensinbolaget var en front för spioneriverksamhet, ha fördjupats och utvecklats med en mer omsorgsfull källkritisk metod.
Invändningarna ska emellertid inte skymma det faktum att Fredrik Malm har skrivit en engagerande och spännande bok.
Till förtjänsterna hör också hans självreflexiva diskussion. Det kan vara lätt att döma människor ur det förflutna, men det blir genast svårare om samma personer står oss nära. En morfar kan ha varit ideologiskt förblindad, men han kan även ha varit en kärleksfull släkting och engagerad för att hjälpa utsatta människor. När vågskålarna väger någorlunda jämt blir domen betydligt svårare att fälla. ph
Ulf Zander
Professor i historia
❞Men även om det förekom samarbeten med tvivelaktiga handelspartners var den ideologiska övertygelsen inom bolaget viktig.❞