En unik psaltare

I Uppsala universitetsbibliotek förvaras en psaltare från slutet av 1400–talet. En av bokhistoriens mest kända tryckare tillverkade den unika utgåvan.

Som krigsbyte fann en mycket speciell 1400-talsbok sin väg till Sverige. Vi tittar närmare på den.

Med sina psalmtexter har Psaltaren tröstat många människor

genom historien. Ursprungligen skrevs den på hebreiska och översattes på 200-talet f Kr till grekiska. Senare blev den en av medeltidens populäraste och mest lästa böcker, och därför finns det många gamla exemplar bevarade av denna bok som är en del i Gamla Testamentet, såväl handskrivna som tryckta.

Uppsala universitetsbibliotek har ett alldeles unikt exemplar. Denna version på grekiska av Psaltaren (Psaltērion) är tryckt i rött och svart av italienaren Aldus Manutius (cirka 1450–1515) – en av de mest kända boktryckarna i historien. Boken är rentav försedd med en korrigering gjord av den store mästaren själv. En rad som inte kom med i trycket har Manutius fyllt i med egen hand.

Aldus Manutius föddes 1449 eller 1450 i den lilla staden Bassiano, cirka sju mil sydost om Rom. Familjen var bildad och pojken gavs en god skolgrund att stå på. Han studerade även i Rom under 1460- och 1470-talen och läste senare också grekiska i Ferrara.

aldus Manutius levde i en omvälvande tid. På 1450-talet startade den första tryckeriverksamheten i Mainz. Mannen bakom tidens moderna maskin, tryckpressen, hette Johann Gutenberg (cirka 1399–1468) och var guldsmed. Det geniala låg inte i själva tryckningen – redan på medeltiden tillverkades enklare träsnitt som trycktes på tyger, papper och läder – utan i de rörliga typerna. Gutenbergs trycktyper revolutionerade Europa. Under medeltiden hade munkarna för hand kopierat och på så vis mångfaldigat texter. Med den nya tekniken gick det att massproducera böcker, pamfletter och andra trycksaker.

Uppfinningen fångade tidigt Aldus Manutius intresse. År 1488, möjligen 1489, anlände han till Venedig och inrättade där sitt eget tryckeri.

Hans första bok blev den grekiske lärde Constantine Lascaris Erotemata som gavs ut 1494. Vid denna tid fanns tryckerier i fler än 110 städer i Västeuropa, däribland Stockholm. Bara under Manutius tid fanns det fler än 70 stycken i Venedig.

På kort tid kom dessa verkstäder att skapa en läsrevolution. Forskarna uppskattar antalet titlar och enskilda tryck till cirka 40000 kring sekelskiftet 1500. Om varje volym trycktes i femhundra exemplar ger detta en total upplaga på omkring 20 miljoner trycksaker.

Manutius var en viktig aktör i denna kulturrevolution. Under de första sex åren tryckte han hela 20 volymer med upplagor på mellan 100 och 500 exemplar. Som den renässanshumanist han var satsade han på klassiska verk som Aristoteles arbeten i fem band (1495– 98), men också på latinska skriftställare som Juvenalis (1501) och medeltida italienska författare som Dante Alighieri med Den gudomliga komedin (1502).

Manutius ville på detta sätt »återskapa« antiken genom att låta massproducera latinska och grekiska texter i godkända utgåvor – både kyrkliga liturgiska texter (som Psaltaren på grekiska) och profana antika texter. Han grundade i detta sammanhang en lärd akademi, Neaakademia, som skulle bistå honom med råd och texter, ungefär som ett redaktionsråd.

Psaltaren som finns i Uppsala visar på Manutius skicklighet som tryckare, även om han i just detta exemplar alltså har missat en rad. Han var erkänt duktig på arbeta med olika typsnitt, och inspirationen till det grekiska typsnitt som han här använder lär han ha fått från en av den rådgivande kommitténs ledamöter och dennes handstil.

År 1501 började Manutius ge ut en serie volymer i så kallat oktavformat: cirka 17 gånger 10 centimeter, alltså ett slags pocketböcker. Ämnesmässigt satsade han återigen på klassiker och målgruppen var den bildade allmänheten.

Tidigare gick böckerna bara att läsa vid en pulpet eftersom de var så stora. Det nya formatet innebar att man nu kunde läsa böckerna stående, gående, sittande eller liggande, på resa eller hemma – kort sagt, varhelst man kunde och när läslusten infann sig.

Manutius insatser i bokhistorien har varit betydande och hans tryckta skrifter är många. Flera av dem finns i Uppsala universitetsbiblioteks samlingar, där de har hamnat dels som krigsbyte

– som i fallet med Psaltaren – dels som adliga gåvor.

En av Manutius bestående insatser var att introducera semikolonet, en annan att göra vackra tryck. Hans eget boktryckarmärke, i form av en delfin som slingrar sig runt ett ankare, har blivit en symbol och en kvalitetsstämpel för god boktryckerikonst.

I Sverige lanserade Bonniers 1957 »Aldusserien« för populärvetenskap och 1960 »Delfinserien« för skönlitteratur. Även om ingen av dessa serier längre är aktiva, vittnar de om den stora betydelse som venetianaren Aldus Manutius har i boktryckens äldre historia. Ph

Bo Eriksson är docent i historia vid Stockholms universitet och författare.

att läsa

• Aldus Manutius – renässansmänniska och boktryckare (i Biblis 73, 2016) av Erik

Hamberg • Aldus Manutius och oktaverna – den praktiska pocketboken (i Biblis 73, 2016)

av Ulf Göranson

• Aldus Manutius and the Development of Greek Script and Type in the Fifteenth Century (1992) av Nicolas Barker

Italienaren Aldus Manutius var en av renässansens mest kända boktryckare.

Psaltaren från slutet av 1400talet är på grekiska och tryckt i två färger – svart och rött.

På en av sidorna missades den översta textraden i trycket. Den skrevs sedan in för hand av tryckaren Aldus Manutius själv. Till vänster bokens omslag, klätt i kalvskinn med guldtryck.