Spionen Wennerström förblir en gåta

Stig Wennerström – myten om en svensk storspion

I det första i en rad kommande spionporträtt tar

Wilhelm Agrell sig an Sveriges mest kända spion

– Stig Wennerström. Och han är väl lämpad för uppgiften, dels som professor i underrättelseanalys, dels eftersom han har en personlig ingång i fallet. Författarens far, Jan Agrell, var i egenskap av chef för Militärpsykologiska institutet, med i den grupp som Försvarsmakten tillsatte för att förstå Wennerström och hans handlingar. Trots att spionen beredvilligt lade ut texten var utredarna nämligen övertygade om att det fanns mer att hämta, i synnerhet gällande motiv och hur han värvades.

Wennerströms agerande väckte misstankar redan efter andra världskriget, men trots dettta greps han inte förrän 1963. Då hade han hunnit lämna ut över 20000 dokument till Sovjetunionen. I de inledande förhören försökte han påskina att han för USA:S räkning hade infiltrerat den sovjetiska säkerhetstjänsten. Han övergav snart den versionen och började berätta.

Målet med brottsutredningen var framförallt att få ihop bevis för en fällande dom och för detta räckte erkännandet gott. Men Försvarsmakten ville alltså gå betydligt djupare för att förstå motivet och hur stor skada Sverige hade åsamkats.

Wilhelm Agrells framställning är koncentrerad, såväl till omfång (boken är på endast 130 sidor) som till källurval – den bygger främst på förhörsoch domstolsprotokoll samt försvarets utredning. Trots ett begränsat format tecknar författaren en gedigen och intressant bild av fallet, och han tar med läsaren in bakom myten om den berömde mästerspionen.

Wennerström, menar agrell, iscensatte sig själv som internationell storspion, därtill assisterad av media och Försvarsmakten, som överdrev skadan i hopp om budgettillskott.

Men inte ens en »spionprofessor« kan dechiffrera Stig Wennerström fullt ut, varför denne i mångt och mycket förblir en gåta. ph gunnar Wiman

Frilansskribent