NYA BÖCKER
Nöd och död – den ryska ockupationen i norr 1809
Det senaste krig som har utspelat sig på svensk mark är det som kallas finska kriget och som ägde rum 1808–09. Striden stod mellan de ryska och svenska arméerna och fick ett ödesdigert resultat för Sverige. Detta eftersom den östra riksdelen, Finland, som varit en del av riket sedan medeltiden, gick förlorad till ryssarna. Kriget påverkade norra Sverige mest, med flera slag och en lång ockupation av ryska trupper.
Det är om dessa händelser KG Bergströms bok handlar.
K-G Bergström har gjort sig känd som en skarp och påläst journalist och politisk kommentator. Han är väl förtrogen med historikers arbetssätt, efter att i sin ungdom ha studerat historia vid universitetet. Redan då intresserade han sig för finska kriget, och skrev en uppsats om kapitulationen i Kalix. Nu återkommer han till sitt gamla intresse, och har grävt djupt i både litteratur och källor.
Boken inleds med en genomgång av finska kriget såsom det utvecklades i Västerbotten och Norrbotten under 1809. Men det är inte de militära förvecklingarna som är Bergströms huvudspår, utan den ryska ockupationen från slutet av mars till november 1809. Och det han framförallt vill lyfta fram är hur den påverkade befolkningen.
Inte mycket är tidigare skrivet om detta, varför författaren har begett sig till arkiven. Här har han kunnat konstatera att kriget slog hårt mot lokalbefolkningen, trots att inga civila föll offer för militärt våld. Istället var det svält och sjukdomar – som alltid följer i krigets spår – som blev norroch västerbottningarnas banemän. Sjukdomarna, främst rödsot och fältsjuka, drabbade både civilbefolkningen och militären, och skördade många liv.
Bergström kan konstatera kraftigt förhöjda dödstal under ockupationsåret, liksom att antalet kor och hästar minskade. Hästarna rekryterades för transporter och korna blev mat. De många skjutsningarna, som bönderna tvingades att utföra mitt i vårbruket, fick allvarliga konsekvenser för livsmedelstillgången.
Befolkningen Gjorde allt för att undkomma kriget, till exempel genom att fly in i landet med hästarna. Men även den egna arméns behov av mat, foder och hästar var en tung börda för de civila. Författaren tonar ned hur hårt folket behandlades av den ryska armén. Det fanns regler för hur ryska officerare och soldater skulle bemöta lokalbefolkningen – regler som man ofta, men inte alltid, höll sig till. De ryska soldater som rövade mat utan tillstånd straffades hårt av sina överordnade.
K-G Bergström är van att grilla makthavare i inträngande intervjuer, men i den här boken är det historiker och deras källor som hamnar i skottgluggen. Han ger intressanta exempel på vad källkritik egentligen är, och visar på vilken lös grund utsagor om det förflutna ibland vilar. Ett exempel är ett påstående i en lärobok för årskurs 6, där det anges att »av de barn som föddes i Umeå 1809
överlevde inte ett enda sin ettårsdag«. Detta visar sig vara felaktigt efter att författaren har jämfört födelse- och dödböcker, och sedan han har kunnat konstatera att fler än hälften av barnen överlevde sitt första år. Det är givetvis fortfarande förfärande siffror, men rätt ska vara rätt. Förlaget lovar Bergström att de ska ändra uppgiften.
Även professor Dick Harrison får krypa till korset efter det att Bergström har påtalat att han i en lärobok för gymnasiet har dragit förhastade slutsatser om dödsorsaken för tvåtusen soldater. I boken säger Harrison att de frös ihjäl eftersom det saknades ved. Via mejl får
Harrison förklara sig, och måste till slut erkänna att han inte har någon källa till uttalandet, och ber om ursäkt. Bergström triumferar inte utan skriver att »ursäkten hedrar honom i högsta grad«.
Författarens energi att gå till botten med luddiga och emellanåt missvisande påståenden är uppiggande och borde bli en tankeställare för alla som skriver historiska berättelser.
K-G Bergström lyckas väl med sin ambition att sprida ljus över den ryska ockupationen av norra Sverige, samtidigt som han har skrivit en läsvärd och lättillgänglig bok. ph
Åsa Karlsson
Historiker
❞K-G Bergström är van att grilla makthavare, men i den här boken är det historiker och deras källor som hamnar i skottgluggen.❞