FOTOGRAFIET
Historien bakom en bild.
När jag fick syn på detta foto i en bok var det första jag såg alla barn som skrattar och tittar in i kameran. I början av förra seklet var det något extra när en fotograf dök upp – och barn är barn, även i svåra tider. Och svåra tider rådde när bilden togs, 1917. Ute i världen rasade första världskriget och i Sverige var det orostider och matbrist.
Skörden hade slagit fel föregående år, och många livsmedel var ransonerade, som socker, bröd, mjölk, kaffe och potatis. Utdelade ransoneringskuponger skulle göra att matlagren inte sinade alltför snabbt, och att ingen skulle kunna roffa åt sig mer varor än någon annan. Vissa handlare missbrukade dock detta system, och sålde under disk till folk som hade råd – för att göra sig en extra hacka.
TITTA på fotot. Vi befinner oss på Södermannagatan numer 44 i Stockholm. Nu står det 50 ovanför porten till fastigheten som ännu finns kvar. I dag är detta en trendig del av Södermalm, som ibland kallas »Sofo«, »söder om Folkungagatan«. Vid fototillfället var det ett av huvudstadens fattigaste arbetarområden.
Bilden togs av Axel Malmström (1872–1945), en av pionjärerna inom svensk pressfotografi. Här har han förevigat köande människor utanför en speceriaffär.
»Potatiskö 1917« anges det i fotobeskrivningen hos Stockholms stadsmuseum. Den glada och framtandslösa flickan näst längst till vänster har en med potatis välfylld nätkasse i handen. Bakom henne har fem rejäla potatissäckar staplats på varandra. Och visst har några potatisar ramlat ned på marken vid säckarna?
Kanske Togs bilden i mars 1917, när det ännu gick att få tag på potatis i Stockholm. Det kan stämma med tanke på att flera av de köande är ganska påbyltade. I april gick det inte att få tag på potatis på Söder.
Den 5 maj spreds dock ett rykte: specerihandlare Karlsson på Södermannagatan 33 (ett stenkast norrut) hade ett parti på lager. Snabbt växte en stor kö utanför affären. När Karlsson dementerade ryktet blev det oro i ledet och polis tillkallades. Nu visade det sig att handlaren ändå hade lite potatis, undangömd, åt de bästa stamkunderna. Polisen såg till att de köande fick köpa så långt lagret räckte, 28 tvåliterspåsar, men när allt var slut spårade situationen ur.
Tvåtusen människor hade nu samlats och stämningen blev hotfull. Det hela slutade med att beriden polis med våld skingrade folkmassan i vad som kom att kallas potatiskravallerna 1917. ph jacob wiberg