Bok om uniformer ska hjälpa släktforskare

Hitta rätt bland truppslagsbeteckningar, förbandsinsignier, tränsar och galoner.

Den som vill identifiera militärer på historiska fotografier kan ha ett drygt arbete framför sig. Det är en av anledningarna till att släktforskaren Mikael Hoffsten skrivit Uniformen berättar – från karoliner till kamouflage. Boken är en vägledning för släktforskare och andra som vill lära sig mer om svenska uniformer och uniformsdetaljer, och placera dem och deras bärare rätt i tid och rum.

– Nästan alla svenskar har soldater i släkten, och många har själva gjort lumpen. Men det fanns ingen bok på marknaden som täckte in det här området, säger Hoffsten.

författaren beskriver indelningsverket och värnpliktssystemet, listar regementen och kartlägger uniformerna under hundra år, från 1860 till 1960. De olika vapenslagen betas av liksom frivilligkårer som Lottakåren, Hemvärnet och de svenska frivilliga i Finland under vinterkriget. Under hundraårsperioden har uniformerna utvecklats mycket, både vad gäller bekvämlighet, funktion och enhetlighet. I takt med att vapnen blev mer effektiva, och de täta rökmolnen försvann från slagfälten, har färggranna dräkter och blänkande huvudbonader blivit allt mer sällsynta.

fram till 1974 rådde uniformstvång för militärer även under permission, vilket ansågs ha en disciplinerande effekt. En soldat som ställde till bråk skulle vara lätt att identifiera. Dessutom var det viktigt att stärka identiteten som statens tjänare. Inte ens som ledig representerade soldaten enbart sig själv.

– Man växer en decimeter och blir rakare i ryggen när man drar på sig en uniform, menar Mikael Hoffsten, som själv utbildades till kvartermästare vid I 12 i Eksjö på 1980talet och så småningom blev värnpliktig fänrik. ph