"1770-talets peruker var som tårtor"
Marie-antoinette och Casanova heter några av förebilderna när perukstylisten Karin Enåkander skapar sina påkostade hårkreationer.
Karin Enåkanders passion för 1700talet och den gustavianska epoken formligen exploderade 2010 när hon besökte Axel von Fersen-utställningen på Löfstad slott i Östergötland. Året därpå engagerades hon som värdinna på Ljung, ett annat Fersen-slott i landskapet. Uppdraget krävde tidstrogna kläder – och en peruk.
Hur fick du ihop din första kreation – från topp till tå?
– En väninna hjälpte mig att sy kläderna och fixa skor. En annan väninna lovade att greja peruken, en välpudrad sak med höjd och volym, översållad med blommor och små rosetter. Men det visade sig att hon dessvärre inte kunde åta sig jobbet, så jag fick göra peruken själv. Jag kände direkt att det här var min grej, och på den vägen är det. Hittills har jag skapat ett par hundra peruker.
Vilket material använder du till dem?
– Ett syntetmaterial som till utseende och känsla påminner mycket om riktigt hår. Dessutom är det jämförelsevis billigt. Jag importerar själv syntethåret från Kina. Det levereras i rakt skick, i standardlängder och i en uppsjö av kulörer.
Hur går du praktiskt till väga?
– Jag sätter håret direkt på perukstocken och rullar upp på spolar för att bygga volymen. Därefter skållar jag med kokhett vatten. I syntethåret finns en lätt tillsats av ett speciellt plastmaterial som reagerar med vattnet och skapar fasthet, säger karin Enåkander och fortsätter:
– När alltsammans har torkat plockar jag bort spolarna. Korkskruvslockarna är sedan grunden
för fortsatt bearbetning med tupékam, spray och hårnålar. En del beställare vill ha melerade peruker, och då mixar jag hårslingor i olika färger före uppspolningen.
Hur ser din typiska kund ut?
– Det är en kvinna som bor i Sverige eller utomlands, och som är engagerad i 1700talet. Är hon svenska är hon vanligtvis medlem i någon förening. I vårt land finns till exempel Sällskapet Gustafs skål, Gustaf III:S vänner och Sällskapet gustavianerna. Föreningarna arrangerar återkommande fester och events. Då är 1700talskreationer ett måste.
Har du kunder utöver privatpersoner?
– Ja, jag har också flera institutionella kunder. Just nu jobbar jag med en större beställning för en operascen. Det handlar om åtta peruker till en uppsättning som ska ha premiär våren 2021. Några av mina peruker har också figurerat på film, bland annat i ett amerikanskt tvprogram om fältslag under 1700talet. Då handlade det om manliga peruker, som är något enklare till formen.
Vad kännetecknar 1700-talets håruppsättningar?
– Det går inte att svara på det generellt. Varje fas av 1700talet hade sina specialiteter. Höjdpunkten för de kvinnliga perukerna både bildligt och bokstavligt anser jag var 1770talet. Då hade perukerna störst volym och såg ut som tårtor. Höjden kunde ibland överstiga en meter. De mest dyrbara och påkostade perukerna bars av drottning Marieantoinette i Versailles, men hovdamernas peruker var också av mycket hög klass.
Varifrån hämtar du din inspiration?
– En viktig källa är planschverk, grafiska blad och målningar från 1700talet. Men jag inspireras också från andra håll. Sally Potters film Orlando (1992) och Sofia Coppolas film från 2006 om Marieantoinette och livet i Versailles erbjuder hur mycket inspiration som helst. Marmorbyster av furstinnor och adliga damer är också en viktig källa. Här kan man se hur perukerna såg ut runt om så att säga. Tredimensionellt jämfört med porträttens framifrånperspektiv.
Vilken 1700-talskvinna hade den stiligaste peruken, tycker du?
– Jag har redan nämnt Marieantoinette. Väl i nivå med henne befann sig den engelska stilikonen Georgiana Cavendish, hertiginna av Devonshire. Hon var en av sin tids mest hyllade skönheter. Hon hade ett stort nätverk och upprätthöll nära kontakter med många av tidens celebriteter, bland dem Marie Antoinette. Kanske utbytte de erfarenheter av peruker och annat moderelaterat?
– Georgiana var född Spencer och tillhörde samma aristokratiska släkt som prinsessan Diana.
Och vilken 1700-talsman hade den tjusigaste peruken, enligt dig?
– Giacomo Casanova! Han hade en stor kollektion välgjorda peruker. Casanova var en av sin tids stora snobbar, men jag tror att de olika perukerna också fyllde en annan funktion: som förklädnad när han tog sig till och från sina kvinnoaffärer. Men de kan också ha kommit väl till pass i hans roll som spion för staden Venedig, säger Karin Enåkander. ph