Två olika eddor att ha koll på
Eddadiktningen finns som skrevs ned på Island under 1200talet. Texterna går tillbaka på äldre original och muntlig tradering. Man skiljer på den poetiska Eddan och den prosaiska Eddan.
Den poetiska Eddan består dels av dikter med mytologiskt innehåll, dels hjältesagor. Här finns Völuspá »Völvans spådom«, där en spåkvinna berättar om bland annat jordens skapelse och Ragnarök. Även »Vaftrudnesmål« ingår i den poetiska Eddan, där en förklädd Oden och jätten Vaftrudner ger varandra gåtor.
Den prosaiska Eddan skrevs ned av Snorre Sturlasson (1178–1241) och var avsedd för skalder som skulle lära sig förstå mytologi och så kallade »kenningar«, alltså metaforer, i äldre poesi.
I en artikel i den vetenskapliga tidskriften Futhark: International Journal of Runic Studies kunde gruppen i vintras avslöja att Rökstenens inskrift består av nio gåtor, och att fem av dem kan besvaras med »solen« medan »Oden« är kopplad till de återstående fyra.
Rökstenens kluriga frågor har sin motsvarighet i en Eddadikt kallad »Vaftrudnesmål«. I den utmanar Oden en jätte på frågesport om fornkunskap. Bland de tolv frågor som ställs kan nämnas vad den häst heter som drar solen varje morgon (Skinfaxe), och vilka två människor som överlever fimbulvintern (Liv och Livtraste).
Utöver »Vaftrudnesmål« har forskarna använt andra skriftliga källor som kan ge ledtrådar till svaren på Rökstenens gåtor, bland andra Völuspá (»Völvans spådom«) och en fornengelsk dikt som finns bevarad i Codex Exoniensis (Exeterboken). Den senare är en handskrift från 900talet innehållande fornengelska dikter. Boken skänktes till Exeters katedral i sydvästra England av dess första biskop år 1072.
Ett genombrott kom när forskargruppen gjorde en omtolkning av Rökstenens skrivningar »Sibbe« och »Ingvaldsättlingarna«. Sibbe är enligt inskriften »viets väktare«.
– Sibbe, eller sibi som det står på runstenen, tolkar vi inte som en lokal hjälte som vaktar viet, alltså helgedomen, utan som »broder«. Det går att jämföra ordet med engelskans sibling (»syskon«), säger Per Holmberg.
Om detta stämmer blir då gåtan: (Vem är) beskyddare av heliga platser för en broder? Svaret är solen. Ledtrådar till denna tolkning finns i »Lausavisa«, där solen vid solnedgången går till sin heliga plats och i »Vaftrudnesmål«, där månen beskrivs som solens broder.
En annan sekvens av runor på Rökstenen har tidigare tolkats om »Inguldinga«, som skulle avse Ingvaldsättlingarna.
❞Ett genombrott kom när forskargruppen gjorde en omtolkning av Rökstenens skrivningar 'Sibbe' och 'Ingvaldsättlingarna'.❞