Ryska krigsfångar hölls på Visingsö
FRÅGA Jag har hört talas om att det fanns ryska krigsfångar på Visingsö under stora nordiska kriget. Kan ni berätta om detta?
SVAR Under stora nordiska kriget hamnade omkring 1700 ryssar i svensk fångenskap. De första krigsfångarna togs efter slaget vid Narva i november år 1700, och anlände till Sverige i maj 1701. En stor grupp hamnade i Stockholm medan andra fångar spreds ut över södra och mellersta Sverige.
Städernas magistrater ansvarade för bevakningen. Fångarna kunde dock röra sig relativt fritt på de orter där de inkvarterades. Källor berättar att det i Växjö-trakten drog omkring grupper av fångar som ställde till med allehanda problem och »skojade på marknaderna«, och även »slogs och stal friskt när tillfälle gavs«. Bevakningen av fångarna lämnade således en hel del övrigt att önska.
Det hände att krigsfångar rymde, och det var sannolikt för att stoppa det som de styrande beslutade att placera alla ryska krigsfångar i riket på Visingsö i södra Vättern. I slutet av januari 1716 inkvarterades den ryske generalen Trubetskoj med familj och tjänstefolk på slottet Visingsborg. Därefter steg antalet ryska krigsfångar på ön kraftigt och i december två år senare fanns det hela 1623 ryssar på Visingsö. Förflyttningen av fångarna innebar dock inte att rymningarna upphörde och vid flera tillfällen fick landshövdingen i Jönköpings län ta emot klagomål från bönder som hade fått sin boskap stulen av förrymda fångar.
många av visingsös krigsfångar levde under mycket svåra förhållanden. Högre officerare bodde bra, men de allra flesta led av trångboddhet och brist på mat och ved – fångarna svalt och frös.
I november 1716 klagade den ryske generalen Golovin över de svåra förhållandena i ett brev till landshövdingen Georg Reinhold Patkul. Han berättade att många fångar var så försvagade av hunger att de knappt förmådde röra sig, och att några hade dukat under av svält. Totalt dog omkring tvåhundra ryssar (omkring 15 procent av fångarna) under vistelsen på Visingsö.
Den så kallade Rysskyrkogården på ön vittnar än idag om deras öde.
På natten mellan den 22 och 23 december 1718 brann Visingsborg ned. Alla försök att rädda slottet var förgäves, och på morgonen var det förvandlat till en rykande ruin. Den gängse förklaringen har varit att det var fångarna som anlade branden, som en protest mot de svåra förhållandena. Men sanningen är att vi faktiskt inte vet om det rörde sig om mordbrand eller inte. Ingen människa rapporterades hur som helst ha omkommit i lågorna.
Efter branden tvingades inledningsvis lokalbefolkningen på ön att hysa de husvilla fångarna. Men redan i januari 1719 flyttades ryssarna från Visingsö, för vidare transport till Gränna, Jönköping, Eksjö och Växjö.
Efter freden i Nystad 1721 återvände de allra flesta krigsfångarna till Ryssland. Men några valde att stanna kvar i Sverige. De lät omvända sig till den lutherska läran och gifte sig med svenska kvinnor. Ph
Olle larsson
Historiker och författare