HERONS ÅNGKULA

kraftkälla. Dessutom behövdes avancerade svarvar för att tillverka komponenter som pistonger, cylindrar och någon slags centrifugalregulator för att hålla maskinens varvtal konstant.

Andra menar att det i Alexandria de facto fanns tillräckligt kunnande för att fullt ut kunna konstruera flera användbara maskiner. Heron beskrev faktiskt en slags antik »brandbil«, som skulle använda kolvar kopplade till ett vindhjul för att pumpa vatten. Därifrån var steget kanske inte så långt till en ångmotordriven vattenpump?

Ett svar på varför utvecklingen av en praktiskt användbar ångmaskin tog sådan tid kanske kan spåras i James Watts definition av hur många hästars arbete en ångmaskin kunde ersätta (därav enheten hästkraft). Under antiken krävdes det exempelvis runt fyrtio oxar för att transportera en kolonntrumma. Tillräckligt med muskelkraft fanns tillgängligt både i form av dragdjur och slavar. Ångmaskinen behövdes inte.

andra teorier till ångans senfärdighet anger mer underliggande motiv, som de antika härskarnas paranoida rädsla för revolt. Vart skulle all muskelmassa riktas om den inte var sysselsatt med kroppsarbete?

Kanske ett snarlikt huvudbry speglas i den romerske författaren Suetonius verk om Vespasianus liv. Där framträder en ingenjör som förordar en manick för att transportera stenblock. Denne belönas av kejsaren, men makthavaren vägrade dock att nyttja skapelsen med förevändningen att han måste föda sina fattiga (genom arbete). ph richard Holmgren

Arkeolog och illustratör

Herons ångkula, aeolipilen, består av metallkula med ett eller flera utströmningsrör. När vattnet i behållaren nedtill kokar bildas ånga som leds upp i kulan, som börjar rotera när ångan pyser ut.