Kulturrevolution i München 1918

München 1918 – när författare och drömmare tog makten

övers: per lennart månsson lind & co

Många makthavare runt om i Europa välkomnade första världskriget, eftersom de trodde att det krävdes en väpnad konflikt för att bevara samhällsordningen. Drygt fyra år senare stod det klart att kriget banat väg för förändringar av tidigare förhärskande attityder och värderingar.

Dessutom fick personer som före 1914 inte hade kunnat drömma om att få politiskt inflytande ledande positioner i såväl gamla som nya partier under mellankrigstiden. Diktare, författare, teaterkritiker och konstnärer såsom Thomas Mann, Rainer Maria Rilke, Kurt Eisner, Gustav Landauer och Ernst Toller, kämpade i München från dagarna före vapenstilleståndet den 11 november 1918 till början av maj 1919, för att bygga ett nytt samhälle.

Motsättningarna var dock många i de egna leden. Därtill slogs de både mot försvarare av den monarki som nyligen hade störtats och mot andra som bekämpade socialistiska regeringar.

Därför är det måhända inte förvånande att pennan visade sig vara ett underlägset vapen, med resultatet att det socialistiska samhällsexperimentet i Bayerns huvudstad gick under i början av maj 1919.

Liksom i Volker Weidermanns kritikerrosade storsäljare Oostende 1936

– Stefan Zweig och Joseph Toth sommaren innan mörkret föll, som utkom på svenska 2018, står politiskt intresserade kulturpersonligheter i centrum i hans nya bok.

Författaren har lagt ner stor möda på att fånga deras göranden och ståndpunkter, men ofta på bekostnad av orsakssammanhang. Det finns till exempel i München 1918 få referenser till den samtida situationen i resten av Europa, som rimligen utövade påverkan på revolutionärerna i Bayern.

Därtill förblir De ideologiska övertygelser som drev samhällsomstörtarna vagt tecknade.

Dessa brister kompenseras dock i mångt och mycket av de många fascinerande porträtten av politiska drömmare som passerar revy. ph

Ulf Zander

Professor i historia