Högtflygande drömmar uppfylldes – och krossades

Bonddottern Elsa Andersson från Skåne utbildade sig till Sveriges första kvinnliga pilot – och fallskärmshoppare.

Det lär ha varit i samband med att hon som 16-åring bevistade en flyguppvisning som hölls under en utställning i Åstorp, som Elsa Andersson blev fast besluten att bli pilot – eller aviatris som en kvinnlig flygförare kallades då. Året var 1913 och hon hade fått följa med sin pappa Edvard Andersson, som drev ett lantbruk på den stora gården Peterstorp i Strövelstorp utanför Ängelholm i Skåne.

Far och dotter lär ha stått varandra nära, sedan Elsas mamma Alma hade gått bort (i barnsäng) redan när flickan var sex år gammal. Elsa visade sig tidigt ha ett stort tekniskt intresse och var ivrig att lära sig hur gårdens olika maskiner och redskap fungerade.

Den som höll i styrspaken under uppvisningsflygningen var industrimannen och flygpionjären Enoch Thulin. Även han var skåning, bördig från Simris på Österlen. Han hade tagit flygcertifikat i både Frankrike och Sverige, och gjorde mycket för att öka flygintresset, både genom uppvisningsflygningar och föredrag. År 1915 startade han Aktiebolaget Enoch Thulins Aeroplanverkstad, med flygplanstillverkning i Landskrona.

Samma år drog han också igång Thulins flygskola på den gamla exercisplatsen Ljungbyhed i nordvästra Skåne, där både militära och civila piloter utbildades. Och det var givetvis här som

Elsa Andersson drömde om att få bli elev. Men det var inte billigt. Inträdesavgiften var hela 2000 kronor, med lika mycket som deponi för att täcka eventuella materiella skador under utbildningen. Pappa Edvard, som förutom lantbrukare även verkade som nämndeman och auktionsförrättare, lyckades skrapa ihop summan så att Elsa kunde skicka in sin ansökan.

Den 3 juli 1919 blev hon antagen på Thulins flygskola. Då hade dessvärre grundaren själv gått ur tiden, dödad i samband med en flyguppvisning i Landskrona den 14 maj samma år.

Elsa Andersson var inte den första kvinnan på flygskolan, utan nummer två, efter en Ruth Bergman. Hon hoppade dock av utbildningen, som förutom teorilektioner, övningsuppgifter och flygprov även innefattade verkstadspraktik på flygplansfabriken i Landskrona. Elsa Andersson utexaminerades som elev nummer 101, och därmed även flygskolans sista. Den lades ned kort därefter, sedan företaget hade gått i konkurs.

Så fick då Elsa Andersson sitt hett eftertraktade flygcertifikat (aviatörsdiplom nummer 203 i Sverige), utfärdat av Svenska aeronautiska sällskapet den 30 juni 1920. Bara 23 år gammal var hon därmed landets allra första kvinnliga pilot.

På fotot här intill ses hon stående framför en flygmaskin av modell Thulin typ A (en delvis modifierad kopia av det franska flygplanet Blériot XI). I bakgrunden syns en av hangarerna vid flygskolan i Ljungbyhed.

Med lugn och självsäker blick ser den unga aviatrisen in i den för oss okände fotografens objektiv. Kanske togs bilden när hon hade fått sitt flygcertifikat, sommaren 1920. men Den äventyrliga skånskan nöjde sig inte med att själv få spaka ett flygplan – hon ville lära sig att hoppa fallskärm. Efter att ha gått en fallskärmsutbildning i Berlin genomförde hon två uppvisningshopp i början av oktober vid välbesökta flygdagar i Kristianstad och Helsingborg. Den 22 januari 1922 anordnades det en ny flygdag, på sjön Alsens is vid Askersund. Nu var det dags för det tredje uppvisningshoppet. Det skulle bli hennes sista.

Inför en publik på 4000 personer hoppade Elsa Andersson från 700 meters höjd. Men fallskärmen löstes inte ut som den skulle, och hon störtade mot en ögonblicklig död.

❞Hon fick sitt hett eftertraktade flygcertifikat.❞