Ojämlikhetens historia

Detta är ett massivt verk om våldets och ojämlikhetens historia – från stenåldern till 2000-talet. En djupt imponerande forskargärning av professorn i humaniora, Walter Scheidel. Bland annat har han studerat gravskick i Anatolien under årtusendena före Kristus. Den övergripande tesen är dessutom enkel att sammanfatta, även om den sedan är belagd i mängder av grafer och empiri: de ekonomiska klyftorna i samhällen växer när tiderna är fredliga och länder blomstrar – och de minskar under ofredsår och katastrofer. En sorglig läxa genom tusentals år av mänsklig historia. Den kan enkelt illustreras av svensk nutidshistoria – den relativa fattigdomen minskade till exempel under 1990-talskrisen, men ökar under den nu pågående högkonjunkturen.

I stenålderns gryning var människorna jämlika i sin fattigdom, vilket skulle förändras av framför allt jordbruket som ledde till att några kunde börja samla resurser på hög. När ett samhälle förmår producera ett överskott fördelas detta i regel mer till vissa än till andra.

Men skillnaderna har historiskt sett kunnat reduceras på fyra olika sätt, och här är Walter Scheidels data mycket övertygande: vid statskollaps, epidemier, svåra krig och slutligen revolution. Inga tebjudningar, med andra ord. Under sådana svåra omständigheter minskar rikedomar och därmed klyftorna.

Med tanke på att världen på många sätt vuxit ifrån dessa fyra historiska plågor, är lärdomen rätt dyster från jämlikhetssynpunkt. Dagens fredliga värld, där fattigdomen minskar i rasande takt, leder till ökad ojämlikhet. Men frågan är om storskaliga katastrofer är att föredra?