Böcker
Nils Ringstedt läser om de oväntade upptäckterna i Gamla Uppsala och funderar över hur stolpmonumentet ska förstås.
Boken om de nya rönen om Gamla Uppsala, bland annat stolpmonumenten och den nyupptäckta byn.
Den mycket stora utgrävning som ägde rum i fornminnesområdet i Gamla Uppsala 2012–13, kunde man läsa om i Populär arkeologi 3/18. I samband med att ny järnväg skulle byggas, undersökte arkeologerna en yta på 70 000 kvadratmeter. Samtidigt med att resultaten publicerades i våras gavs en populärvetenskaplig bok ut, Gamla Uppsala. Människor och makter i högarnas skugga.
Vi får veta mycket om Gamla Uppsala före Gamla Uppsala, om vendeltiden och de stora kungshögarna, om vikingatidens Gamla Uppsala och om när ärkesäte och domkyrka etablerades på platsen under tidig medeltid. Framför allt ger boken en spännande skildring av alla oväntade upptäckter som den stora utgrävningen medförde, inte minst det sensationella ”stolpmonumentet”.
Genom det aktuella området löper Vattholmavägen i nord–sydlig riktning. Den lades om vid utgrävningen. När asfalten krossades på den ursprungliga vägsträckan påträffades under vägbanan stora fläckar med cirka 6 meters mellanrum. Det rörde sig om stora gropar fyllda av stenar som stöttat stolpar. I ett hål låg inte mindre än 1 418 kilo sten! Den kilometerlånga stolpraden har en granne i söder – en stolprad i öst–västlig riktning. Stolpraderna ligger i närheten av de stora kungshögarna från vendeltid (550–790). Också stolparna dateras till vendeltid. Totalt påträffades 270 stolphål. Stolparna bedöms ha stuckit upp cirka 6 meter över markytan.
Vid stolphålen påträffades fynd av rester av slaktade hästar, kor, får och getter. Huvudena var skilda från kropparna. En del kranier och underkäkar hade lagts ner i stenskoningen kring stolparna. Endast 21 gropar grävdes i den södra raden, men i hälften av groparna påträffades hästkranier. Förmodligen rörde det sig om byggoffer i båda stolpraderna. Det kan antas att hästkranier bland annat krönt stolparna.
Många tänkbara förklaringar till stolpraderna framförs i boken. Den norra antas kanta en processionsväg för härskarna. Kan det ha funnits ett kulthus i norra delen? I Rösaring strax söder om Uppsala har till exempel en vikingatida processionsväg påträffats med ett kulthus i norr. Och vad symboliserade stolparna? Också här nämns olika tänkbara förklaringar. Skulle de många hästkranierna ge kraft åt stolparna? Hästens lem kallas Völse och nämns i boken som en kraftgivande symbol. Tänk om stolparna symboliserade Völse och därmed gav området och processionsvägen särskilt stor kraft? Det finns mycket att fundera över i den mycket informationsrika boken som även noga redogör för den stora kungshallen i närheten av kyrkan och utgrävningarna av den närliggande byn och gravar i området.
Men varför har inte runalfabetet tagits med? Det hade varit lämpligt eftersom boken kommer att läsas av en bred allmänhet och första bokstaven i varje kapitel är en runa.