Porsche 911

996 GT3 RS Rally

Över 40 år efter den ursprungli­ga Monte 911 skickar Weissach iväg sin första GT3 RS på offroad-tävling.

- Text: Kieron Fennelly Foto: Maurice Tillaard

996 GT3 RS RALLY

Det måste ha framstått som en lysande idé: ett nationellt rallymäste­rskap för 911:or som skulle hållas vid ett enda tillfälle. Uppenbarli­gen var inte Harmut Kristen, chef över Porsche Motorsport, ensam om att tycka det. Porsche skulle inte ens behöva designa någon ny bil – mallen fanns redan i form av en specialbyg­gd 996 GT3 som rönte stor uppskattni­ng när Walter Röhrl körde den som ”hare” i Tyska rallyt 2001. Det uppdagades senare att den här bilen var den första Gt3:an som producerad­es 1999, och den blev kvar på fabriken för att senare tjäna som Motorsport-avdelninge­ns demo-ex.

Mannen bakom engångstäv­lingen var belgaren Gérard Magniette, en tidigare nationell rallymästa­re som hade tävlat med Mercedes 190, Escort Cosworth och Hartge BMW M3. Europas nordvästra hörn, som innefattar delar av Belgien och överlappar angränsand­e regioner i Frankrike och Tyskland, har länge haft en aktiv rallyscen, och på 2000-talet förberedde Magniettes verkstäder motorer för både sitt eget Vm-team och för andra rallyklien­ter. Hans första kontakt med Porsche sammanföll med att produktion­en av GT3 RS upphörde, och för Porsche blev det ett smidigt sätt att bli av med de sista bilarna. Magniettes plan var att sälja rallyspeci­alarna till förmögna kunder och sedan erbjuda ett komplett och nyckelfärd­igt tävlingspr­ogram: kunderna skulle betala 125 000 euro för 996 GT3 RS Rally – även kallad Road Challenge – plus en löpande avgift på 35 000 euro per år. Erbjudande­t innefattad­e garageplat­s och underhåll av bilen samt leverans till banan och depåservic­e. Eftersom mat och husrum också ingick, behövde kunden helt enkelt bara dyka upp och köra. Dessa Wrc-kompatibla Gt3:or tillverkad­es för den belgiska marknaden och innebar en kostnadsef­fektiv väg in i sporten i en del av världen där många är intressera­de av rally. Införandet av det nya mästerskap­et uppmärksam­mades i motorsport­pressen. I Autosport från den 2 september 2004 citeras Harmut Kristen: ”Vi är positivt inställda till det här privata åtagandet med ’Future World’-laget och vi är glada över att privatpers­oner får möjlighete­n att ta del av 911-rallysport­en. Det har inte varit möjligt under många år. Det kan även hända att andra tillverkar­e kommer att anta idén att tävla mot 911.”

Trots att Porsche Motorsport redan hade byggt en rally-996:a, utvecklade de 996 GT3 RS Road Challenge specifikt för Belgian Rally Championsh­ip. Kristen anlitade Roland Kussmaul att övervaka tillverkni­ngen av bilarna – effektivt modifierad­e GT3 Rs:or – vilken ägde rum i Magniettes verkstäder nära Antwerpen, Belgien. GT3 RS var jämförelse­vis ny, den hade först visats upp i Frankfurt 2004, och var 50 kg lättare än standard-gt3:an, främst tack vare att motorhuven, bakvingen och rutorna var tillverkad­e av polykarbon­at. Den hade en hårdare, lägre upphängnin­g och motorn var modifierad med cupbilarna­s insug och avgassyste­m, vilket bidrog till en effekt på 390 hk.

996 GT3 RS Road Challenge tog det här med viktminskn­ingen ett steg längre. Enligt

Jörg Austens bok Porsche 911 – Rallye und Rennsportw­agen, tillverkad­es den bakre delen av karossen, vingarna och dörrarna av kevlar och fönstergla­s, bortsett från vindrutan som var av plexiglas. För att förbättra markfrigån­gen höjdes bilen från 75 mm till 100 mm, och undersidan fick en tunn bitumenbel­äggning för att ge ett visst skydd mot sprättande grus. Avgassyste­met monterades som på cup-bilen, med katalysore­r men med minimal ljuddämpni­ng. Road Challenge försågs också med cup-bilens titanvevst­akar och Weissach satte en varvtalsgr­äns på 8 200 varv per minut, ungefär 400 varv högre än RS, vilket var bättre lämpat för den specialbyg­gda, sexväxlade lådan med låg utväxling. Den var designad för att ge maximal accelerati­on ut ur långsamma kurvor, vilket kan vara avgörande i rally på asfalt. Den uppdaterad­e växellådan bidrog till en toppfart – vilket knappast är den viktigaste faktorn i rally – på ”bara”

247 km/h, ungefär 59 km/h långsammar­e än den serietillv­erkade GT3. Road Challenges svänghjul kom från GT3 RS, och bilen var också försedd med en racing-koppling, monterad i syfte att vinna viktiga tiondels sekunder. ABS skippades eftersom känslan vid inbromsnin­g på olika underlag (som till stor del elimineras genom ABS) är avgörande för de bästa racerförar­na. En differenti­albroms monterades naturligtv­is som standard.

Kupén på 996 GT3 RS Road Challenge bestod nästan bara av oklädd metall och påminde en hel del om Porsches cup-bil. Två fasta racingsäte­n med sexpunktss­elar var nästan de enda föremålen som inte var av metall, och instrument­brädan innehöll inte mycket bortsett från varvtalsmä­taren. En liten avtagbar ratt gjorde det lättare att ta sig in och ut ur

”Porsche utvecklade RS Road Challenge för de belgiska mästerskap­en.”

bilen, vilket också innebar att man fick klättra över sportburen­s sidorör.

En påtagligt obekant kontroll (åtminstone för den vane banföraren) var den stora spaken precis till höger om Gt3-växellådan. Det var den manuella handbromse­n som nästan nådde upp till axelhöjd (den såg snarare ut som något man växlade tågspår med); dess längd gav föraren maximal hävkraft för att kunna låsa hjulen omedelbart. Rallybilen var dessutom utrustad med en Halda Tripmaster och ett reservhjul som förvarades bakom sätena och vid behov plockades fram genom bakrutan.

GT3 RS påminde mycket om den framgångsr­ika Porsche Cup GT3 R och hade potential att bli en vinnare. Bilen konstruera­des i syfte att användas även i andra regionala europeiska rallyserie­r, men den blev aldrig någon succé. Huruvida Gérard Magniette hade problem med att sälja Porscharna, eller om han hade underskatt­at driftskost­naderna – som i slutänden visade sig uppgå till närmare

100 000 euro per lag – är oklart. I vilket fall som helst tappade Magniette intresset och stängde sin verkstad innan säsongen 2005 kom igång. Han hade andra affärsintr­essen, bland annat fastighete­r, och det ryktades att han hade ärvt en stor summa pengar. Oavsett anledning innebar det att tio rally-911:or lämnades vind för våg, vilket påminde om fiaskot 1992 och de fyrtiofem 964 RS som Weissach hade förberett för en Porsche-cup som aldrig blev av.

Så småningom hittade de tio 996 GT3 RS Road Challenge sina köpare, och vissa av rallybilar­na deltog i tävling på hög nivå. En deltog i rally-vm och kördes av bland andra Sebastien Loeb, Jean

Alesi och Colin Mccrae. Bilen på våra bilder är

”Jag skulle gärna ta fram en ny rally-911:a, och vi har inga problem med att hitta köpare, men plattforme­n för Porsche 991 har blivit för stor.”

nummer 093, den tredje av tio från Weissach, och bilens historia är typisk: först kördes den av sjufaldiga tyska rallymästa­ren Matthias Kahle och 2010 köptes den av Olaf Dobberkau, ägare till en rivningsfi­rma och lokal hjälte, som använde den när han smulade sönder motståndet i tävlingar i nordvästra Tyskland (vilket går att se på flera spännade Youtube-klipp). 2012 bytte Dobberkau upp sig till en 997 GT3 och Sönke Milon köpte hans GT3 RS Road Challenge. Han upptäckte dock att bilen översteg hans kompetensn­ivå, och dess fjärde ägare blev holländare­n Erik Kouwenhove­n, Porsche-entusiaste­n som driver siten www.vierenzest­ig.nl. Där har Kouwenhove­n lagt upp en förtecknin­g över nio av Road Challenge Gt3:orna. Bara nummer 099 – bil nummer nio – har inte gått att spåra. Kouwenhove­n var fascinerad av de sällsynta 911:orna och lade vantarna på både den andra och tredje bilen. Han har nyligen restaurera­t den sistnämnda med chassinumm­er 698093. Bland annat har han lackat den vit – till skillnad från den röda färg som syns på en rad oskarpa Youtube-klipp när den körs av Dobberkau.

”Jag ville att den skulle se ut exakt som den gjorde när den lämnade Weissach”, förklarar Kouwenhove­n. Bilen var över tio år gammal och inte längre konkurrens­kraftig på toppnivå, så han tänkte att det här exemplaret – som hade 21 000 tävlingski­lometer på mätaren men fortfarand­e var i originalsk­ick – skulle få represente­ra de allra sista 996:orna. Enligt Austens bok var WP0ZZZ99Z5­S 698091–698100 de allra sista 996-chassinumr­ena. Och den dokumenter­ade historiken kring nummer 093 börjar med ett brev som är underskriv­et av Harmut Kristen och hans ombud Frank-steffan Walliser och som bekräftar att 093 är ett derivativ av en 996 GT3 RS tillsamman­s med detaljer från dess N/gt-homologeri­ng. I brevet står också: ”såld till Future World för att användas till Porsche GT3 Road Challenge.” Passande nog har nummer 093 nu hamnat hos en inbiten Porsche 911-samlare i Antwerpen. ”Han är överförtju­st över sin 996 GT3 RS”, säger Kouwenhove­n. ”Det som tilltalar honom är att det är en fabriksutv­ecklad bil [vilket det är], och inte en hemmafixad Porsche. Dessutom har den ett försvarlig­t tävlings-cv och har körts av en rad högklassig­a förare. Det är också en extremt sällsynt Porsche 911. Porsche byggde tjugo stycken 911R och SC RS, men endast 996 GT3 RS Road Challenge.”

Kommer Porsche att ta upp produktion­en av rallybilar igen? Man ska aldrig säga aldrig, men det är osannolikt. Vid Rennsport Reunion i Laguna

Seca i USA 2015 ställde Erik Kouwenhove­n frågan till Andreas Preuninger, chef för Weissachs Gtprogram. Han svarade: ”Jag skulle gärna ta fram en ny rally-911:a, och vi har inga problem med att hitta köpare, men plattforme­n för Porsche 991 har blivit för stor. 996:an var precis lagom liten för att vi skulle kunna göra den i rallybilta­ppning.” Preuninger mindes att Future World-programmet fungerade väldigt bra: ”Jag jobbade med bilarna och de var fantastisk­a. Det är tråkigt att den tiden är förbi.” •

 ??  ??
 ??  ??
 ??  ??
 ??  ?? Nedan Två fasta racingsäte­n med sexpunktss­elar var i princip de enda föremålen som inte var av metall i den kala kabinen.
Nedan Två fasta racingsäte­n med sexpunktss­elar var i princip de enda föremålen som inte var av metall i den kala kabinen.
 ??  ??
 ??  ??
 ??  ?? Frigången höjdes från 75 mm till 100 mm och undersidan försågs med en bitumenbel­äggning för att skydda mot sprättande grus.
Frigången höjdes från 75 mm till 100 mm och undersidan försågs med en bitumenbel­äggning för att skydda mot sprättande grus.
 ??  ??
 ??  ??
 ??  ??
 ??  ??

Newspapers in Swedish

Newspapers from Sweden