A true lovestory
Stefan Alfelt: Så gick det till när svenskarna förälskade sig i engelsk ligafotboll
Flera svenskar hade redan tidigare engelska ligalag som favoritlag, men det var ändå en ganska begränsad skara som hade sett träningsmatcher mellan svenska lag och brittiska här i Sverige på försäsongsläger. En träningsmatch räckte då för att lag som Sunderland, Norwich och Stoke kunde fastna i svenskars hjärna som lag värda att hålla blint på i all framtid. Trots att de flesta aldrig såg sitt nya favoritlag spela igen.
Tipsextra förändrade allt detta även om vi hade spelat på engelsk fotboll sedan 1934 då AB Tipstjänst startades efter dekret från konung Gustaf V och socialdemokratiske statsministern Per Albin Hansson i ett försök att få slut på det illegala spelande som växte snabbt i Sverige.
Stryktipset var med i Tipstjänsts utbud redan från start. Stulet rakt av från en engelsk förebild och därför hamnade brittiska fotbollsmatcher omedelbart på kupongerna som antingen kom att innehålla tolv svenska matcher eller tolv engelska.
Så när Lars-Gunnar Björklund drivit sin briljanta idé om att direktsända engelsk fotboll på lördagseftermiddagarna till verklighet var vi förberedda. Vi satsade ju redan pengar på lag som vi egentligen inte visste vilka de var. Frånsett lagen vi hade sett någon gång här hemma någon sommar på en idyllisk idrottsplats.
Tipsextra skapade omedelbar magi. Direktsänd fotboll i tv var ovanligt.
Året 1969 var månlandningen den stora tv-sändningen. Vi hade fram till i december bara en kanal, SVT1. Humorprogrammet Partaj blev uppskattat. Hylands hörna höll greppet om tittarna. Pippi Långstrump blev en tv-serie. På sportfronten startades tvpucken, men sen var det inte mycket mer än de i och för sig enormt uppskattade Sportspeglarna. ►
Wolverhampton Wanderers FC–Sunderland AFC 1–0. I dag hade man knappt ens orkat rycka på axlarna åt en sån match. Men lördagen 29 november 1969 var den en sensation. En förlossning. Matchen som födde svenskens gränslösa kärlek till den brittiska sparka och spring-fotbollen.
”Vi bländades så starkt av glansen från de gyttjefyllda ursäkterna till gräsplaner”
Att kunna bänka sig framför apparaten på lördagseftermiddagen med en Stryktipskupong i handen för att följa en direktsänd fotbollsmatch på en dyngåker i Midlands och pling i rutan som manade till uppmärksamhet på att det gjorts mål någonstans som påverkade ens kupong var briljant.
I våra hem på den tiden hade vi valnötsfolierade bokhyllor med plats för den tjocka svartvita tv-apparaten i mitten, spritskåpet och uppslagsverket Nordisk familjebok i en massa band. I det kunde man läsa om engelska fotbollsligan ungefär det samma som det stod om NHL i ett band längre till höger på hyllan. Nämligen att det var en liga där samma idrott som vi utövade här i Sverige utfördes på en helt annan nivå. Fysiskt starkare och oerhört mycket snabbare. Ja, jävligt mycket bättre helt enkelt.
Tipsextra avslöjade egentligen myten. Men vi ville inte ta till oss sanningen. Vi bländades så starkt av glansen från de gyttjefyllda ursäkterna till gräsplaner som Leeds, Stoke, Wolverhampton, Sunderland och de andra skyfflade iväg långbollar mot flygande jättar ”i boxen” att det tog åratal innan vi reflekterade över vad vi egentligen tittade på.
Grejen var ju inte hur de där borta spelade utan att vi kunde sitta hemma och se på det direkt. Den perfekta uppvärmningen inför lördagens utekväll. Kupong, bärs, tv och polarna.
En given succé som man bara ville vårda hellre än att analysera om det var bra eller mindre bra fotboll på skärmen. Det var ju faktiskt ganska ointressant. Man skaffade sig ett favoritlag. Vann det var halva lördagen räddad. Gick tecknen på kupongen in var hela veckan räddad.
Britterna skapade reglerna
Som alltid när nyhetens behag gått över börjar man att se annorlunda på även ett fenomen som Tipsextra länge var. Man blir mer kritisk helt enkelt, men Tipsextra klarade även den fasen eftersom storlag som Liverpool och Manchester United började spela en helt annan typ av fotboll än den sparka långt och spring som fan-variant som dominerade på de egentligen nästan ospelbara planer som inledningsvis ofta dök upp i våra rutor. Spanien och Italien representerade fortfarande mer den tekniska lekfulla fotbollen, men det som Liverpool och Man United i sina bästa årgångar visade upp var minst lika njutbar fotbollsunderhållning i form av total bollkontroll i maximal fart.
Engelsk fotboll är världens äldsta organiserade form av sporten. Britterna skapade reglerna och fotbollen har funnits i professionell variant sen slutet av 1800-talet. Men England har bara vunnit fotbolls-VM en gång. Brasilien fem, Italien och Tyskland fyra (tre som Västtyskland), pyttelilla Uruguay två.
Kanske ger vår reaktion på Tipsextra svaret på Englands problem. Klubbtillhörigheten har i England precis som hos oss svenskar levt stark i så många år att landslaget förpassats till ett sekundärt intresse, vilket för dem som spelar innebär att man haft mer att vinna på att vara bra vecka efter vecka i sin klubbs tröja än i den vita landslagsdressen.
Många svenskar håller säkert på England som en andrahandsfavorit när det kommer till EM och VM, men vi gör det nog mest för att vi har ett engelskt klubblag som en favorit i vår fotbollsvärld.
Bob, Roy & Svennis la grunden
När Bob Houghton kom till Malmö FF och genomförde sin konsekventa taktik med press och understöd benämndes hans fotboll både som nyskapande såväl som ett brittiskt mordförsök på Sveriges fotboll. För många var engelsk fotboll plötsligt ett
skällsord. Oavsett alla positiva upplevelser med Tipsextrasändningarna.
Vi såg det gärna i tv, men vi ville inte se det här hemma. Trots att, som Nordisk familjebok påstod, våra fotbollslag inte var i närheten av att kunna spela fotboll som de bästa engelska. En märklig kullerbytta innan Roy Hodgson följde upp Bob och gjorde Halmstad till sensationell dubbel SM-vinnare och Malmö FF till femfaldig seriesegrare i följd.
Nådastöten för kritiken mot de unga engelska tränarna satte Sven-Göran Eriksson in när han använde britternas idéer till att bygga upp IFK Göteborg till ett av Europas allra bästa klubblag. Med Bob, Roy och Svennis framgångar blev det återigen mer legitimt att hålla på engelska fotbollslag. Det var ju ändå de som byggt upp våra internationella framgångar. Den kamp som fanns för att svenska landslaget skulle spela en mer tyskinfluerad teknisk fotboll dog och försvann nästan helt under ganska många år.
I dag håller svensken på andra lag än vi gjorde före Tipsextra. Då var det de mindre lagen, de som bara hade råd att åka till Sverige för sina försäsongsläger, som vi tog till oss. Nu toppas älskalistan av storlagen Liverpool, Manchester United, Arsenal, Tottenham, Chelsea, Manchester City före de lite mer nostalgiska storheterna Leeds United, Aston Villa, West Ham och Everton.
SVT bjöd oss på tv-historia
En titt på namnen och du kan direkt sortera in dem i din värld av favoriter och usch och fy. Jag tror inte att någon som läst den här texten ända hit skulle behöva mer än en minut på sig för att gradera de här tio uppräknade lagen i vilka han han/hon tycker är bäst eller mest sympatiska.
Räkna upp tio spanska, franska eller italienska lag däremot och en stor del av er läsare kommer nog att säga ”vad fasen är de för några egentligen” om en del av dem. Långt mindre kommer ni känna att ni har en bestämd åsikt om vilka som ska var bättre eller sämre än de andra för tillfället på ett sätt som de flesta inte tvekar om när det kommer till den engelska fotbollen.
Svenskarnas kunskaper om engelsk fotboll är helt enkelt fortfarande i dag fantastisk när vi i andra tider än coronatiderna översköljs av tv-bilder från fotboll all over Europa. Ett arv från Tipsextra som var första gången som ett utländskt tv-bolag direktsände ett annat lands fotbollsliga, vilket naturligtvis förvånade engelsmännen som inte kunde begripa varför ett land som Sverige skulle ha något som helst intresse i deras interna fotbollsligor.
Utvecklingen hade förmodligen blivit ungefär likadan även utan Björklunds snilleblixt, men Tipsextra är definitivt föregångaren till dagens enorma direktutbud av fotboll när den får spelas. Sveriges Television betalade 850 amerikanska dollar för att få sända en match i början av 1970-talet.
Det motsvarar strax under 20 000 kronor i dagens svenska penningvärde.
I dagens tv-värld motsvarar det inte ens bråkdelen av en spottstyver.
SVT bjöd oss på tv-historia med Tipsextra. Vi som fick vara med om den resan är för alltid tacksamma.