SPURS RIKAST I LONDON
Det tog 15 år.
Men nu är Tottenham rikast i London och på sportslig nivå som de allra bästa lagen i Europa.
Tack vare ordföranden Daniel Levy.
Eller trots ordföranden Daniel Levy?
Den 14 januari i år blev ett historiskt datum för Tottenham. När ekonomibyrån Deloitte släppte sin årliga rankning var det inte Chelsea eller Arsenal som var den mest inkomstbringande klubben i London. Utan det var Tottenham, för första gången i den moderna fotbollshistorien.
Sportsligt var de ju redan förbi, bevisat genom de senaste årens tabellplaceringar och framför allt finalplatsen i Champions League våren 2019.
Den som var den stora anledningen till att intäkterna vuxit med 21 procent jämfört med året innan, till 5,6 miljarder kronor.
En gigantisk skillnad på bara 19 år.
Fortsatt i mitträsket
Det tog tre bud på lika många år, men till slut kom Alan Sugar och Daniel Levy överens. Vintern 2001 köpte Levy, genom sitt och Joe Lewis bolag ENIC, upp delar av Tottenham och samma höst tog han över som ordförande och den store ledaren i klubben.
De första åtta åren verkade dock ingenting förändras. Tottenham fortsatte att ligga i mitträsket av tabellen och prisskåpet fylldes inte direkt på i en rasande takt. I stället var det tränare som kom, och sparkades. Och spelare som köptes dyrt, och misslyckades.
Det fanns ljuspunkter förstås, som 2005/06 då Tottenham såg ut att äntligen ta en Champions League-plats. Men en mystisk magsjuka i större delen av truppen inför den sista omgången innebar förlust, och att Arsenal gick förbi på mållinjen. Och 2007/08, då man vann ligacupen och tog hem klubbens första titel sedan 1999. Men bland de få ljuspunkterna dolde sig en jättemassa av mediokra resultat.
Köpa billigt – sälja dyrt
Det är oklart om det var de här misslyckade affärerna som fick Daniel Levy att tänka om, han har trots allt gjort dyra och misslyckade inköp också senare. Men Tottenhams nya melodi under de senaste sju, åtta åren har i stället framför allt varit att köpa billigt, och sälja dyrt. En titt på laguppställningen från Champions Leaguefinalen i våras visar på en majoritet av spelare som kommit som billiga och unga talanger. Som Christian Eriksen, Dele Alli, de belgiska försvararna Toby Alderweireld och Jan Vertonghen, egna produkten Harry Winks, inhopparen Eric Dier och förstås
superstjärnan Harry Kane som vuxit upp i klubben.
Harry Redknapp (2010–2012) tog Tottenham till Champions League och gjorde Spurs till en topp sex-klubb. Mauricio Pochettino (2014–2019) byggde om och gjorde Tottenham till en topp fyra-klubb i England och en toppklubb i Europa.
Lucas Moura enda värvningen
Daniel Levy drog i trådarna i bakgrunden och såg till att pengarna stannade i klubben. Det har varit snålt, både vad gäller nyförvärv och spelarlöner. Trots att Tottenham hela tiden tagit steg framåt har de övriga topp sex-klubbarna spenderat rejält mycket mer både på nyförvärv och löner. FotbollsEngland skrattade rått när Levy efter att ha värvat Lucas Moura vintern 2017 sen inte köpte in en enda spelare under de två kommande transferfönsterna.
Skrattet fastnade dock i halsen när Tottenham gick till Champions Leaguefinal våren 2019.
Ändå måste frågan ställas: är Tottenham så här bra tack vare den strikt hållna ekonomin och det långsiktiga lagbygget?
Eller är Tottenham så här bra trots att Levy vägrar spendera? Trots allt är den där triumfen i ligacupen våren 2008 fortfarande den enda titeln som Tottenham tagit under Levys snart 20 år vid makten.
Svaret lär visa sig de kommande åren. Om inte José Mourinho kan förbättra de resultat som sparkade Pochettino nådde är Tottenham snart tillbaka utanför Champions League. Och utan inkomster därifrån, och med en dyr arena att betala av, lär både Chelsea och Arsenal snart vara förbi igen.