”VI HAR FAMLAT I BLINDO”
SPORTBLADETS FRIDA FAGERLUNDS RAPPORT FRÅN ETT ENGLAND I KARANTÄN – DÄR STÖRSTA SEGERN ÄR ATT FOTBOLLEN ÄR TILLBAKA
LONDON. Fotbollen och övriga världen sattes visserligen på paus i mitten av mars. Fascinerande nog behövs inga matcher för att utse pandemins vinnare respektive förlorare.
Så här i efterhand känns det nästan som en avlägsen dröm. Den 12 mars 2020 tickade London som en sprängladdning med okänd detonationstid och styrka. Vädret var rått, med hårda vindar och stundtals piskande regn. Runt om i Europa hade länder redan börjat stänga ner och fotbollsmatcher ställts in. I England krävdes det två positiva coronatester – av högprofilerade Mikel Arteta och Callum Hudson-Odoi – innan Premier League motvilligt drog i handbromsen.
En av de mest intressanta aspekterna med pandemin har varit människors oförmåga att välja fokusområde. Ingen har med säkerhet kunnat peka ut vad som är rätt och fel eller förutspå det som väntar runt hörnet. Vi har famlat i blindo, och fotbollen är inget undantag.
Att engelsmän generellt hyser stor respekt för regler och direktiv från myndigheter är en illa bevarad hemlighet. Därför var det inte helt otippat att spelare som smög iväg till en vän alternativt smugglade in några i sitt hem hängdes ut på tabloidernas förstasidor. Jag är fortfarande osäker på om
Serge Aurier verkligen förstod riktlinjerna när nationen befann sig i strikt lockdown. Tottenham-spelaren hann hur som helst bryta mot dessa tre, fyra gånger (han bad om ursäkt för samtliga) och förärades med en plats i Daily Mails ”Cov-idiots”-elva. Han var givetvis långt ifrån ensam.
Kriser blir möjligheter
Pandemins ekonomiska påverkan är oundviklig. Supportrarnas raseri tvingade Liverpool att backa från beslutet att permittera anställda. Spurs ordförande Daniel Levy, med en blödande lyxarena på sina axlar, tvingades nyligen teckna ett banklån på två miljarder kronor. Samtidigt sägs Arsenal endast ha råd att värva spelare med utgående kontrakt samt bytesaffärer. Stramare tider väntar de flesta, vilket lär synas i kommande tabeller.
Men kriser kan förstås vändas till möjligheter. Ed Woodward har hatats under majoriteten av sina år som ordförande i Manchester United. Senast i vintras fick han sitt hem vandaliserat av maskerade anhängare beväpnade med sprejburkar och bengaler.
De senaste månaderna har hans omvittnat goda känsla för affärer gett honom upprättelse då klubben varken har behövt permittera eller sänka löner för att överleva. Tvärtom står de fortfarande stadigt.
För att inte tala om Chelsea. Syftet med Fifas registreringsförbud var antagligen inte att klubben skulle dra nytta av konkurrenternas ekande skattkistor ett år senare. Just nu härskar ledning och Frank Lampard på transfermarknaden med sina sparpengar. Precis som man brukar leka ”tänk om
…” och fråga sig var klubben
hade varit utan Roman Abramovitj, går kanske samma sak att säga om covid-19 i framtiden. Intrycket man får är att det pågående frosseriet inte sker omdömeslöst, snarare utifrån en noggrann och långsiktig strategi.
En del är oroliga att skadevågen ska skölja över klubbarna nu när spelarna på stappliga ben måste hantera ett extra intensivt spelschema. Siffror från Bundesliga lär ha dämpat farhågorna något. Enligt tyska Kicker rapporterade klubbarna in totalt 53 skador (ett genomsnitt på tre spelare per lag) omgången innan ligan pausades. Sammamätning i början av juni, fem
Att läktarna är tomma blir en ständig påminnelse om vår nya verklighet. Vi kan försöka ta hjälp av hur mycket artificiell intelligens vi bara förmår, en fotbollsmatch utan publik är en fattigare version av sig själv. I takt med allt högre biljettpriser har atmosfären på många Premier League-arenor kritiserats. Jag skulle ändå vilja påstå att en läktare fylld av shoppingtrötta turister är bättre än inget alls.
Det är inte läge att klaga. Vi har tagit oss genom den märkligaste våren sedan ... Ja, någonsin. Vi har sett Premier League pausas för första gången sedan andra världskriget. Vi har läst om spelare och tränare som bryter mot karantänsregler, vägrar gå med på lönesänkningar eller skänker stora summor till sjukvårdspersonal. Klubbar som permitterar och tar banklån, tvingas ge upp tilltänkta nyförvärv, nyttjar reservoarer som andra saknar ...
Tiderna har förändrats. Vinnarna och förlorarna är många men att fotbollen slutligen är tillbaka får ses som den största segern. omgångar in, visade på en smärre minskning med 52 skadade spelare.
Harry Kane, Son Heung-min, Marcus Rashford, Paul Pogba, Aymeric Laporte, John McGinn och Jack Wilshere är några av de spelare som har getts en oväntad andra chans att hjälpa sina klubbar på upploppet.
I vissa fall handlar det om en potentiell Champions League-plats, i annat om att undvika nedflyttning. Kanske visar det sig så småningom att spelare snarare har förlängt sina karriärer tack vare den oväntade viloperioden som coronan har givit dem.
Turister bättre än inget
FRIDA FAGERLUND: ”ATT LÄKTARNA ÄR TOMMA BLIR EN STÄNDIG PÅMINNELSE OM VÅR NYA VERKLIGHET... EN MATCH UTAN PUBLIK ÄR EN FATTIGARE VERSION AV SIG SJÄLV”