KRÖNIKA/Frida Fagerlund
FAGERLUND: Champions League-finalen repareradee en smått
Efter en lång semester, som skålades in med en helengelsk Champions League-final, börjar sturska britter återvända till jobbet. För första gången på länge kliver Premier League in i en säsong utan behov att skriva ”we are the best” i pannan för att övertyga omvärlden. Med det sagt har det under sommaren blivit tydligt att den här ligan kan vara på väg att anta en skepnad vi knappt trodde var möjlig.
Alla vet att den här idrottens regler skissades fram på ett universitetsområde i Cambridge för mer än hundra år sedan och att sex av dagens tio rikaste klubbar håller till på de brittiska öarna.
Trots detta är föreställningen om den anglosaxiska arrogansen en aning överdriven. Engelsmännen omfamnar fortfarande epitetet ”fotbollens födelseland” med värme, men de är inte helt aningslösa kring vad som sker runtomkring dem.
Klart att en Champions League-final mellan två engelska klubbar reparerade en smått stukad idealbild av deras egen fullkomlighet som fotbollsnation. Att England dessutom nådde en semifinal i ett världsmästerskap för andra sommaren i rad är ytterligare ett tecken på att landet – äntligen – börjar se konkreta resultat i stället för enbart pompöst snack.
Går med raka ryggar
När Premier League drar i gång igen är det långt fler raka kontra krökta ryggar som vandrar ut, med den ljusblå Manchesterklubben först i ledet och en röd från Liverpool tätt därefter. De är båda tydliga exempel på hur bra det kan bli om (ibland tvivelaktiga) pengar spenderas rätt.
I Citys fall är ekvationen ”3xP”: pengar, Pep och precision. Det sistnämnda syftar inte enbart på kvaliteterna hos Kevin De Bruyne, Bernardo Silva eller Aymeric Laporte utan också på att spelarna går jämnt upp. Att köpa sig till succé är endels möjligt, men hela framgångsformeln måste listas ut av en manager av Guardiola-rang.
Även Jürgen Klopp har bit för bit pusslat ihop det som numera är den regerande europamästaren. Minns någon ens att Virgil van Dijk och Alisson tillsammans kostade 1,5 miljarder kronor? Troligtvis inte, med tanke på att de i dag utgör två ovärderliga bitar i verket Liverpool. Denna omsorgsfulla arbetsprocess gav dem en lugn sommar i förhållande till många andras.
Det finns inte mycket som talar emot att kapplöpningen om ligatiteln blir en ny, jämn duell mellan dessa båda klubbar. De framstår i alla fall som alldeles
för fullbordade för att någon ska orka utmana hela vägen.
Flottaste arenan i stan
I övrigt kan säsongen 2019/20 komma att omdefiniera den Premier League vi tror oss känna till.
Av de som knuffas om resterande tabellplatser mår förmodligen Tottenham allra bäst. De har fortfarande en manager som får andra gröna av avund, den flottaste arenan i stan (enligt dem själva) och öppnade – efter år av spydiga GIF:s – plånboken och gjorde sommarens mest spännande spelarrekrytering i Tanguy N’Dombele.
Men sedan? Chelsea brottas dels med ett registreringsförbud, men också faktumet att de har tappat killen som stod för närmare 50 procent av deras ligamål förra säsongen, Eden Hazard.
Att Manchester Uniteds största värvningar är namn som Aaron Wan-Bissaka och Daniel James säger en del om situationen som klubben har försatt sig i. Deras trupp är resultatet av fyra olika managers på sex år som Ole Gunnar Solskjær nu försöker lappa ihop efter bästa förmåga. Arsenal har haft desto färre tränare, men minst lika många problem.
Inte omöjligt för Wolves
Bakom de urkarvade topp sexklubbarna finns reella utmanare. Hade Wolverhampton presterat lika väl mot den undre tabellhalvan som de gjorde mot den övre förra året är det inte omöjligt att de redan hade lyckats trycka sig in.
Nu fick de nöja sig med det otacksamma försöket att bolla ligaspel med Europa League. Leicester, vars säsong avslutades just som de satte fart, ska inte heller underskattas. Förutom att rekordvärvningen Youri Tielemans kommer fortsätta att avlasta Jamie Vardy i offensiven kan man dessutom stärkas av att det bara är tre år sedan de trotsade all Premier League-logik och klev högst upp på pallen. Skillnaden då gentemot nu är att det inte vore ett mirakel om någon lyckas putta en storklubb längre bak i ledet. Vem som i så fall hamnar utanför? Ingen aning, men jag kan knappt bärga mig för att få se.