”DET VORE BRA OM VI I ALLA FALL KAN FÖRA ETT SAMTAL MED VARANDRA”

Det sägs att Roman Abramovitj kände sig vilseledd av ordföranden Bruce Buck efter att ha sett reaktionen som Chelseas medlemskap i European Super League utlöste. Samtidigt som tusentals fans protesterade utanför Stamford Bridge kom beskedet att klubben blev först att dra sig ur projektet. Ägaren kände nog att det inte var värt ett långsiktigt skadat förtroende.

Som Premier Leagues näst rikaste har Abramovitj haft möjlighet att pumpa in den ena ryska miljarden efter den andra i västra London.

Med stora investeringar kommer en kravbild: vinn eller försvinn. När Frank Lampard sparkades i februari blev han den 14:e tränaren som tvingats bort sedan ryssens intåg (Guus Hiddink och José Mourinho har fått kicken dubbla gånger). Abramovitj gjorde ett sällsynt uttalande i pressmeddelandet och tackade klubbikonen för hans tjänster.

Ingen kan förneka att det inte har varit ett framgångsrikt koncept. Under dessa 18 år har Chelsea säkrat fem Premier League-titlar och två Champions League-bucklor, där den senaste inbringades av Lampards ersättare Thomas Tuchel.

Vid sidan av fotbollen påtalade Abramovitj tidigt att det var viktigt för honom att Chelsea hade en aktiv roll i samhället.

– Fotboll är samhället. Fotboll är en del av samhället och samhället är en del av fotbollen, förklarade 54-åringen i en exklusiv intervju med Forbes i våras.

– Ambitionen är lika sann nu som den var när jag först blev ägare och jag hoppas att den syns genom arbetet som har gjorts på och utanför planen de senaste 17 åren.

Oligarken må ha ett och annat skelett hängande i garderoben, men det går inte att blunda för hans engagemang mot antisemitism, initiativet att låna ut Chelseas hotell till sjukvården under pandemin samt långsiktiga satsning på damlaget.

Den ansträngda angloryska relationen (läs: hans långa vänskap med Vladimir Putin) som ledde till ett indraget visum 2018 öppnar dock för en framtida försäljning.

– Kanske hade jag resonerat annorlunda kring att köpa en fotbollsklubb om jag vetat hur offentlig jag skulle bli, tillägger Abramovitj.

Det finns många – däribland politiska – teorier och förklaringar till varför ryssen beslutade sig för att ge sig in i branschen men det råder ingen tvekan om att han i grund och botten verkligen brinner för fotboll.

Kontroversiellt för 10–15 år sen