… och korven den har två. Minst

Jag hade kommit med flyg från Beijing. Jag hade en fyra timmar lång lay-over på Flughafen Zürich innan det var dags för anslutningsflyget hem. Med värkande economyclass-ben och jetlag, lätt baksmälla, värk i ryggen och sura uppstötningar var det lätt att – bortskämt, jag medger – tycka synd om sig själv.

Missmodig vandrade jag ut i det kromoch-glas-glänsande flygplatshelvetet med dess Longines-, Louis Vuitton-, Gucci- och Graffbutiker.

Jag såg en Burger king och kände att jag varken var hungrig eller mätt, bara äcklad. Jag köpte en International New York Times och satte mig på en ledig stol. Efter en stund tittade jag mig om och fann, att jag hamnat på en sportbar och att på stora teveskärmar spelades italiensk fotboll och utkämpades welterviktsboxning. Detta sände mig till gränsen för hjärnblödning. En servitris dök upp: ”… och vad vill ni ha att dricka?”

”Wasser”, sa jag och tillade: ”… und die Speisekarte, bitte.”

På matsedeln fanns den vanliga flygplatsskiten, Club sandwich, hamburgare och pizzabitar. Men där fanns också: Kalbsbratwurst mit Zwiebelsauce und Rösti. Kalvkorv med löksås och rösti.

Jag beställde den. Ni säger: ”Än sen då? Gör dig inte märkvärdig. Beställa en varmkorv kan väl alla...”

Ni glömmer att korven är vår mest känsloladdade maträtt. ”Stå och hänga vid korvståndet” var i Ängelholm och Sandviken det samma som det var för fransoser ”att sitta på kafé” och för engelsmannen ”att gå på puben”: den enda platsen för samhörighet och åsiktsutbyte. Och i historien kan varmkorven spåras ända bak till 1200-talet i Frankfurt.

I Sverige serverades den första varmkorven på en utställning på Djurgården 1897.

Korv var i skolbespisningen för många veckans enda ätbara mat. Och det ansågs skojigt, när någon om en grillad korv använde öknamnet ”raggarballe”. Vid korvståndet skulle man vitsa: ”Nävrätt – vi håller ju den i näven”.

Ingen föda finns i så många variationer som korven. Berömt är franske general de Gaulles uttalande: ”Hur ska man kunna regera ett land med 248 olika sorters ost.” Generalen använde fel tal. Det ska vara 448.

Mängden ostar är emellertid en baggis jämfört med korven. Titta bara på de vanligaste: boudin (blodkorv), bratwurst, bräckkorv, chorizo, falukorv, gyulai kolbász, isterband, kabanoss, knackkorv (det säger ”knack” när du biter i den), merguez, prinskorv, salami, salsiccia, stångkorv, värmlandskorv och wienerkorv. Den säkraste uppgiften jag hittar på en tysk sajt är: ”Det finns fler än 1 200 erkända sorters korv.”

Det är inte konstigt att vi alla förknippar korven med våra resor. Mitt första möte med exotisk mat var att i Köpenhamn spisa en lustfylld rød pølse. Danskarna tar fortfarande korv på allvar. Det arrangeras årligen en pølsetævling mellan landets varma-korvgubbar. För 20–30 år sen var jag på Coney Island i New York reporter på det VM som korade världens värsta korvätare. Det var gräsligt. Vinnaren var Thomas Stash som tryckte i sig 19 hot dogs på 12 minuter och såg ut att vilja kräkas upp 20 korvar på 20 sekunder. Det