ROADTRIP USA
– En roadtrip genom den amerikanska södern
Mästerfotografen Gustav Gräll och skribenten Linnea Jonjons har bilat genom de amerikanska sydstaterna och konstaterar att vänligare människor får man leta efter. Uttrycket ”southern hospitality” stämmer på såväl diners, bed and breakfastställen som på vintagebutiker och folkfester. Resan går från Charleston till New Orleans.
Smaka på äkta barbecue i Alabama, vintageshoppa i New Orleans eller gör ett besök i den pittoreska småstaden Savannah. Följ med på roadtrip genom den amerikanska söderns hjärta.
Solen värmer den lilla amerikanska småstaden Monticellos gator. Det är sen morgon och utanför ett kafé står Nicola Peters och packar sin cykel. Hennes blåa hår glänser av morgonsolens strålar och hon skrattar åt sig själv när hon inte lyckas få ordning på alla sina små väskor och remmar på cykeln.
– Jag har redan stannat för länge här, jag skulle bara stanna en natt, men kvinnan jag bodde hos var så trevlig att jag blev kvar några dagar till. Hon bjöd på fin frukost i dag och gav mig en massa tvålar som hon tillverkat själv som jag nu inte vet hur jag ska få med mig, säger Nicola.
Hon reser ensam på sin cykel, startade i St. Augustine i Florida och ska under fyra månaders tid cykla hela vägen till den västra kusten och San Diego. Södern är först på schemat, men hon har redan spräckt sin tidsplan.
– Vi får se om jag hinner fram, jag träffar så mycket trevliga människor hela tiden. Det är så många som tar sig tid, stannar och är nyfikna, de frågar vad jag gör för resa och vill ge mig tips på vad jag ska se. Det finns en otroligt fin gästfrihet här, riktig ”southern hospitality”, säger Nicola.
Southern hospitality är ett begrepp som det refereras flitigt till i sydstaterna. Men vad betyder det egentligen? Är det något mer än att hålla upp dörren för någon när man går in eller ut, eller att hälsa artigt på den man möter på gatan? Redan 1895 skrev barnboksförfattaren, läraren och prästen Jacob Abbott om begreppet southern hospitality: ”A traveler, with the garb and the manners of a gentleman, finds a welcome at every door.” Det vill säga, att en resenär, som uppträder och för sig väl, finner ett välkomnande vid varje dörr. Begreppet förknippas också med de djupt religiösa delarna av södern där traditionen att man ska vara välkomnande mot främlingar, med ursprung ur bibelns berättelse om den goda samariten, väger tungt. Mat är en stor del av begreppet, att bjuda på förplägnad och att anstränga sig lite extra för gäster. Många kyrkor i Mississippi och Alabama har till exempel stora restaurangkök där man lagar mat för att bevara traditionen att man äter tillsammans när man ses.
På sajten Urban Dictionary diskuteras begreppet southern hospitality och många är överens om att det betyder att en familj eller en individ hjälper en annan för att det är det rätta att göra. Om någon knackar på dörren och behöver mat eller tak över huvudet så hjälper man till. Begreppet är gammalt och betydande, i alla fall vad det gäller turism, mat och artighet mot dina grannar. Men detta kan också ställas i relation till att 24 av USA:s 50 delstatsguvernörer vill stoppa planerna på att ta emot syriska flyktingar, till exempel just guvernörerna i Alabama, Florida, Georgia, Mississippi, Louisiana och South Carolina. På internetforumet Quora diskuteras om begreppet southern hospitality ens finns kvar, om svarta upplever det på samma sätt som vita och om begreppet urholkats till att bli något som man upplever bara på ytan.
Monticello är ett perfekt stopp för den som vill vila en natt på ett trevligt bed and breakfast som serverar stadig äggfrukost. Att
promenera runt i Monticello är lite som att ta sig 40 år tillbaka i tiden. Här bor bönder, bed and breakfastägare som köpt och renoverat gamla hus, inbördeskrigsfantaster och antikälskare. Många av husen i Monticello är byggda på slutet av 1800talet och bevarade i sitt ursprungliga skick. Man kan besöka många av dem, provsitta en gungstol på verandan, låtsas tänka på skörden och nicka en hälsning åt någon som går förbi på gatan, som i sin tur drar lätt i hatten och säger: ”Hello ma’am, how are you today?”.
När vi passerar Monticello har vi varit ”on the road” ett tag. Vår roadtrip började i Charleston, South Carolina, och har hittills tagit oss genom Savannah i Georgia. Målet är att resa genom delstaterna South Carolina, Georgia, norra Florida, södra Alabama, Mississippi och avsluta i Louisiana.
Våra första anhalter Charleston och Savannah är två perfekta amerikanska småstäder fyllda av lummiga parker, vacker arkitektur och historiska byggnader. Båda har en speciell relation till just southern hospitality, men även inbördeskriget och sydstatsflaggan och annat som är förknippat med den amerikanska södern. I Charleston och hela South Carolina halades nyligen sydstats
Är ’southern hospitality’ något mer än att hålla upp dörren eller att hälsa artigt på den man möter?”
flaggan – som för många stått som symbol för sydstaterna – efter en het debatt om flaggans symbolvärde och dess tydliga koppling till slaveriet.
Runt om Charleston och Savannah finns flera bevarade plantager som man kan besöka – stora vackra gårdar, ofta med en mörk historia. Nu är de platser för bröllop och fester, men flera av gårdarna berättar också historien om hur slavarna levde och behandlades innan och under inbördeskriget.
Mellan Charleston och Savannah ligger fler mysiga småorter, väl värda ett stopp. Till exempel finns den lilla mysiga strandorten Folly Beach med en vacker strand och flera skaldjurshak med livemusik längs med vägen. Hunting Island nationalpark är också värd ett besök med sin djungellika skog och vilda strand. Har du sett filmen Forrest Gump kan du känna igen dig i scenerna som utspelar sig i Vietnam då dessa spelades in i närheten av Hunting Island. Även i Savannah finns flera filmkulisser från Tom Hanksfilmen. Torget där Forrest satt på sin parkbänk med sin chokladask heter Chippewa Square och ligger mitt i Savannah och bänken finns att beskåda på Savannahs historiska museum.
Historia av ett annat slag går att uppleva på restaurangen The
”Runt om Charleston och Savannah finns flera bevarade plantager som man kan besöka – stora vackra gårdar, ofta med en mörk historia.”
Grey i Savannah. Restaurangen ligger i en majestätiskt ombyggd gammal Greyhoundbusstation från 1938 och är inredd i industristil med gamla dinermöbler. Högt i tak, en skinande bardisk och trendigt klädd personal. Kocken Mashama Bailey är känd för att återspegla de allra bästa sidorna av modern matkultur från södern. Här serveras bland annat den goda lunchrätten egg in a nest, pocherat och friterat ägg i spagetti av squash, brynt smör och pekannötter.
Lite längre västerut på vår roadtrip, i Mobile, Alabama, kan vi hitta samma moderna kök med klassisk söderntappning. Längs med den eleganta huvudgatan Dauphin Street ligger Mobiles trendigaste restaurang, The Noble South. Trots att klockan är lunch är det lugnt tempo i den stora matsalen, servitrisen Cassie Franklin serverar ett glas iste till en gäst i baren och plockar sedan fram sin telefon. Hon ler stort och visar upp en fin recension som listar The Noble South som en av ”16 UndertheRadar Southern Food Destinations”.
Det är inte bara hyllningarna i amerikansk matpress som The Noble South delar med The Grey i Savannah, utan också stilen och historien. The Noble South ligger också i en gammal byggnad som renoverats i ruffig industristil. Takhöjden är magnifik och dubbelt så hög som i grannhusen, en gång i tiden var det två våningar men idag är det bara en stor, sagolik sal. Några av The Noble Souths signaturrätter är broccolisallad, bräserat fläsk med ris och deviled eggs, en rätt med kokta ägg toppad med kryddig kaviar, bacon och ruccola.
I den lilla byn Bayou La Batre, en halvtimme söder om Mobile, är matkulturen en helt annan – fortfarande klassisk sydstatsmat men inte förfinad eller trendig på samma sätt. Här på landsbygden är ruffig industriinredning på riktigt och inte något man stylar sig till. Bayou La Batre kallas för ”Seafood Capital of Alabama”, och här hittar du stora, rangliga räkbåtar som lägger till längs med flodkanten, vyer som är som tagna ur delen om Bubbas räkbåt i Forrest Gump. Här finns också riktig södernBBQ, Alabamastyle, marinerat och grillat och serverat i små skjul. Captain Frank’s Smoke Shack är ett av de mest kända barbecuehaken och deras slogan lyder, kort och slagkraftigt: ”If you like good food, come see us…”
Det småorterna och småstäderna längs med söderns kust ändå har gemensamt är att maten och restaurangerna ska vara tillgängliga för alla. Det är inte svårt att få bord och det är inte dyrt. Stämningen är inkluderande och välkomnande.
Juan Coburn från Jackson, Mississippi, tycker att begreppet southern hospitality fortfarande betyder mycket i södern, och att det handlar om att hjälpa varandra och att det handlar om gemenskap.
– Southern hospitality är något som vi sydstatsmänniskor är kända för. Hur vi behandlar de vi möter som om de vore familj, säger Juan som tillsammans med sin familj är på semester för att fira familjens yngsta dotters femårsdag. Barnen har spring break, vårlov, och vi träffar familjen på stranden i Biloxi. Juan ställer upp
sina döttrar och sin fru på olika ställen på stranden för att öva baseboll. Han visar sin dotter hur hon ska stå bredbent och hur hon ska hålla slagträet. Hon lyckas utmärkt, kanske till och med bättre än vad Juan väntat sig, och slår iväg bollen långt. Hela familjen jublar och mamma Kandera får springa bort mot vattnet för att fånga bollen.
Strandhänget är familjens lugnare del av resan, de har just varit i New Orleans och ser nu fram emot bad, sol och avslappning. I Biloxi kan man vila ett tag, innan eller efter man äntrar livliga New Orleans. För staden är verkligen en cirkus, i alla fall de centrala delarna. De charmiga franska kvarteren är fyllda med surriga kaféer med långa köer och stökiga barer med livemusik. På gatorna kring Bourbon Street trängs musiken och kulturen med festsugna turister. Den stökiga folkfesten är dock ett måste att uppleva i New Orleans, det finns inget motstycke, men det finns fler delar av staden som är värda att se. En betydligt lugnare del av New Orleans som blivit mer och mer populär de senaste åren är Garden District och Magazine Street. Här är tempot lugnare och fina klädbutiker löser av små lokala trendiga restauranger, konstgallerier, antikbutiker och barer med ekologisk öl. Gatan är lång och det finns ett stort utbud av mat och shopping varvat med historisk arkitektur – gamla trähus med stora amerikanska verandor.
I Garden District märks spring break av lika lite som på stranden i Biloxi. Men det finns många strandorter längs med Gulfkusten som är överbelamrade i februari och mars av de lite äldre spring breakstudenterna som söker fest, sol och likasinnade. Spring break rimmar inte riktigt med southern hospitality. Det är stökigt, stojigt och fartigt. Panama City Beach med sin breda strand, sina många, billiga hotellkedjor och restauranger är den mest populära spring breakorten. Biloxi och grannen Gulfport är inte lika överbokade och lockar fler barnfamiljer. Här är stranden lite mindre belamrad och tempot lugnare.
Kanske beror den lugnare stämningen också på att orterna fortfarande är under uppbyggnad efter den kraftiga orkanen Katrina som ödelade hela samhällen under augusti 2005. Totalt omkom över 1 800 människor och de materiella skadorna bedöms i efterhand ha uppgått till 81 miljarder dollar. New Orleans blev huvudfokus i internationella medier eftersom staden ligger så pass utsatt och beräknades bli centrum för stormens öga. Men orkanen ändrade bana en aning åt öster precis innan den drog in mot land, och drog istället in över kustområdena utmed delstaterna Mississippi och Alabama. En tio meter hög stormflod drog in över Biloxi och Gulfport som till stora delar jämnades med marken. I Biloxi omkom 100 personer och över 90 procent av bebyggelsen förstördes. Sedan dess har samhället sakta byggts upp igen.
Vid första anblicken ser man inte vad staden gått igenom om du står på strandpromenaden och tittar dig omkring. Kasinon och hotell har startat upp igen, vackra södernhus med sin typiska snickarglädje pryder huvudgatan och turister solar sig på stranden. Om man tittar noga så
kan man se att det saknas träd, alla höga, gamla träd sveptes bort i stormfloden och har inte hunnit växa upp ännu.
Juan Coburn och hans familj väljer att besöka just sydkusten på grund av Katrina. Han vill vara med och stötta bygden som kämpar för att komma tillbaka till den turistort den en gång var.
– Vi besökte Gulfkusten för många år sedan, innan Katrina, och det är stor skillnad. Väldigt mycket av kusten förstördes och är fortfarande under uppbyggnad, men alla här kämpar på tillsammans och det känns viktigt att stötta dem, säger Juan.
– Vi måste hålla ihop och hjälpa varandra, nästa gång händer det kanske där vi bor, Katrina var nog inte den sista orkanen vi upplever här i södern, säger Juan, höjer kepsen en aning, stryker svetten ur pannan och ser ut över havet.
En cyklist viner förbi bakom oss och väcker Juan ur stunden. Han hajar till lite, ler och återgår till familjen.
Cyklisten är redan långt borta när vi vänder oss om för att se vem det var, kanske var det Nicola Peters med det blå håret som skulle cykla genom hela södern. Om hon tagit sig längre än Monticello vill säga, människorna, maten och gästfriheten som södern bjuder på lockar ju till att vilja stanna, ofta och länge.
”Om man tittar noga så kan man se att det saknas träd. Alla höga, gamla träd sveptes bort i stormfloden.”