RO­AD­TRIP USA

– En ro­ad­trip ge­nom den ame­ri­kans­ka sö­dern

RES Travel Magazine - - News - Text: LINNÉA JONJONS Fo­to: GUSTAV GRÄLL

Mäs­ter­fo­to­gra­fen Gustav Gräll och skri­ben­ten Lin­nea Jonjons har bi­lat ge­nom de ame­ri­kans­ka syd­sta­ter­na och kon­sta­te­rar att vän­li­ga­re män­ni­skor får man le­ta ef­ter. Ut­tryc­ket ”sout­hern hos­pi­ta­li­ty” stäm­mer på så­väl di­ners, bed and bre­ak­fast­stäl­len som på vin­ta­ge­bu­ti­ker och folk­fes­ter. Re­san går från Char­leston till New Or­le­ans.

Sma­ka på äk­ta bar­becue i Ala­ba­ma, vin­ta­ges­hop­pa i New Or­le­ans el­ler gör ett be­sök i den pit­to­res­ka små­sta­den Sa­van­nah. Följ med på ro­ad­trip ge­nom den ame­ri­kans­ka sö­derns hjär­ta.

So­len vär­mer den lil­la ame­ri­kans­ka små­sta­den Mon­ti­cel­los ga­tor. Det är sen mor­gon och ut­an­för ett kafé står Ni­co­la Pe­ters och pac­kar sin cy­kel. Hen­nes blåa hår glän­ser av mor­gon­so­lens strå­lar och hon skrat­tar åt sig själv när hon in­te lyc­kas få ord­ning på al­la si­na små väs­kor och rem­mar på cy­keln.

– Jag har re­dan stan­nat för länge här, jag skul­le ba­ra stan­na en natt, men kvin­nan jag bod­de hos var så trev­lig att jag blev kvar någ­ra da­gar till. Hon bjöd på fin fru­kost i dag och gav mig en mas­sa två­lar som hon till­ver­kat själv som jag nu in­te vet hur jag ska få med mig, sä­ger Ni­co­la.

Hon re­ser en­sam på sin cy­kel, star­ta­de i St. Au­gus­ti­ne i Flo­ri­da och ska un­der fy­ra må­na­ders tid cyk­la he­la vägen till den väst­ra kus­ten och San Di­e­go. Sö­dern är först på sche­mat, men hon har re­dan spräckt sin tids­plan.

– Vi får se om jag hin­ner fram, jag träf­far så myc­ket trev­li­ga män­ni­skor he­la ti­den. Det är så många som tar sig tid, stan­nar och är ny­fik­na, de frå­gar vad jag gör för re­sa och vill ge mig tips på vad jag ska se. Det finns en otro­ligt fin gäst­fri­het här, rik­tig ”sout­hern hos­pi­ta­li­ty”, sä­ger Ni­co­la.

Sout­hern hos­pi­ta­li­ty är ett be­grepp som det re­fe­re­ras fli­tigt till i syd­sta­ter­na. Men vad be­ty­der det egent­li­gen? Är det nå­got mer än att hål­la upp dör­ren för nå­gon när man går in el­ler ut, el­ler att hälsa ar­tigt på den man mö­ter på ga­tan? Re­dan 1895 skrev barn­boks­för­fat­ta­ren, lä­ra­ren och präs­ten Jacob Ab­bott om be­grep­pet sout­hern hos­pi­ta­li­ty: ”A tra­ve­ler, with the garb and the man­ners of a gent­le­man, finds a wel­come at eve­ry do­or.” Det vill sä­ga, att en re­se­när, som upp­trä­der och för sig väl, fin­ner ett väl­kom­nan­de vid var­je dörr. Be­grep­pet för­knip­pas ock­så med de djupt re­li­giö­sa de­lar­na av sö­dern där tra­di­tio­nen att man ska va­ra väl­kom­nan­de mot främ­ling­ar, med ur­sprung ur bi­belns be­rät­tel­se om den go­da sa­ma­ri­ten, väger tungt. Mat är en stor del av be­grep­pet, att bju­da på för­pläg­nad och att an­stränga sig li­te ex­tra för gäs­ter. Många kyr­kor i Mis­sis­sip­pi och Ala­ba­ma har till ex­em­pel sto­ra re­stau­rang­kök där man la­gar mat för att be­va­ra tra­di­tio­nen att man äter till­sam­mans när man ses.

På saj­ten Ur­ban Dic­tio­na­ry dis­ku­te­ras be­grep­pet sout­hern hos­pi­ta­li­ty och många är över­ens om att det be­ty­der att en fa­milj el­ler en in­di­vid hjäl­per en an­nan för att det är det rät­ta att gö­ra. Om nå­gon knac­kar på dör­ren och be­hö­ver mat el­ler tak över hu­vu­det så hjäl­per man till. Be­grep­pet är gam­malt och be­ty­dan­de, i al­la fall vad det gäl­ler tu­rism, mat och ar­tig­het mot di­na gran­nar. Men det­ta kan ock­så stäl­las i re­la­tion till att 24 av USA:s 50 del­stats­gu­ver­nö­rer vill stop­pa pla­ner­na på att ta emot sy­ris­ka flyk­ting­ar, till ex­em­pel just gu­ver­nö­rer­na i Ala­ba­ma, Flo­ri­da, Ge­or­gia, Mis­sis­sip­pi, Lou­i­si­a­na och South Carolina. På in­ter­net­fo­ru­met Quo­ra dis­ku­te­ras om be­grep­pet sout­hern hos­pi­ta­li­ty ens finns kvar, om svar­ta upp­le­ver det på sam­ma sätt som vi­ta och om be­grep­pet ur­hol­kats till att bli nå­got som man upp­le­ver ba­ra på ytan.

Mon­ti­cel­lo är ett per­fekt stopp för den som vill vi­la en natt på ett trev­ligt bed and bre­ak­fast som ser­ve­rar sta­dig ägg­fru­kost. Att

pro­me­ne­ra runt i Mon­ti­cel­lo är li­te som att ta sig 40 år till­ba­ka i ti­den. Här bor bön­der, bed and bre­ak­fast­äga­re som köpt och re­no­ve­rat gam­la hus, in­bör­des­krigs­fan­tas­ter och an­tikäls­ka­re. Många av hu­sen i Mon­ti­cel­lo är bygg­da på slu­tet av 1800­ta­let och be­va­ra­de i sitt ur­sprung­li­ga skick. Man kan be­sö­ka många av dem, provsit­ta en gung­stol på ve­ran­dan, låt­sas tän­ka på skör­den och nic­ka en häls­ning åt nå­gon som går för­bi på ga­tan, som i sin tur drar lätt i hat­ten och sä­ger: ”Hel­lo ma’am, how are you to­day?”.

När vi pas­se­rar Mon­ti­cel­lo har vi va­rit ”on the ro­ad” ett tag. Vår ro­ad­trip bör­ja­de i Char­leston, South Carolina, och har hit­tills ta­git oss ge­nom Sa­van­nah i Ge­or­gia. Må­let är att re­sa ge­nom del­sta­ter­na South Carolina, Ge­or­gia, nor­ra Flo­ri­da, söd­ra Ala­ba­ma, Mis­sis­sip­pi och av­slu­ta i Lou­i­si­a­na.

Vå­ra förs­ta an­hal­ter Char­leston och Sa­van­nah är två per­fek­ta ame­ri­kans­ka små­stä­der fyll­da av lum­mi­ga par­ker, vac­ker ar­ki­tek­tur och hi­sto­ris­ka bygg­na­der. Bå­da har en spe­ci­ell re­la­tion till just sout­hern hos­pi­ta­li­ty, men även in­bör­des­kri­get och syd­stats­flag­gan och an­nat som är för­knip­pat med den ame­ri­kans­ka sö­dern. I Char­leston och he­la South Carolina ha­la­des ny­li­gen syd­stats­

Är ’sout­hern hos­pi­ta­li­ty’ nå­got mer än att hål­la upp dör­ren el­ler att hälsa ar­tigt på den man mö­ter?”

flag­gan – som för många stått som sym­bol för syd­sta­ter­na – ef­ter en het de­batt om flag­gans sym­bol­vär­de och dess tyd­li­ga kopp­ling till sla­ve­ri­et.

Runt om Char­leston och Sa­van­nah finns fle­ra be­va­ra­de plan­ta­ger som man kan be­sö­ka – sto­ra vack­ra går­dar, of­ta med en mörk historia. Nu är de plat­ser för bröl­lop och fes­ter, men fle­ra av går­dar­na be­rät­tar ock­så histo­ri­en om hur sla­var­na lev­de och be­hand­la­des in­nan och un­der in­bör­des­kri­get.

Mel­lan Char­leston och Sa­van­nah lig­ger fler my­si­ga små­or­ter, väl vär­da ett stopp. Till ex­em­pel finns den lil­la my­si­ga strandor­ten Fol­ly Be­ach med en vac­ker strand och fle­ra skal­djurs­hak med li­ve­mu­sik längs med vägen. Hun­ting Is­land na­tio­nal­park är ock­så värd ett be­sök med sin djung­el­li­ka skog och vil­da strand. Har du sett fil­men For­rest Gump kan du kän­na igen dig i sce­ner­na som ut­spe­lar sig i Vi­et­nam då des­sa spe­la­des in i när­he­ten av Hun­ting Is­land. Även i Sa­van­nah finns fle­ra film­ku­lis­ser från Tom Hanks­fil­men. Tor­get där For­rest satt på sin park­bänk med sin cho­kla­dask he­ter Chip­pe­wa Squa­re och lig­ger mitt i Sa­van­nah och bän­ken finns att be­skå­da på Sa­van­na­hs hi­sto­ris­ka mu­se­um.

Historia av ett an­nat slag går att upp­le­va på re­stau­rang­en The

”Runt om Char­leston och Sa­van­nah finns fle­ra be­va­ra­de plan­ta­ger som man kan be­sö­ka – sto­ra vack­ra går­dar, of­ta med en mörk historia.”

Grey i Sa­van­nah. Re­stau­rang­en lig­ger i en ma­je­stä­tiskt om­byggd gam­mal Grey­hound­bussta­tion från 1938 och är in­redd i in­du­stri­stil med gam­la di­ner­möb­ler. Högt i tak, en ski­nan­de bar­disk och tren­digt klädd per­so­nal. Koc­ken Masha­ma Bai­ley är känd för att åter­speg­la de all­ra bäs­ta si­dor­na av mo­dern mat­kul­tur från sö­dern. Här ser­ve­ras bland an­nat den go­da lunchrät­ten egg in a nest, poche­rat och fri­te­rat ägg i spa­get­ti av squash, brynt smör och pe­kan­nöt­ter.

Li­te läng­re väs­terut på vår ro­ad­trip, i Mo­bi­le, Ala­ba­ma, kan vi hit­ta sam­ma mo­der­na kök med klas­sisk sö­dern­tapp­ning. Längs med den ele­gan­ta hu­vud­ga­tan Daup­hin Stre­et lig­ger Mo­bi­les tren­di­gas­te re­stau­rang, The Nob­le South. Trots att kloc­kan är lunch är det lugnt tem­po i den sto­ra mat­sa­len, ser­vi­tri­sen Cas­sie Frank­lin ser­ve­rar ett glas is­te till en gäst i ba­ren och ploc­kar se­dan fram sin te­le­fon. Hon ler stort och vi­sar upp en fin re­cen­sion som lis­tar The Nob­le South som en av ”16 Un­der­the­Ra­dar Sout­hern Food Des­ti­na­tions”.

Det är in­te ba­ra hyll­ning­ar­na i ame­ri­kansk mat­press som The Nob­le South de­lar med The Grey i Sa­van­nah, ut­an ock­så sti­len och histo­ri­en. The Nob­le South lig­ger ock­så i en gam­mal bygg­nad som re­no­ve­rats i ruf­fig in­du­stri­stil. Tak­höj­den är mag­ni­fik och dub­belt så hög som i grann­hu­sen, en gång i ti­den var det två vå­ning­ar men idag är det ba­ra en stor, sa­go­lik sal. Någ­ra av The Nob­le Sout­hs sig­na­tur­rät­ter är broc­co­li­sal­lad, brä­se­rat fläsk med ris och de­vi­led eggs, en rätt med kok­ta ägg top­pad med kryd­dig ka­vi­ar, bacon och ruc­co­la.

I den lil­la byn Bay­ou La Bat­re, en halv­tim­me sö­der om Mo­bi­le, är mat­kul­tu­ren en helt an­nan – fort­fa­ran­de klas­sisk syd­stats­mat men in­te för­fi­nad el­ler tren­dig på sam­ma sätt. Här på lands­byg­den är ruf­fig in­du­stri­in­red­ning på rik­tigt och in­te nå­got man sty­lar sig till. Bay­ou La Bat­re kal­las för ”Se­a­food Ca­pi­tal of Ala­ba­ma”, och här hit­tar du sto­ra, rang­li­ga räk­bå­tar som läg­ger till längs med flod­kan­ten, vy­er som är som tag­na ur de­len om Bub­bas räk­båt i For­rest Gump. Här finns ock­så rik­tig sö­dern­BBQ, Ala­ba­ma­sty­le, ma­ri­ne­rat och gril­lat och ser­ve­rat i små skjul. Cap­tain Frank’s Smo­ke Shack är ett av de mest kän­da bar­becu­e­ha­ken och de­ras slo­gan ly­der, kort och slag­kraf­tigt: ”If you li­ke good food, come see us…”

Det små­or­ter­na och små­stä­der­na längs med sö­derns kust än­då har ge­men­samt är att ma­ten och re­stau­rang­er­na ska va­ra till­gäng­li­ga för al­la. Det är in­te svårt att få bord och det är in­te dyrt. Stäm­ning­en är in­klu­de­ran­de och väl­kom­nan­de.

Ju­an Co­burn från Jack­son, Mis­sis­sip­pi, tyc­ker att be­grep­pet sout­hern hos­pi­ta­li­ty fort­fa­ran­de be­ty­der myc­ket i sö­dern, och att det hand­lar om att hjäl­pa varand­ra och att det hand­lar om ge­men­skap.

– Sout­hern hos­pi­ta­li­ty är nå­got som vi syd­stats­män­ni­skor är kän­da för. Hur vi be­hand­lar de vi mö­ter som om de vo­re fa­milj, sä­ger Ju­an som till­sam­mans med sin fa­milj är på se­mes­ter för att fira fa­mil­jens yngs­ta dot­ters femårs­dag. Bar­nen har spring bre­ak, vår­lov, och vi träf­far fa­mil­jen på stran­den i Bi­loxi. Ju­an stäl­ler upp

si­na döttrar och sin fru på oli­ka stäl­len på stran­den för att öva ba­se­boll. Han vi­sar sin dot­ter hur hon ska stå bred­bent och hur hon ska hål­la slag­trä­et. Hon lyc­kas ut­märkt, kanske till och med bätt­re än vad Ju­an vän­tat sig, och slår iväg bol­len långt. He­la fa­mil­jen jub­lar och mam­ma Kan­de­ra får springa bort mot vatt­net för att fånga bol­len.

Strand­häng­et är fa­mil­jens lug­na­re del av re­san, de har just va­rit i New Or­le­ans och ser nu fram emot bad, sol och av­slapp­ning. I Bi­loxi kan man vi­la ett tag, in­nan el­ler ef­ter man änt­rar liv­li­ga New Or­le­ans. För sta­den är verk­li­gen en cir­kus, i al­la fall de cen­tra­la de­lar­na. De char­mi­ga frans­ka kvar­te­ren är fyll­da med sur­ri­ga kafé­er med långa kö­er och stö­ki­ga ba­rer med li­ve­mu­sik. På ga­tor­na kring Bour­bon Stre­et trängs mu­si­ken och kul­tu­ren med fest­sug­na tu­ris­ter. Den stö­ki­ga folk­fes­ten är dock ett mås­te att upp­le­va i New Or­le­ans, det finns inget mot­styc­ke, men det finns fler de­lar av sta­den som är vär­da att se. En be­tyd­ligt lug­na­re del av New Or­le­ans som bli­vit mer och mer populär de se­nas­te åren är Gar­den District och Ma­ga­zi­ne Stre­et. Här är tem­pot lug­na­re och fi­na kläd­bu­ti­ker lö­ser av små lo­ka­la tren­di­ga re­stau­rang­er, konst­gal­le­ri­er, an­tik­bu­ti­ker och ba­rer med eko­lo­gisk öl. Ga­tan är lång och det finns ett stort ut­bud av mat och shop­ping var­vat med hi­sto­risk ar­ki­tek­tur – gam­la trä­hus med sto­ra ame­ri­kans­ka ve­ran­dor.

I Gar­den District märks spring bre­ak av li­ka li­te som på stran­den i Bi­loxi. Men det finns många strandor­ter längs med Gulf­kus­ten som är över­be­lam­ra­de i feb­ru­a­ri och mars av de li­te äld­re spring bre­ak­stu­den­ter­na som sö­ker fest, sol och li­ka­sin­na­de. Spring bre­ak rim­mar in­te rik­tigt med sout­hern hos­pi­ta­li­ty. Det är stö­kigt, sto­jigt och far­tigt. Pa­na­ma Ci­ty Be­ach med sin bre­da strand, si­na många, bil­li­ga ho­tell­ked­jor och re­stau­rang­er är den mest po­pu­lä­ra spring bre­ak­or­ten. Bi­loxi och gran­nen Gulf­port är in­te li­ka över­bo­ka­de och loc­kar fler barn­fa­mil­jer. Här är stran­den li­te mind­re be­lam­rad och tem­pot lug­na­re.

Kanske be­ror den lug­na­re stäm­ning­en ock­så på att or­ter­na fort­fa­ran­de är un­der upp­bygg­nad ef­ter den kraf­ti­ga or­ka­nen Katri­na som öde­la­de he­la sam­häl­len un­der au­gusti 2005. To­talt om­kom över 1 800 män­ni­skor och de ma­te­ri­el­la ska­dor­na be­döms i ef­ter­hand ha upp­gått till 81 mil­jar­der dol­lar. New Or­le­ans blev hu­vud­fo­kus i in­ter­na­tio­nel­la me­di­er ef­tersom sta­den lig­ger så pass ut­satt och be­räk­na­des bli cent­rum för stor­mens öga. Men or­ka­nen änd­ra­de ba­na en aning åt ös­ter pre­cis in­nan den drog in mot land, och drog istäl­let in över kust­om­rå­de­na ut­med del­sta­ter­na Mis­sis­sip­pi och Ala­ba­ma. En tio me­ter hög storm­flod drog in över Bi­loxi och Gulf­port som till sto­ra de­lar jäm­na­des med mar­ken. I Bi­loxi om­kom 100 per­so­ner och över 90 pro­cent av be­byg­gel­sen för­stör­des. Se­dan dess har sam­häl­let sak­ta byggts upp igen.

Vid förs­ta an­blic­ken ser man in­te vad sta­den gått ige­nom om du står på strand­pro­me­na­den och tit­tar dig om­kring. Ka­si­non och ho­tell har star­tat upp igen, vack­ra sö­dern­hus med sin ty­pis­ka snic­kargläd­je pry­der hu­vud­ga­tan och tu­ris­ter so­lar sig på stran­den. Om man tit­tar no­ga så

kan man se att det sak­nas träd, al­la höga, gam­la träd svep­tes bort i storm­flo­den och har in­te hun­nit växa upp än­nu.

Ju­an Co­burn och hans fa­milj väl­jer att be­sö­ka just syd­kus­ten på grund av Katri­na. Han vill va­ra med och stöt­ta byg­den som käm­par för att kom­ma till­ba­ka till den tu­ristort den en gång var.

– Vi be­sök­te Gulf­kus­ten för många år se­dan, in­nan Katri­na, och det är stor skill­nad. Väl­digt myc­ket av kus­ten för­stör­des och är fort­fa­ran­de un­der upp­bygg­nad, men al­la här käm­par på till­sam­mans och det känns vik­tigt att stöt­ta dem, sä­ger Ju­an.

– Vi mås­te hål­la ihop och hjäl­pa varand­ra, näs­ta gång hän­der det kanske där vi bor, Katri­na var nog in­te den sista or­ka­nen vi upp­le­ver här i sö­dern, sä­ger Ju­an, hö­jer kep­sen en aning, stry­ker svet­ten ur pan­nan och ser ut över ha­vet.

En cy­klist vi­ner för­bi bakom oss och väc­ker Ju­an ur stun­den. Han ha­jar till li­te, ler och åter­går till fa­mil­jen.

Cy­klis­ten är re­dan långt bor­ta när vi vän­der oss om för att se vem det var, kanske var det Ni­co­la Pe­ters med det blå hå­ret som skul­le cyk­la ge­nom he­la sö­dern. Om hon ta­git sig läng­re än Mon­ti­cel­lo vill sä­ga, män­ni­skor­na, ma­ten och gäst­fri­he­ten som sö­dern bju­der på loc­kar ju till att vil­ja stan­na, of­ta och länge.

”Om man tit­tar no­ga så kan man se att det sak­nas träd. Al­la höga, gam­la träd svep­tes bort i storm­flo­den.”

Mi­ra­mar Be­ach är en av många fi­na strän­der längs med Gulf­kus­ten.

Daup­hin Is­land är en li­ten ö i Ala­ba­ma där det finns fle­ra fi­na strän­der.

Att äta skal­djur längs med Gulf­kus­ten är ett mås­te. Rä­kor med söt­po­ta­tis-fri­es och sal­sa är en fa­vo­rit.

Ni­co­la Pe­ters re­ser en­sam på sin cy­kel. Hon star­ta­de i St. Au­gus­ti­ne i Flo­ri­da och ska un­der fy­ra må­na­ders tid cyk­la he­la vägen ge­nom sö­dern till den väst­ra kus­ten och San Di­e­go.

Längs med den ele­gan­ta hu­vud­ga­tan Daup­hin Stre­et lig­ger Mo­bi­les tren­di­gas­te re­stau­rang The Nob­le South.

Char­leston är känd för si­na hi­sto­ris­ka kvar­ter och si­na gam­la trä­hus som ra­dar upp sig längs med strand­pro­me­na­den.

I Bay­ou La Bat­re bör du stan­na om du vill sma­ka på rik­tig Ala­ba­ma-BBQ.

Stu­den­ten Kait­lyn Si­e­gel och hun­den Ro­bin nju­ter av glass i so­li­ga Sa­van­nah.

Char­leston är en vac­ker stad med bra shop­ping. Längs med King Stre­et finns mo­de för al­la sma­ker.

Na­var­re Be­ach Pi­er ut­an­för Pen­saco­la är en folk­lig strand med bå­de tu­ris­ter och fiskare.

I de frans­ka kvar­te­ren i New Or­le­ans finns fan­tas­tis­ka bygg­na­der i en spän­nan­de bland­ning av så­väl färg­sätt­ning som ar­ki­tek­tur.

New Or­le­ans är en ex­tra­or­di­när stad med myc­ket av allt. Ena­stå­en­de kök, ex­cent­ris­ka män­ni­skor och ett le­van­de mu­sik­liv.

Den hip­pa re­stau­rang­en Cow­bell i New Or­le­ans har en spän­nan­de me­ny med lo­ka­la rå­va­ror.

Ju­an och Kan­de­ra Co­burn och de­ras två döttrar kom­mer ifrån in­lan­det i Mis­sis­sip­pi och till­bring­ar vår­lo­vet i strandor­ten Bi­loxi.

Newspapers in Swedish

Newspapers from Sweden

© PressReader. All rights reserved.