SINGAPORE
Singapore är hett, hett, hett! Med en sprudlande matscen med influenser från Kina, Malaysia, Indien och Europa siktar Singapore på att bli Asiens mathuvudstad nummer ett. Mellan måltiderna strosar man lätt mellan ett kalejdoskop av stadsdelar som balanser
Foodies se hit! Årets hetaste matdestination stavas Singapore. Det lilla landet, tillika staden, har en sprudlande matscen med influenser från Kina, Malaysia, Indien och Europa och siktar på att bli Asiens mathuvudstad nummer ett.
Singaporborna älskar mat och det sociala livet kretsar kring att äta med vänner och familj. Maten från gatuköken håller toppklass och är såpass billig att många familjer äter alla sina måltider ute.
Vår guide Suhail känner allt och alla i staden och han kan varenda krypin. Han är entusiastisk och stolt över sin stad. Hans familj härstammar från Indien, vilket inte är ovanligt i Singapore vars befolkning till största delen utgörs av inflyttade gästarbetare från Kina, Indien, och Malaysia som stannat kvar under de senaste 200 åren. Och det är tack vare de invandrande köken som Singapore nu hyllas som en av världens mest spännande matdestinationer.
Främst besöker man hawkerrestaurangerna, ett samlingsnamn för Singapores berömda gatukök. Suhail lotsar oss förbi den långa kön utanför Liao Fan Hong Kong Soya Sauce Chicken Rice & Noodle i Chinatown. Här köas det ibland upp till tre, fyra timmar för att få komma in och äta den kända risoch kycklingrätten i brickresturangen. Bloggstjärnor sänder sina måltider live härifrån och man förevigar gärna besöket med en selfie framför restaurangens LCD-meny. Här äter man möjligen världens billigaste Michelinstjärna och priserna är precis lika låga som innan stjärnutnämningen 2016. Ägaren Chan Hong Meng håller sitt recept på den populära kycklingrätten delvis hemlig, men det man vet är att kycklingen marineras i soya, kvanne, stjärnanis och koriander och brässeras gyllenbrun.
Chinatown doftar, smakar och sprakar av färg. Marknadsstånd, gatukök och små butiker ramas in av pastellfärgade hus med koketta fönster och de karaktäristiska kinesiska lamporna. Vi promenerar till en lugnare sidogata och tehuset Tea Chapter. Här råder stillsamhet och i de gamla lokalerna säljs te i lösvikt. Vid ingången hänger ett inramat fotografi av en ung drottning Elizabeth sippandes på te i Tea Chapters salonger. Tehuset är ett av de äldsta i Singapore och det är en upplevelse att se hur den välbevarade traditionen lever vidare. Tea Chapter är inte ett museum, utan besöks flitigt av affärsmän och privatpersoner som njuter av teceremonins strikta ritualer. Ett besök har en lugnande effekt, och många passar på att varva ner här efter några timmars shopping på livliga Orchard Road. Vem som helst kan besöka tehusen och ingen förkunskap krävs. Passa på att köpa med ett fint te hem, särskilt populär är smaken Imperial Golden Cassia Oolong, ett sött och fruktigt te.
Det myllrar av kontraster mellan den gamla världen och det hypermoderna Asien. Pittoreska butiksgator och skyskrapor samsas i en salig blandning.
Singapores samhälle har genomgått en enorm förvandling sedan the Peoples Action Party tog över efter det brittiska styret. Under de första åren utan kolonialt styre var staden synonym med kaos, social misär och gangstervåld. I dag är det en nationell stolthet att de har rest sig från att vara ett av världens socialt mest underutvecklade länder till att bli ett av de främsta på flera plan. Numera fungerar det koloniala arvet som charmiga kulisser. Livet har blivit bättre för den genomsnittliga medborgaren och Singapore består i dag av en stor och nöjd medelklass där 90 procent av befolkningen äger sina hem. Singapore är en av världens starkaste
CHINATOWN DOFTAR, SMAKAR OCH SPRAKAR AV FÄRG. MARKNADSSTÅND, GATUKÖK OCH SMÅ BUTIKER RAMAS IN AV PASTELLFÄRGADE HUS.
ekonomier just nu. Tillsammans med Taiwan, Hongkong och Sydkorea omfattas Singapore av uttrycket “the Four Asian Tigers”, en benämning på de tigersprång in i framtiden som de fyra nationerna gjort sedan 1960-talet. Ändå är det historiska platser från kolonialtiden som sätter färg på staden och drar besökarna. Turismen och handeln är landets kapital, man odlar eller exporterar ingenting, allt som konsumeras måste importeras.
Här finns heller inte mycket scenisk natur att locka med, men det lider ingen brist på kompensationer. I den välbesökta, luftkonditionerade parken Gardens by the Bay har man byggt Cloud Forest, en konstgjord skog med ett enormt, artificiellt inomhusberg, vattenfall och imponerande grönska. Det känns lite som att jag befinner mig i en scen ur den första Star Wars-filmen när jag går in i Cloud Forest och bergets inre futu- ristiska sfär. Det slår mig att precis som i Nederländerna, där jag numera bor, har Singapore en liten markyta och heller inga naturtillgångar att slå mynt av, men genom skickligt ingenjörskap och modern teknik har man skapat det man saknar – ny mark med skog och terräng av områden som tidigare bestod av vatten.
Mitt hotell Capella ligger på vackra och lummiga Sentosa Island, ett stenkast från centrala Singapore i en bukt som även den skapats på konstgjord väg. Nu finns här palmer och prunkande blomster som ger en känsla av ett vilt, tropiskt paradis. För den som vill stanna längre än en weekend i Singapore rekommenderar jag att man bokar några nätter på ett av buktens flera hotell, här finner man en perfekt oas att återhämta sig på bortom stadens puls och liv.
SOPPAN PÅ FISKHUVUD DELAR LÄGRET, DEN ÄR LITE SVÅR ATT TA TILL SIG MED SIN TUNNA SÅS OCH DET STORA FISKHUVUDET SOM GUPPAR BLAND GRÖNSAKSBITARNA.
Den huvudsakliga anledningen till att jag är här är för att undersöka stadens gastronomi. Vi äter middag på de lite finare krogarna kvällstid, som en kontrast till gatuköken vi besöker på dagarna. Ett av de tjusigare kvällsbesöken äger rum på Mandarin Orchard Hotel på våning 35 där vi njuter av kinesiska Sichuanrätter på fashionabla Shisen Hanten, som har två stjärnor i Guide Michelin. Ingen höjer på ögonbrynen över det faktum att vi äter kinesiska rätter i Singapore tolkade av en japansk kändiskock – Chen Kentaro. Chens japanska far växte upp i Sichuanprovinsen i Kina där han snabbt förälskade sig i den lokala maten, en kärlek som ärvdes av sonen Chen som i sin tur valde att lära sig allt han kunde om Sichuanköket genom att jobba i restaurangkök i regionen under en period av sitt liv innan han återvände till Japan där han nu är en firad kulinarisk stjärna. På sätt och vis är det helt rätt att Chen öppnade en restaurang i Singapore, staden där alla Asiens kök möts.
Området Kampong Glam var den första bosättningen på ön och är stadens malaysiska center. Vi går förbi Selfie Café, där man får en ätbar selfie till kaffet. Det sprakar av färgglada husfasader och för en kort stund känns det som jag är i en pastellig musikal. Mitt i området ståtar en vacker moské. Efter Kampong Glam hamnar vi i Little India bland Bollywoodaffischer och blomgirlanger. Suhail tar oss med till Banana Leaf Apolo, en populär restaurangkedja som serverar prisvärd, indisk curry och den traditionella Singaporerätten soppa på fiskhuvud. Inne i lokalen finner vi en brokig skara gäster, här delar människor från olika kulturer plats bland långborden. Lokalen är oglamorös och dekorerad med indiskt tingeltangel och det doftar intensivt av curry från köket.
Vårt långbord fylls av indiska klassiker som korma, tikka, saag paneer och olika sorters naanbröd och glasen fylls med Singapores typiska limejuice och färsk kokoksmjölk eller indisk lassi. Vi är i sjunde himlen – alla älskar ju en god curry – men soppan på fiskhuvud delar lägret, den är lite svår att ta till sig med sin tunna sås och det stora fiskhuvudet som guppar bland grönsaksbitarna. Men historien bakom soppan engagerar. Under andra världskriget var Singapore ockuperat av Japan och lokalbefolkningen led av hungersnöd. Singaporianerna blev tvungna att leta efter mat bland japanernas matrester och fiskhuvuden som slängts bort fick en huvudroll i den nya nationalgrytan. Efter kriget har fiskhuvudsoppan upphöjts till en symbol för invånarnas överlevnadsvilja och styrka. Rätten lagas i de olika köken och kan serveras som curry, i kinesisk stil eller som malaysisk soppa.
Suhail lotsar oss vidare till hjärtat av peranakankulturen i Katong-området. Peranakaner, även kallade Baba-Nyonyas är ättlingar till kinesiska bosättare och handelsmän som gifte sig med malaysiska kvinnor och bildade en egen kultur i Sydostasien. På Joo Chiat Road hittar vi charmiga, pastellfärgade hus med sirliga dekorationer, den peranakanska överklassens hem sedan slutet av 1800-talet. Området är k-märkt och de bor fortfarande kvar här. Här ligger även Rumah Bebe som säljer peranakanskt hantverk, men detta är inget för minimalister, det mesta är maximalt detaljerat och dekorerat.
Resans kulinariska höjdpunkt blir vår middag på stjärnkocken Malcolm Lee’s restaurang Candlenut där det serveras moderna tolkningar av Singapores peranakankök, rätter med inslag av citrongräs, galangal, kaffirlimeblad, tamarind, lime, ingefära och kokosnöt. Peranakanmaten är en underbar bland-
ning av malaysisk, indonesisk och kinesisk matlagningskonst med rätter som nyonya laksa och rendang att fresta med. På Candlenut serveras himmelsk rendang och andra peranakanrätter i avsmakningsmenyer. Det karakteristiska köket serveras på ett fåtal restauranger i Singapore och Candlenut är ett suveränt val för inbitna foodies.
Det moderna Singapore ligger långt i framkant när det gäller utbildning och teknik. På Edible Garden City driver Bjorn Low en rörelse som engagerar singaporianer att odla på outnyttjade ytor, som tak. Vi besöker Nóng, en lummig oas på ett tak mitt i stan där Edible Garden City säljer ätbara plantor och driver ett mysigt vegetariskt kafé.
– Målet är att vi skapar naturlig grönska i staden och odlar vår egen mat i den mån vi kan. Att leva nära naturen är den ultimata lyckan för människor, säger Bjorn som säljer grönt till flera av stadens restauranger, inklusive Jamie Olivers Italian. Ett besök på Nóng är helt klart inspirerande.
Under vår sista kväll får vi en svindlande vy av staden från ett annat tak. Cocktailbaren 1-Altitude har den bästa och högsta utsiktspunkten med en vy på 360 grader över staden och är en perfekt plats att umgås på. 1-Altitude bjuder på cocktails, dj:s och välbehövd luftkonditionering – för party vid ekvatorn är en het historia.
När vi mätta och belåtna packar väskorna och beger oss till flygplatsen för vår hemresa, önskar jag att jag kunde ha stannat en vecka till för att utforska hipsterkvarteren runt Tiong Bahru och för att se konsten i Bras Basah Bugis. Singapore är en stad som ingen verkar bli färdig med, en stad i ständig utveckling och med så många spännande upplevelser och kvarter är Singapore värd att bli mer än en mellanlandning i Asien – staden är värd resan i sig.